”En och annan mardröm måste anses vara billigt”
Efter att Alfons Åberg gett ett barn mardrömmar anmäldes en förskola till Skolinspektionen för att de visat filmen – sedan bröt ”Alfonsbråket” ut. I en kulturkrönika i DN vill Jan Holmberg sätta debatten i ett historiskt sammanhang där han diskuterar hur den statliga filmcensuren ersatts med ett privat alternativ: ”Vi har gått från ett påtagligt paternalistiskt system (...) till ett mer liberaliserat system som emellertid inte saknar inslag av repression. Tvärtom!”
Han fortsätter:
”Nu kan alltså en film, ’Odjuret och Alfons Åberg’, som sedan 1980 setts av miljontals – den har visats på barnprogramtid otaliga gånger i Sveriges Television, gått på bio och därmed granskats av filmcensuren (som fann den barntillåten och därmed fri att ses av bebisar) – anses så skadlig att den motiverar ett förbud för all filmvisning. Ironiskt, eller hur?”
Enligt Jan Holmberg har vi en skyldighet att att ge barnen möjlighet att träna sin förmåga att analysera och granska filmmediet i vårt informationssamhälle.
”Priset av en och annan mardröm bör ställas mot audiovisuell analfabetism. Då måste det anses vara billigt.”
