Så har kroppspositivismen hamnat allt mer i skymundan

En gång hyllad på catwalks och i media för sin progressivitet och mod att bryta normer, nu har både plus-size-modeller och den kroppspositiva debatten allt mer hamnat i skymundan.

I stället sägs det supersmala Kate Moss-idealet ”ha gjort comeback”, samtidigt som allt fler använder diabetesläkemdlet Ozempic för snabb viktnedgång. Senast i veckan har en debatt blossat upp i Sverige efter att Uppdrag granskning avslöjat hur enkelt det är att få den här typen av läkemedel utskrivna.

Det här är några av de avgörande ögonblicken som format den kroppspositiva rörelsen – som ligger bakom dess uppgång och fall.

Kroppspositivismen beskrivs ofta som något som växte fram med sociala mediers intåg, men dess rötter går betydligt längre tillbaka.

Redan i 60-talets USA kunde man se hur överviktiga personer inspirerades av medborgarrättsrörelser för att protestera mot den negativa särbehandling de utsattes för i olika delar av samhället.

Rörelsen spred sig till fler platser runt om i världen innan de fysiska möteslokalerna i början av 2000-talet ersattes av internets gränslösa möjligheter.

Snart blev kroppspositivismen ett globalt begrepp, där hashtags och influencers avlöste varandra.

Det har beskrivits som en revolution av växande självacceptans, där allt fler överviktiga personer vittnade om hur de för första gången såg kroppar som liknade deras egna lyftas fram i magasin och på modevisningar.

Men säg den revolution som inte kommer med en baksida.

För kroppspositivismen har den största kritiken varit att det anses ohälsosamt att hylla överviktiga kroppar som något positivt, när det finns bevis för att övervikt kan leda till en rad följdsjukdomar och förtida död.

I Sverige skapade övervikstforskaren Erik Hemmingsson och konstnären Stina Wollters bok ”Kriget mot kroppen” en hetsig debatt så sent som 2022. Tolv experter inom obesitas gick samman i flera artiklar på DN Debatt och anklagade Wollter och Hemingsson, men också bloggare och influerare, för att sprida medicinska osanningar.

Wollter och Hemmingsson svarade på ett sätt som många kroppsaktivister gjort tidigare:

”Vikten påverkar hälsan, ja, men det gör även mobbning, stigma, kroppshat, diskriminering och utanförskap.”

En annan kritik som fått allt större genomslag är om inte även kroppspositivismen bidrar till att lägga onödigt fokus på kvinnors yttre och därmed – tvärtemot sitt syfte – bidrar till en ökad utseendehets.

“Jag skulle hävda att genom att fortsätta fokusera på vårt utseende, har resultatet av #NoMakeupSelfie, Doves ‘Be real’-kampanj för kroppspositivitet, eller liknande rörelser, bara blivit att förstärka idén att vårt utseende är det viktigaste med oss”, skriver skribenten Zoya Patel i The Guardian.

Andra menar att kroppspositivismen har kidnappats av kommersiella krafter som utnyttjat det växande intresset, särskilt på sociala medier, för att tjäna pengar.

”Vi ville så gärna tro att deras plötsliga intresse för oss var något annat än cynism driven av vinstintresse. Så naiva vi var, och vad skickligt och lömskt kapitalismen kan förlama aktiviströrelser”, skev den brittiska skribenten Rachel Pick i The Guardian i fjol, samtidigt som hon berättade om sin egen kamp med självacceptans.

Under det senaste året har allt fler röster höjts om att “det är inne att vara smal” igen, även om många menar att det egentligen aldrig varit ute. Samtidigt verkar det intresse som kroppspositivismen väckte under det senaste decenniet nu få allt mindre uppmärksamhet.

Det rapporteras om klädmärken som lagt till större storlekar för att sedan ta bort dem, men också om kändisar och influerare som tidigare hyllade sina kurvor som nu går ner i vikt.

Vissa har varit öppna med att de använt diabetesmedicinen Ozempic. Ett läkemedel som fått stor uppmärksamhet under det senaste året och beskrivits som ett mirakelmedel för snabb viktnedgång.

Många följare uttrycker att de känner sig svikna, och att dessa influerare har övergett de ideal de tidigare stod upp för.

På sociala medier finns till och med guider för hur man som följare kan hantera situationen när en kroppspositiv influerare väljer att förändra sin kropp genom viktnedgång.

Vad det minskade intresset för kroppspositivism egentligen beror på finns det kanske inget enkelt svar på.

Men en återkommande kritik är att kroppar, framför allt kvinnliga kroppar, i media och den offentliga debatten behandlas med samma språkbruk som vilken modefluga som helst.

Och kanske kommer pendeln slå tillbaka igen.

I en kommentar till Uppdrag gransknings uppmärksammade serie om bantningspreparatet Ozempic, där reportern visar hur enkelt det är för personer som inte är överviktiga eller har diabetes att få preparatet utskrivet, skriver DN:s Saga Cavallin följande:

”Om att vara smal inte längre är svårt, att svälta sig själv inte kräver disciplin, utan ligger ett samtal med en appdoktor bort, kommer det då fortsätta att vara åtråvärt?”

Läs mer