”Mona Sahlins sommarprat drabbat av viktighetssjuka”
Mona Sahlin missar chansen att göra sig till något annat än pressens ”Skandal-Mona”, skriver GP:s Caroline Widenheim i en recension av den tidigare S-ledarens sommarprat. Enligt Widenheim har Sahlin likt många andra sommarpratare drabbats av ”viktighetssjukan”, som innebär att allt viktigt ska med – ”antirasism, Metoo, klass och covid-19” – men att inget fördjupas.
”I ett slags stream of consiousness redogör hon för skammen över den senaste skandalen, hon går inte ut, löpsedlarna bränner. Men vad var det som verkligen hände då? Det får vi inte veta.”
Sydsvenskans Elina Pahnke håller med om bristen på fördjupning.
”Det är inte utan att lyssnaren undrar över om inte också hennes ord ekar tomma, när vi efter nittio minuter inte blivit klokare på hur hon faktiskt vill stoppa rasismen, eller minska klassklyftorna.”
DN:s Helena Lindblad noterar också tystnaden kring livvaktsskandalen 2016, men tycker att Sahlin pratar ”engagerande om tystnadskulturer, skam och decennier av hat och hot”.
