Mer än halva befolkningen har flytt Nagorno-Karabach
En vecka efter att azeriska styrkor genomfört en blixtoffensiv i Nagorno-Karabach har nu mer än hälften av de boende i området flytt regionen, skriver nyhetsbyråerna.
Uppgifterna kommer från talespersonen för Armeniens premiärminister, Nikol Pashinyan, som uppger att antalet flyktingar nu är över 65 000.
Svante Lundgren, Armenienkännare och religionsforskare vid Lunds universitet, menar att det som pågår är en etnisk rensning av armenier i Azerbajdzjan.
– Alla i Nagorno-Karabach har någon eller flera familjemedlemmar som har dött i krigen. De vill inte stanna kvar och bo under Azerbajdzjans styre, säger han till TT.
Nagorno-Karabach, Azerbajdzjan
100 år av konflikt om Nagorno-Karabach
Azerbajdzjaner och armenier har befunnit sig i konflikt i och om området Nagorno-Karabach i över hundra år.
Azerbajdzjan och Armenien ingick till en början i samma sovjetrepublik, men delades upp av Stalin, som också gjorde Nagorno-Karabach till en självständig så kallad oblast. Efter Sovjetunionens fall bildade Armenien och Azerbajdzjan egna stater – som båda gjorde anspråk på området Nagorno-Karabach.
1991 förklarade sig Nagorno-Karabach självständigt efter en folkomröstning, som dock bojkottades av områdets azerbajdzjanska befolkning. Kort därefter bröt ett krig ut, som slutade med att Armenien ockuperade Nagorno-Karabach.
Under konflikten tvingades etniska azerbajdzjaner lämna området, samtidigt som armenier tvingas ut ur azerbajdzjanskt kontrollerade områden.
1994 slöts en vapenvila som innebar att Nagorno-Karabach fick viss självständighet, men som en del av Azerbajdzjan.
Vapenvilan har dock brutits många gånger sedan dess.
2020 utbröt ett nytt krig där Azerbajdzjan tog tillbaka delar av det område som kontrollerats av armenier.
Förutom den etniska motsättningen präglas konflikten också av att armenier i hög grad är kristna, medan azerbajdzjaner oftast är muslimer.
Organisationen för fred och säkerhet, OSSE, har varit inblandade i fredsförhandlingar i regionen under lång tid. De närliggande regionala makterna Iran, Turkiet och Ryssland anses samtidigt ha sina egna intressen i hur konflikten utvecklar sig.
