”Wennstams sommarprat är snarare ett brandtal”
Författaren Katarina Wennstams sommarprat är medryckande och känslosamt, skriver Expressens recensent Fredrik Sjösjult. Wennstam, som länge var kriminalreporter på SVT, berättar om Lotta Rudholms mördares nollställda ansikte när han fotograferades på polisens arrest och om sin farmor som vårdades på psyksjukhus.
Wennstam gör också upp med polisen som ger kvinnor pekpinnar om att inte röra sig utomhus, skriver Sjöshult.
”Det är befriande att Katarina Wennstam inte väljer att skoja till det utan konsekvent väljer att hålla fast vid en känslosam berättelse som engagerar.”
DN:s recensent Elin Peters menar att det hon precis lyssnat på inte är ett sommarprat – utan snarare ett brandtal. Men ändå blir talet lite spretigt när det börjar handla om minnen från uppväxten, om hennes famror och mammarollen, skriver Peters.
”Katarina Wennstam är som bäst när hon är arg, och även om hennes sommarprat (...) sticker ut i raden av puttriga barndomshistorier hade det vunnit på att renodlas”.
