Attacken mot Bataclan i Paris, Attacken mot Kruttønden i Köpenhamn i februari, blomsterhav utanför judiska kosherbutiken i Paris där fyra dog i januari, gärningsmannen i Köpenhamn, Omar Abdel Hamid El-Hussein. (TT)

Trots dåden: Svenskarnas rädsla har minskat

Av Andreas Victorzon
Publicerad 20 november 2015, 21:56

Trots attackerna i Paris är svenska folket mindre rädda nu än efter terrordåden i Köpenhamn i februari. Det visar en mätning från Sifo som SvD publicerar. I mätningen anser 49 procent att risken för att Sverige drabbas av ett terrordåd är mycket hög eller ganska hög. Motsvarande siffra i januari efter dådet mot Charlie Hebdo var 36 procent, men ökade till 58 procent efter dåden i Köpenhamn, skriver tidningen.
– Jag är en aning förvånad över att oron har sjunkit (...) Det kan bero på att dåden i Frankrike och i Köpenhamn aldrig spred sig till Sverige, säger Toivo Sjörén, chef för opinion på TNS Sifo, till SvD.

Undersökningen gjordes 17–19 november – innan den misstänkte terroristen greps i Sverige

Svenska Dagbladet

En av tre svenskar orolig för terrordåd (23/1)

Sveriges Television

Oro bland svenska judar efter terrordåd (11/2)

Sveriges Radio

93 procent tror att det kan hända igen (23/1)

Dagens Nyheter

bakgrund

Attentatet mot Charlie Hebdo

Wikipedia (sv)

Attentatet mot Charlie Hebdo var ett terrorattentat mot tidskriften Charlie Hebdo i Paris den 7 januari 2015 med tolv döda och elva skadade. Bland offren fanns de fem satirtecknarna Cabu, Charb, Tignous, Honoré och Wolinski samt två poliser. Förövarna var två eller tre personer, inklusive ett brödrapar i 30-årsåldern med salafistiska[källa behövs] kopplingar. Efter två dagars polisjakt inringades de båda i en industribyggnad nordöst om Paris, där de efter skottväxlingar till slut dödades. Vid ett till detta attentat relaterat mord- och gisslandrama i östra Paris den 9 januari krävde förövaren fri lejd för de båda bröderna. Gisslandramat slutade med ytterligare fem döda – fyra butiksbesökare och förövaren. Terrordåden ledde till stora manifestationer mot våld och för yttrandefrihet.

bakgrund

Attentaten i Köpenhamn

Wikipedia (sv)

Attentatet i Köpenhamn 2015 inleddes med attacken vid kulturhuset Krudttønden (svenska: 'kruttunnan') i Köpenhamn den 14 februari 2015 och slutade med att gärningsmannen sköts till döds vid Nørrebro morgonen därpå. Attentatet inträffade vid kulturhuset "Krudttønden" under ett debattmöte med rubriken Konst, hädelse och yttrandefrihet organiserat av Helle Merete Brix. Under mötet närvarade den svenske konstnären, karikatyrtecknaren och debattören Lars Vilks; även Frankrikes ambassadör i Danmark, François Zimeray, deltog. Under ett anförande av Femenaktivisten Inna Shevchenko avlossade en gärningsman med automatvapen 30 till 40 skott in i lokalen genom en fönsterruta varvid en privatperson, filmskaparen Finn Nørgaard, dödades och tre poliser skadades. Lars Vilks och den franske ambassadören kunde sätta sig i säkerhet. Dansk polis presenterade i samband med eftersökningen av gärningsmannen ett fotografi av en person. Polisen var först osäker på om skottlossningen var ett terrorangrepp, men fallet utreddes från början som om så var fallet. Natten mot söndagen, vid 00.50, avlossades skott nära Köpenhamns synagoga på Krystalgade i Köpenhamns centrala delar varvid en person träffades i huvudet och två poliser tillfogades skottskador. Cirka klockan 05.00 på söndagsmorgonen den 15 februari sköt dansk polis den förmodade gärningsmannen till döds vid Nørrebro. Gärningsmannen visade sig vara tidigare tidigare känd av Danmarks säkerhetstjänst.

Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen

”Förr kunde vi hålla oss kyliga mot terrorhotet”

År 1979 nådde terrorismen sin höjdpunkt, enligt statistik från Global Terrorism Database. Och Beppe Severigni, kolumnist på den italienska tidningen Corriere Della Sera, skriver i en gästledare i New York Times att Europa gör gott i att komma ihåg historien. ”Du kunde aldrig veta när eller var – eller hur – den nästa attacken skulle ske. Terrorister kunde kidnappa eller avrätta en politiker, eller spränga en nattklubb. De kunde kapa ett plan, eller ta över en ambassad. Och till skillnad från i dag hade myndigheterna, åtminstone till en början, mindre resurser och erfarenhet att stoppa dem.” Trots att 458 människor dödades i terrordåd under två decennier lyckades Europa fortsätta som vanligt. Politiker, och folket, lät sig inte påverkas, skriver Severigni. ”25 år efter den senaste terroreran har vår generation – generationen som bevittnade och red ut den – en plikt att påminna våra barn om vad som fungerade mot terrorismen och som, i slutändan, besegrade den.”

Ranstorp: Anklagelserna mot Säpo är skadliga

”Ibland händer felbedömningar som fallet med 22-åringen i Boliden /.../Men allra oftast blir det rätt”. Det skriver terrorexperten Magnus Ranstorp i en gästkrönika på GP:s ledarplats. Han skriver att om man räknar bort Parisdåden så har säkerhetstjänsterna i Europa avvärjt 25 IS-relaterade attentatsplaner sedan 2013. Därför vänder sig Ranstorp mot den rådande kritiken mot Säpo. ”Mycket av kritiken drivs av kvarlevor från 68-vänstern. Exempelvis har Jan Guillou de senaste tio åren fört ett grundlöst och farlig påstående att Säpo bedriver en häxjakt mot muslimer som kollektiv”. Enligt Ranstorp så har alla försök att lyfta IS-frågan resulterat i relativisering i samhällsdebatten. Radikaliseringsförklaringar har reducerats till frågor om utanförskap när rasism och religion stoppas i samma låda, skriver han. ”Vi har varken råd med att elda på polariseringen längre eller grundlösa anklagelser mot Säpo som arbetar både professionellt och hårt mot terrorhot från både högerextremister samt salafistiska jihadister. Vi är blinda om vi inte inser att de enda som verkligen tjänar på detta faktiskt är extremisterna själva”.

6 december 2015, 08:09

”Min rädsla för terrorn gör mig arg på mig själv”

Terroristerna vill att vi ska bli rädda och att vårt samhälle ska sluta fungera. De vill destabilisera och förstöra, skriver Aftonbladets Lena Mellin i en krönika. När Säpo höjde hotnivån för terrorberedskap blev hon orolig. ”Det gör mig arg på mig själv. För i sak betyder det att terroristerna redan vunnit sin första seger, i alla fall över min person.” Sveriges första terroristlag kom efter flygkapningen på Bulltofta 1972. Sedan dess har vaksamheten mot terrorism och andra våldsbrott långsamt ökat, men ökade säkerhetsåtgärder har steg för steg begränsat vårt handlingsutrymme, skriver hon, och avslutar: ”På det sättet har terroristerna vunnit. I alla fall första ronden. Den andra ska de ta mig tusan inte ta.”

Lena Mellin, ordningsvakt på Stockholms Centralstation på fredagen

”Skrota hotnivåskalan – låt polisen göra sitt jobb”

Den omedelbara effekten av att hotnivån i Sverige höjts från 3 till 4 blev ökad oro, mer brus i media och fortsatt brist på konkret information. Det skriver Magnus Norell, statsvetare med inriktning mot terrorism, i ett debattinlägg på SVT Opinion. Hotnivåskalan underlättar inte för polisen, skriver han, och den hjälper inte till att öka vaksamheten ”hos en allmänhet som i många fall reagerat med rädsla och oro.” ”Ett betydligt bättre sätt vore därför att skrota hela skalan och istället låta polisen sköta sitt jobb ifred”, anser Norell, som föreslår att en varning ska begränsas till vissa specifika områden eller mål, i stället för över hela landet.

Polisen patrullerar drottninggatan i Stockholm. Magnus Norell (ovan), Säpochefen Anders Thornberg (nedan)

Röster om terrorhotet Sifo Charlie Hebdo Paris Köpenhamn Lars Vilks Opinionsundersökningar