Arkivbil: Le Pen. (Michel Spingler / TT / NTB Scanpix)

Krugman: Enda EU kan vinna är tid att ändra på sig

Marine Le Pen ser av allt att döma inte ut att bli Frankrikes nästa president. Men oavsett utgång är det viktigt att fråga sig hur vi hamnade här, skriver den Nobelprisade ekonomen Paul Krugman i en ledare i New York Times. Han anser att varenda röst på Nationella Frontens ledare bör ses som en proteströst gentemot EU, baserat på ett missnöje som till vissa delar är rättmätigt.

”Vi som följt de europeiska institutionernas hantering av skuldkrisen som började i Grekland och spred sig över kontinenten har chockerats av den kombination av okänslighet och arrogans som präglat hanteringen”, skriver Krugman och pekar bland annat på åtstramningspolitiken som ekonomer varnat för och som inte fallit väl ut.

”Vi bör fasa en Le Pen-seger. Men vi bör också vara oroliga för att en seger för Macron tolkas av Bryssel och Berlin som ett tecken på att brexit endast var en avvikelse”, skriver han och avslutar:

”Även om det värsta kan undvikas på söndag så har Europas elit begränsat med tid på sig att ändra sitt sätt”.

bakgrund
 
Europeiska skuldkrisen
Wikipedia (en)
The European debt crisis (often also referred to as the Eurozone crisis or the European sovereign debt crisis) is a multi-year debt crisis that has been taking place in the European Union since the end of 2009. Several eurozone member states (Greece, Portugal, Ireland, Spain and Cyprus) were unable to repay or refinance their government debt or to bail out over-indebted banks under their national supervision without the assistance of third parties like other Eurozone countries, the European Central Bank (ECB), or the International Monetary Fund (IMF). The detailed causes of the debt crisis varied. In several countries, private debts arising from a property bubble were transferred to sovereign debt as a result of banking system bailouts and government responses to slowing economies post-bubble. The structure of the eurozone as a currency union (i.e., one currency) without fiscal union (e.g., different tax and public pension rules) contributed to the crisis and limited the ability of European leaders to respond. European banks own a significant amount of sovereign debt, such that concerns regarding the solvency of banking systems or sovereigns are negatively reinforcing. As concerns intensified in early 2010 and thereafter, leading European nations implemented a series of financial support measures such as the European Financial Stability Facility (EFSF) and European Stability Mechanism (ESM). The ECB also contributed to solve the crisis by lowering interest rates and providing cheap loans of more than one trillion euro in order to maintain money flows between European banks. On 6 September 2012, the ECB calmed financial markets by announcing free unlimited support for all eurozone countries involved in a sovereign state bailout/precautionary programme from EFSF/ESM, through some yield lowering Outright Monetary Transactions (OMT). Return to economic growth and improved structural deficits enabled Ireland and Portugal to exit their bailout programmes in July 2014. Greece and Cyprus both managed to partly regain market access in 2014. Spain never officially received a bailout programme. Its rescue package from the ESM was earmarked for a bank recapitalization fund and did not include financial support for the government itself. The crisis had significant adverse economic effects and labour market effects, with unemployment rates in Greece and Spain reaching 27%, and was blamed for subdued economic growth, not only for the entire eurozone, but for the entire European Union. As such, it can be argued to have had a major political impact on the ruling governments in 10 out of 19 eurozone countries, contributing to power shifts in Greece, Ireland, France, Italy, Portugal, Spain, Slovenia, Slovakia, Belgium and the Netherlands, as well as outside of the eurozone, in the United Kingdom.
bakgrund
 
Paul Krugman
Wikipedia (sv)
Paul Krugman, född 28 februari 1953 på Long Island, New York, är en amerikansk nationalekonom och debattör som 2008 belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han är professor i nationalekonomi och internationella relationer vid universitetet i Princeton i New Jersey samt kolumnist för New York Times. Krugmans främsta akademiska arbeten har legat inom ämnesområdet internationell ekonomi, där han bland annat har undersökt hur handelsmönster påverkas av stordriftsfördelar. År 1991 mottog Krugman John Bates Clark-medaljen, som ges vartannat år till den mest framstående amerikanska nationalekonomen under fyrtio års ålder. Han erhöll Riksbankens pris till Alfred Nobels minne för sin "analys av handelsmönster och lokalisering av ekonomisk verksamhet".
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen