”Svenskar måste sluta brännmärka avvikare”

Samvetsfrihet är friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse, i handling, underlåtelse till handling eller med ord. Det räknas som en mänsklig rättighet, samman med religionsfrihet och åsikts- och tankefrihet. Med samvetsfrihet räknas rätten att, så långt det inte strider mot allmän lag, framföra på samvetet grundade invändningar, privat och offentligt, ensam eller i grupp. Detta räknas i den europeiska rättighetsstadgan som en hörnsten i ett demokratiskt samhälle. Det intar en framträdande roll i Katolska kyrkans katekes, för vilken den fria viljan som samvetsfriheten förutsätter är central. I Europakonventionens artikel 9 står att envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, och att inskränkningar bara är lagliga om rättigheten strider mot den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. En juridisk översikt presenterades också i Svenska Dagbladet den 2 maj 2015 efter en nyuppblossad debatt, som hävdade att samvetsfrihet redan skyddades av Europakonventionen och gällande svensk lag. RFSU:s förbundsjurist bemötte 22 september 2015 detta, och slog då fast att enligt gällande svenska lagar och prejudicerande fall i Europadomstolen skyddas samvetsfrihet inte i Sverige.