Stopp från kyrkan: Meloni ska inte vara en ängel
Ängeln som höll en karta över Italien blev misstänkt lik premiärministern Giorgia Meloni när Bruno Valentinetti var klar med restaureringen av sina tidigare målningar i en kyrka i Rom.
Själv hävdar den 83-åriga konstnären att inspirationen i själva verket är en egen ”gammal flamma”. Stiftet i Rom uttryckte däremot ”besvikelse” när La Repubblica först rapporterade om hans nya målning på en fresk.
Även huvudpersonen har kommenterat.
”Nej, jag ser definitivt inte ut som en ängel”, skriver Giorgia Meloni på Instagram och lägger till en gråtskrattemoji.
I den senaste vändningen rapporterar La Repubblica att kyrka och stat är överens om att fresken ska målas över.
bakgrund
Al fresco-målningar
Wikipedia (sv)
Al fresco-målning, även affresco eller freskoteknik, är muralmålning utförd på färsk, fortfarande fuktig kalkputs. Termen al fresco kommer från italienskan, med samma betydelse, och direktöversätts till "på det färska". Dess motsats är al secco, eller seccoteknik, där kalkputsen först har fått härda, eller torka.
Med freskoteknik används pulvriserat färgpigment blandat med vatten, som målas direkt på fuktig, nylagd kalkputs. Den rena freskotekniken, även kallad buon fresco, är den mest hållbara tekniken. Underlaget byggs först upp med ett par lager kalkputs över hela ytan. Det lager man målar på, kallat intonaco, är en extra fin puts, som stryks ut över just det område man avser klara av under dagen, kallat giornata, eftersom målningen inte kan ändras efter det att putsen härdat.
Med freskotekniken kommer pigmentpartiklarna att omges av de kristaller som bildas av kalken när den härdar, vilket ger ett mer hållbart resultat än vid seccoteknik. Hållbarheten förutsätter dock att pigmenten är kalkäkta, det vill säga klarar av kalkens basiska miljö.
Mezzo fresco (ungefär halvfärskt) är en variant av freskotekniken, där intonacon, kalkputsunderlaget man målar på, har kommit längre i härdningen än vid buon fresco och bara har en liten fuktighet kvar. När pigmenten stryks på kommer de därmed inte lika långt in i putsen, vilket ger en annan effekt. En viktig fördel med mezzo frescco-tekniken är att den ger konstnären längre tid. Större partier kan då färdigställas samtidigt, så att man får en mer sammanhållen målning utan skarvar. Metoden blev populär under renässansen och vid början av 1600-talet hade den i stort sett ersatt buon fresco.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen