Varför har vi låtit ”heroin chic”-idealet göra comeback?

Det smala idealet är tillbaka – och debatten går het.

SVT Edits nya dokumentär ”Smalast vinner” har toppat listan på de mest streamade programmen på SVT Play. Här riktas strålkastarljuset mot influencers som anklagas för att sprida smalhetsnormer via fenomen som “Skinnytok”, där tips om viktnedgång och bilder på synliga höftkotor dominerar flödet. Men flera röster har kritiserat det som en alltför förenklad förklaring.

Kroppsideal och trender uppstår inte i ett vakuum – de formas enligt forskare av ett komplext nät av kulturella, ekonomiska och teknologiska krafter. Och även om sociala medier bidrar, är det bara en del av förklaringen.

Den omtalade diabetesmedicinen Ozempic ses som en annan katalysator. Och vi ser troligen också en pendelrörelse – en motreaktion på tidigare inkluderande trender med plus size-modeller och kroppspositivism.

– Mode bygger på förändring, förändring för förändringens egen skull. Ena foten står i kapitalismen, där det gäller att sälja nytt. Den andra i tidsandan – Zeitgeist. Och kroppsideal är lika mycket en del av det som kläder, färger och silhuetter, säger Hanna Wittrock, socialantropolog och lektor vid Borås textilhögskola till Omni.

Det går också att se kopplingar mellan kroppsideal och samhällsklimat.

När det så kallade heroin chic-modet slog igenom på 90-talet – och Kate Moss fällde de ökända orden “Nothing tastes as good as skinny feels” – befann sig världen i lågkonjunktur, samtidigt som heroinmissbruk ökade.

Lågkonjunkturen syns även nu, men drogen har bytts ut mot läkemedel.

Samtidigt ser vi hur högerpopulismen vinner mark och hur unga kvinnor blir allt mer konservativa. Enligt Ungdomsbarometern är det nu dubbelt så viktigt för unga tjejer att uppfattas som feminina jämfört med för tio år sedan. Kanske är det därför inte en slump att kvinnokroppen återformas enligt ett gammalt ideal – och att vi ser trender som ”softgirl”, vilket delvis går ut på att bli försörjd av sin partner.

”I en tid där konservativa krafter vill återupprätta traditionella könsroller får kvinnokroppen en nygammal funktion: den ska vara disciplinerad, vacker, ren – och framför allt: liten. Smalheten är inte bara ett utseendeideal. Den är lydnad, paketerad som estetik”, skriver modeskribenten Alice Aveshagen i Svenska Dagbladet.

Enligt Hanna Wittrock finns det absolut poänger i den analysen. Men den ger återigen en alltför förenklad bild av vad mode är.

– Samma kroppsideal kan betyda helt olika saker beroende på kontext. En smal kropp kan signalera androgynitet, medan en kurvig kropp kan kopplas till traditionella kvinnoroller. Trender bär ofta på flera motstridiga betydelser samtidigt, säger hon.

Forskning visar att en av de viktigaste faktorerna bakom mode och trender är klass.

Redan i början av 1900-talet formulerades den så kallade trickle-down-teorin, eller överklassmodellen, som bygger på tanken att det är de med högst social status som sätter trenderna. De skapar idealen och resten följer efter.

Men när stilen väl sipprat ner till de breda folklagren, förlorar den sin exklusivitet. Då byter eliten spår och söker något nytt.

Ett nutida exempel är familjen Kardashian, som varit tongivande i att popularisera det kurviga idealet – i linje med kroppspositivismens genombrott. Men under de senaste åren har flera av systrarna synts med betydligt smalare kroppar, vilket av vissa tolkats som ett tecken på att trenden vänt: när ”alla” började hylla former, valde de att återgå till ett mer traditionellt smalhetsideal.

På så sätt blir kroppen ett slags statussignal – inte bara estetiskt, utan också ekonomiskt och socialt.

När Hanna Wittrock blickar framåt ser hon hur den politiska oron i världen också kan skapa ett behov av eskapism och ett behov av att vända sig inåt.

Mode kan nämligen både spegla vår samtid – och vara en motreaktion mot den.

– Det pågår alltid flera parallella trender, och mikrotrender kommer och går. Men jag tror att vi kommer se en tydligare reaktion mot det supersmala idealet och den oro som många känner finns i samhället – och att fler på ett hälsosamt sätt kommer vilja ta hand om sig själva, säger hon.

En utveckling som också kan ses gå hand i hand med trickle-down-teorin. För det är inte alla som har tid eller råd att åka på yoga- och wellnessläger.

Wittrock ser också ett växande behov av att släppa loss och leka mer med sitt uttryck. Hon lyfter till exempel hur unga – även i Sverige – börjat tejpa plåster över näsan, inspirerade av japansk subkultur där det ”kawaii” (söta) idealet står i centrum.

– Jag tror att vi kommer se mer av det framöver – att utseende blir något vi får ha kul och experimentera med. I hur vi klär oss, sminkar oss och tar hand om våra kroppar. Det handlar inte bara om att vara en snygg kopia av en trend, utan om att uttrycka något personligt och lekfullt.