Räddade gruvarbetarnas tips: Så klarar du isolering

Gruvolyckan i Copiapó 2010 inträffade den 5 augusti 2010 då gruvgångar rasade i koppar- och guldgruvan San José Mines nära Copiapó i regionen Atacama i norra Chile. 33 arbetare blev då instängda, cirka sju kilometer in i gruvgångarna och cirka 700 meter under markytan. Gruvan ligger mitt ute i Atacamaöknen, och en tillfällig bosättning upprättades på platsen för räddningsarbetare och för de drabbades familjer. Räddningsarbetet innebar bland annat att man försökte borra till det område i gruvan där arbetarna förväntades vara. Efter flera misslyckade försök fick man den 22 augusti upp en lapp som arbetarna fäst på en av borrarna, där det stod att alla 33 var i livet.Efter ungefär två månaders förberedelser stod ett borrhål stort nog att ta upp gruvarbetarna klart den 12 oktober 2010. Den 13 oktober kl. 05.10 svensk tid kom den förste mannen upp och den 14 oktober kl. 02.57 svensk tid hade alla de 33 instängda männen nått ytan. De instängda drogs upp en och en i en specialtillverkad kapsel som döpts till Fenix 2 (efter fågel Fenix, den nyfödde). Tre av 16 behövde någon form av vård. En av dem fick antibiotika intravenöst mot en svår lunginflammation. Men majoriteten var vid mer än tillfredsställande hälsa.

Flygolyckan i Anderna 1972, även känd som katastrofen i Anderna eller miraklet i Anderna, inträffade när ett chartrat flygplan fredagen den 13 oktober 1972 havererade i bergskedjan Anderna i gränslandet mellan Argentina och Chile. Ombord fanns medlemmar i ett rugbylag från Uruguay som var på väg till Chiles huvudstad Santiago de Chile för att spela en bortamatch, ombord fanns även ett antal vänner och familjemedlemmar till spelarna. Vraket efter planet tillsammans med 16 överlevande hittades den 22 december 1972, alltså två och en halv månad senare. De överlevande hade tvingats äta av sina döda medpassagerare för att inte svälta ihjäl. Orsaken till olyckan har aldrig blivit helt klarlagd, mycket tyder dock på att hårt väder i kombination med en felnavigering från piloterna fick planet att störta. Den 12 december gav sig tre av de överlevande, Fernando Parrado, Roberto Canessa och Antonio Vizíntin iväg för att försöka hitta hjälp. De stod inför en närmast omänsklig uppgift eftersom de dels var tvungna att ta sig till fots över 20 km och på den vägen skulle de bli tvungna att klättra över berg som var så mycket som 4 800 meter höga utan vare sig utrustning, syrgas eller tillräckligt skydd mot kylan. Men trots dessa svårigheter tog de sig fram och efter tre dagar fick Parrado syn på något långt bort mellan bergstopparna som han uppfattade som en dal. Vizíntin skickades tillbaka till det havererade flygplanet och de andra överlevande eftersom de tre började få ont om mat, Parrado och Canessa fortsatte i flera dagar och kom till slut fram till den plats Parrado hade sett från bergen, han visade sig ha haft rätt, det var en dal. De båda hittade en flod som de följde fram tills att de fick syn på en människa på andra sidan floden, åsnebonden Sergio Catalán, de två männen förklarade för Catalán om sin situation och bad honom hämta hjälp, morgonen därpå, den 22 december, var Catalán tillbaka med en hjälpexpedition. Samma dag skickade den chilenska regeringen ut två helikoptrar och ett räddningsteam till olycksplatsen men på grund av dåligt väder kunde inte alla överlevande räddas på en gång, utan 8 personer tvingades tillbringa ytterligare en natt i planet. De överlevande togs till ett sjukhus i Santiago de Chile där de behandlades för sina skador. Av de totalt 45 personerna ombord på planet överlevde 16 stycken, på olycksplatsen finns idag ett minnesmärke över olyckan. Den 26 november 2010 medverkade Fernando Parrado i det norsk-svenska TV-programmet Skavlan.