Helena Sällström

Vahid Salemi / AP

Kärnavtalet med Iran

The Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA; Persian: برنامه جامع اقدام مشترک, romanized: barnāmeye jāme'e eqdāme moshtarak (برجام, BARJAM)), known commonly as the Iran nuclear deal or Iran deal, is an agreement on the Iranian nuclear program reached in Vienna on 14 July 2015, between Iran and the P5+1 (the five permanent members of the United Nations Security Council—China, France, Russia, United Kingdom, United States—plus Germany) together with the European Union.
Formal negotiations toward JCPOA began with the adoption of the Joint Plan of Action, an interim agreement signed between Iran and the P5+1 countries in November 2013. Iran and the P5+1 countries engaged in negotiations for the next 20 months and, in April 2015, agreed on a framework for the final agreement. In July 2015, Iran and the P5+1 confirmed agreement on the plan, along with the "Roadmap Agreement" between Iran and the IAEA.After the Trump administration twice certified Iran's compliance in 2017, in May 2018 the United States withdrew from JCPOA as Trump pledged he would negotiate a better deal. Trump left office without fulfilling that pledge and analysts determined Iran had moved closer to developing a nuclear weapon since the American withdrawal.

Joint Comprehensive Plan of Action

Omni Mer låser upp en mängd artiklar. En smidig lösning när du vill fördjupa dig.

Gå förbi betalväggar!

Felicia Nordlund

Irans kärnkraftsprogram började tidigt, redan på 1950-talet under den dåvarande shahen med hjälp av USA som en del av programmet Atomer för fred. 1967 stod det första forskningscentret för kärnkraft färdigt i Teheran (Tehran Nuclear Research Center) med en 5 MW forskningsreaktor för höganrikat uran. 1968 signerade Iran Ickespridningsavtalet och öppnade därmed för kontroll från Internationella atomenergiorganet (IAEA), och 1973 inrättades Irans atomenergiorganisation för att reglera och utveckla landets kärnteknikindustri, som kom att omfatta alla moment inom uranhanteringen. Amerikanska och västeuropeiska regeringars deltagande i Irans nukleära program fortsatte till revolutionen 1979, som störtade shahen av Iran.Kontroversen om Irans nukleära program rör sig i synnerhet kring Irans underlåtenhet att deklarera känslig anriknings- och upparbetningsteknik till Internationella atomenergiorganet (IAEA). Anrikning kan användas för att producera uran antingen för reaktorbränsle eller, till högre anrikningsnivå, för kärnvapen. Iran säger att deras kärnenergiprogram är fredligt, och har anrikat uran till mindre än 5 % , vilket rimmar med bränsle för ett civilt kärnkraftverk.  Iran hävdar också att man var tvungen att ta till sekretess sedan amerikanska påtryckningar fått flera av deras nukleära avtal med utländska regeringar att falla igenom. Efter att IAEA:s styrelse rapporterat Irans brott mot sitt avtal om säkerhetskontroll till FN:s säkerhetsråd, krävde rådet att Iran avbryter sin nukleära anrikningsverksamhet. Irans tidigare president Mahmoud Ahmadinejad har dock hävdat att sanktionerna är "olagliga" och införda av "arroganta makter", och att Iran har beslutat att fullfölja kontrollen av sin egen beskrivna fredliga kärnkraftsprogram genom "dess lämpliga rättsliga väg", det internationella atomenergiorganet. Agerandet och utsikterna har framkallat en omfattande internationell aktivitet.



Irans kärnkraftsprogram

Anders Hovne

Lunar

Lunar Partner

Linnea Järkstig

Bilal Hussein / AP

Staffan Dickson

The Islamic Revolutionary Guard Corps (IRGC; Persian: سپاه پاسداران انقلاب اسلامی, romanized: Sepâh-e Pâsdârân-e Enghelâb-e Eslâmi, lit. 'Army of Guardians of the Islamic Revolution' or Sepâh for short) is a branch of the Iranian Armed Forces, founded after the Iranian Revolution on 22 April 1979 by order of Ayatollah Ruhollah Khomeini. Whereas the Iranian Army defends Iranian borders and maintains internal order, according to the Iranian constitution, the Revolutionary Guard is intended to protect the country's Islamic republic political system. The Revolutionary Guards base their role in protecting the Islamic system as well as preventing foreign interference and coups by the military or "deviant movements".As of 2011, the Revolutionary Guards had at least 250,000 military personnel including ground, aerospace and naval forces. Its naval forces are now the primary forces tasked with operational control of the Persian Gulf. It also controls the paramilitary Basij militia which has about 90,000 active personnel. Its media arm is Sepah News.Since its origin as an ideologically driven militia, the Army of the Guardians of the Islamic Revolution has taken a greater role in nearly every aspect of Iranian society. Reuters opined in 2019 that "It is also an industrial empire with political clout." Its expanded social, political, military and economic role under President Mahmoud Ahmadinejad's administration—especially during the 2009 presidential election and post-election suppression of protest—has led many Western analysts to argue that its political power has surpassed even that of the country's Shia clerical system.The Chief Commander of the Guardians since 2019 is Hossein Salami, who was preceded by Mohammad Ali Jafari and Yahya Rahim Safavi respectively from 2007 and 1997.The IRGC is designated as a terrorist organization by the governments of Bahrain, Saudi Arabia and the United States. In March 16 2022, it adopted a new independent branch Nuclear Command Corps.

Kärnavtalet med Iran

Mina bevakningar

Aktuella ämnen

Populära ämnen