Lokko: ”Jag får ofta höra att jag är kommunistkramare”

”Kommunistskräcken i vårt land är djupt rotad. Jag är uppvuxen med den, mer mitt i den än de flesta”, skriver SvD:s Andres Lokko i en krönika. Hans föräldrar flydde ”Sovjetkommunismens klor” när Estland ockuperades under andra världskriget. Trots det bär Lokko en röd stjärna på sin ytterrock – ”lika mycket för att jävlas med samtidsandan som för att den är tillverkad av min favoritdesigner Gosha Rubchinskiy”.
I en debattartikel efter det uppmärksammade DN-reportaget om SD och Östermalm skrev Ulf Adelsohn hur kommunistsympatier ”aldrig behöver ifrågasättas i vårt land”.
”Så är vi där igen”, skriver Lokko, ”dinosaurier i gul slips som ser kommunistjävlar överallt”.
Själv läser han böcker av och om ”sympatiska farbröder” som brittiske Labourledaren Jeremy Corbyn och Londons förre socialistiske borgmästare Ken Livingstone, som möts ”av samma verkningslösa glåpord”.
”Tänk om de inte alls är kommunister? Eller om de inte ens bryr sig om att de kallas för det? Tänk om de bara anser att solidaritet är ett trevligare post-ideologiskt fundament för framtiden än egosim och nationalism?”