Kraftfulla ryska missiler upptäckta i östra Ukraina

TOS-1 (Russian: ТОС-1 - тяжёлая огнемётная система, English: Heavy Flamethrower System) is a Soviet 220mm 30-barrel (original system, Ob.634 or TOS-1M) or 24-barrel (Ob.634B or TOS-1A) multiple rocket launcher and thermobaric weapon mounted on a T-72 tank chassis. TOS-1 was designed for defeating enemy personnel in fortifications, in open country, and in lightly armoured vehicles and transport. First combat tests took place in 1988-1989 in the Panjshir Valley during the Soviet war in Afghanistan. The TOS-1 was shown for the first time in public in 1999 in Omsk. The TOS-1 is not used by the artillery units of the Russian Armed Forces but is found in NBC defense units (Russian: войскa радиационной, химической и биологической защиты (РХБЗ)).

Konflikten i östra Ukraina 2014-15, ibland benämnd Ryska våren (ryska: Русская весна ukrainska: Російська весна) eller Proryska upproret i Ukraina, rör demonstrationer, ockupationer och strider i delar av östra och sydöstra Ukraina under 2014. De inleddes i samband med att Euromajdan i februari ledde till att president Viktor Janukovytj avsattes från sin post. Därefter har (främst) ett stort antal etniska ryssar i östra och sydöstra delarna av landet ifrågasatt den nya regimens legitimitet och återkommande demonstrerat. I Donetsk och Luhansk oblast utropades i april separatistiska "folkrepubliker", samtidigt som man genomförde omdiskuterade folkomröstningar om oblastens status. Lokala miliser tog samtidigt över den militära (och till stor del även civila) kontrollen över området; dessa och senare väpnade strider i området betecknas ibland som kriget i östra Ukraina eller kriget i Donbass (kriget i Donetsbäckenet). Efter att Petro Porosjenko 25 maj valts till ny president, inledde han åtgärder för att med olika medel återta kontrollen över de båda oblasten i öster. Porosjenko gjorde utfästelser om ryska som regionalt språk (men inte som ett andra officiellt språk i Ukraina) och större regional makt över skattemedel (men inte en federalisering av landet). Diplomatiska initiativ har fram till juli 2014 endast lett till en kortare vapenvila, samtidigt som striderna hårdnat mellan på den ena sidan ukrainsk militär och frivilliga paramilitära förband med visst inslag av utländska legosoldater och på andra sidan lokala proryska miliser, som enligt många rapporter får militärt stöd från Ryska federationen. Ukrainas armé och de frivilliga förbanden har fram till mitten av juli månad återtagit drygt hälften av oblastens territorium. Civila i stridsområdena har utsatts för mord, tortyr och kidnappningar av båda sidor. Under våren skedde proryska demonstrationer i hela östra och sydöstra Ukraina, medan stadshusockupationerna skedde i öst samt på Krim. Sedan Krim annekterats av Ryssland och det väpnade upproret tagit fart i Donetsbäckenet har demonstrationerna i övriga delen av landet avtagit eller upphört. I början av augusti 2014 rensades också en del av Självständighetstorget i Kiev från resterna av vinterns "Euromajdan-läger". Sedan augusti 2014 har pro-ryska styrkor (med enligt många bedömare omfattande stöd från Ryska federationen) på nytt intagit alla områden söder om en linje Luhansk–Horlivka–Donetsk samt fram till ett par mil öster om Mariupol. En rad eldupphör och utlysts och brutits, och internationella förhandlingar om vapenvila i Minsk, med statscheferna för Ryssland, Ukraina, Tyskland, Frankrike samt ledarna för folkrepublikerna Donetsk och Luhansk i februari 2015 ledde inte till något definitivt resultat. Samma månad publicerade den ryska oberoende dagstidningen Novaja Gazeta uppgifter som skulle göra gällande att både Rysslands annektering av Krim och en befarad/möjlig motsvarighet av den ukrainska delen av Donetskbäckenet skulle varit planerad sedan början av januari 2014.