Mao-hyllningar i Australien ställs in

Mao Zedong (Mao Zedong , 毛泽东, traditionella tecken 毛澤東, pinyin Máo Zédōng, Wade-Giles Mao2 Tse2-tung1), född 26 december 1893 i byn Shaoshan, Hunan, död 9 september 1976 i Peking, var en marxist-leninistisk teoretiker, politiker och revolutionär. Han var ordförande för det kinesiska kommunistpartiet 1943–1976 och utropade Folkrepubliken Kina vid Himmelska fridens port i Peking den 1 oktober 1949. Han var landets förste president ("ordförande") 1954–1959, men fortsatte såsom ordförande i kommunistpartiet att vara landets diktator fram till sin död. Maos 27 år vid makten kom att innebära en omskakande inre samhällsomvälvning samtidigt som Sovjetunionen utmanades som kommunismens ideologiska stormakt, med ett nytt maktblock av kommunistregimer omfattande bl.a. Albanien och Kambodja. Även i västländer vann hans lära, maoismen, utrymme under den så kallade vänstervågen, då den utpekades som bärare av en radikalare, mer autentisk kommunism anpassad till de ungas och tredje världens förhållanden. Kritiker, bland andra den kinesiske historikern Jung Chang och folkmordsexperten R J Rummel, utpekar honom som 1900-talets värste diktator och massmördare i dödstal räknat. De flesta forskare är överens om att mellan 40 och 70 miljoner kineser avled som en konsekvens av Maos styre, varav cirka hälften under det stora språnget som blev ett misslyckat försök att med hast förnya Kinas industri och ekonomi omkring 1959-1962. Ytterligare miljontals dödades under kulturrevolutionen, som lanserades sedan de misslyckade reformerna och uppmaningar till kritik ("låt hundra blommor blomma") bidragit till ökad kritik mot Maos ställning. Kulturrevolutionen fortsatte i viss mån till hans död 1976, varefter en koalition ledd av Hua Guofeng övertog makten och arresterade sina rivaler de fyras gäng. Detta banade vägen för Deng Xiaopings maktövertagande två år senare och reformpolitiken under 1980-talet.