USA: Sanktioner mot Irans revolutionsgarde kvarstår

Irans kärnkraftsprogram började tidigt, redan på 1950-talet under den dåvarande shahen med hjälp av USA som en del av programmet Atomer för fred. 1967 stod det första forskningscentret för kärnkraft färdigt i Teheran (Tehran Nuclear Research Center) med en 5 MW forskningsreaktor för höganrikat uran. 1968 signerade Iran Ickespridningsavtalet och öppnade därmed för kontroll från Internationella atomenergiorganet (IAEA), och 1973 inrättades Irans atomenergiorganisation för att reglera och utveckla landets kärnteknikindustri, som kom att omfatta alla moment inom uranhanteringen. Amerikanska och västeuropeiska regeringars deltagande i Irans nukleära program fortsatte till revolutionen 1979, som störtade shahen av Iran.Kontroversen om Irans nukleära program rör sig i synnerhet kring Irans underlåtenhet att deklarera känslig anriknings- och upparbetningsteknik till Internationella atomenergiorganet (IAEA). Anrikning kan användas för att producera uran antingen för reaktorbränsle eller, till högre anrikningsnivå, för kärnvapen. Iran säger att deras kärnenergiprogram är fredligt, och har anrikat uran till mindre än 5 % , vilket rimmar med bränsle för ett civilt kärnkraftverk. Iran hävdar också att man var tvungen att ta till sekretess sedan amerikanska påtryckningar fått flera av deras nukleära avtal med utländska regeringar att falla igenom. Efter att IAEA:s styrelse rapporterat Irans brott mot sitt avtal om säkerhetskontroll till FN:s säkerhetsråd, krävde rådet att Iran avbryter sin nukleära anrikningsverksamhet. Irans tidigare president Mahmoud Ahmadinejad har dock hävdat att sanktionerna är "olagliga" och införda av "arroganta makter", och att Iran har beslutat att fullfölja kontrollen av sin egen beskrivna fredliga kärnkraftsprogram genom "dess lämpliga rättsliga väg", det internationella atomenergiorganet. Agerandet och utsikterna har framkallat en omfattande internationell aktivitet.

The Islamic Revolutionary Guard Corps (IRGC; Persian: سپاه پاسداران انقلاب اسلامی, romanized: Sepâh-e Pâsdârân-e Enghelâb-e Eslâmi, lit. 'Army of Guardians of the Islamic Revolution' or Sepâh for short) is a branch of the Iranian Armed Forces, founded after the Iranian Revolution on 22 April 1979 by order of Ayatollah Ruhollah Khomeini. Whereas the Iranian Army defends Iranian borders and maintains internal order, according to the Iranian constitution, the Revolutionary Guard is intended to protect the country's Islamic republic political system. The Revolutionary Guards base their role in protecting the Islamic system as well as preventing foreign interference and coups by the military or "deviant movements".As of 2011, the Revolutionary Guards had at least 250,000 military personnel including ground, aerospace and naval forces. Its naval forces are now the primary forces tasked with operational control of the Persian Gulf. It also controls the paramilitary Basij militia which has about 90,000 active personnel. Its media arm is Sepah News.Since its origin as an ideologically driven militia, the Army of the Guardians of the Islamic Revolution has taken a greater role in nearly every aspect of Iranian society. Reuters opined in 2019 that "It is also an industrial empire with political clout." Its expanded social, political, military and economic role under President Mahmoud Ahmadinejad's administration—especially during the 2009 presidential election and post-election suppression of protest—has led many Western analysts to argue that its political power has surpassed even that of the country's Shia clerical system.The Chief Commander of the Guardians since 2019 is Hossein Salami, who was preceded by Mohammad Ali Jafari and Yahya Rahim Safavi respectively from 2007 and 1997.The IRGC is designated as a terrorist organization by the governments of Bahrain, Saudi Arabia and the United States. In March 16 2022, it adopted a new independent branch Nuclear Command Corps.