Satellit ska hjälpa att förstå rymdens sammansättning

En gammablixt, även kallad GRB (av engelskans gamma-ray burst), är ett kort men oerhört kraftfullt utbrott av gammastrålning från en plats i universum. Blixtarna identifieras med beteckningen GRB plus upptäcktsdatum (år månad dag) och ibland en bokstav. Utbrotten klassificeras i korta blixtar (som varar upp till två sekunder) och långa blixtar (som kan vara upp till 100 sekunder). Den tänkta himlakropp som utbrottet kom från har tidigare refererats som gammaburster, men kallas med avseende på den ursprungliga källan för gammablixtföregångare. Utbrotten inträffar omkring en gång per dag i det observerbara universum och förekommer i alla riktningar och inte i galaxplanet som först förväntades. Detta visar att de inte har med Vintergatan att göra. Gammablixtar är de våldsammaste fenomen vi känner till i universum. De är så kraftfulla att de från jorden sett totalt dominerar över alla andra gammastrålande objekt så länge utbrottet varar, inkluderande solen och hela galaxer. Den totala energimängden som frigörs i en gammablixt är av samma storleksordning som den från en supernova, men det sker på några sekunder istället för under några månader som för en supernova. Den största delen av energin avges i form av neutriner och gravitationsvågor, men den strålning som detekterats hittills är gammastrålning i olika frekvensband. Man har på senare år med hjälp av specialkonstruerade satellitobservatorier lyckats identifiera vissa GRB:er med synliga objekt. Dessa har visat att de ligger på kosmologiska avstånd, det vill säga på skalan miljarder ljusår från oss. Den nuvarande tolkningen av de långa gammablixtarna är att de inträffar i samband med en så kallad hypernova, när en mycket tung och mycket het stjärna blir en supernova och kollapsar så att ett svart hål bildas i dess inre. Detta leder till att resten av stjärnans material kastas ut med hög hastighet, varvid en enorm mängd gammastrålning alstras.