Chefekonom: ECB måste acceptera lägre inflation
Europeiska centralbanken ECB bör skrota sitt inflationsmål på 2 procent och vara lite mer flexibla. Det säger bankens egen tidigare chefsekonom Jürgen Stark till Reuters.
Enligt Stark har inflationsmålet lett till en förvrängd marknad och riskerar att normalisera interventioner. Den ultralätta penningpolitiken har pumpat upp obligationer, aktier och bostäder till nivåer som ligger långt ifrån den verkliga ekonomin, menar han.
– ECB måste acceptera att inflationen kan vara lägre än vi varit vana vid i framtiden, säger Jürgen Stark till nyhetsbyrån.
bakgrund
Jürgen Stark
Wikipedia (en)
Jürgen Stark (born 31 May 1948 in Gau-Odernheim, Germany) is a German economist who has been a member of the Executive Board of the European Central Bank (ECB) from June 2006, but announced in September 2011 he would resign later that year. Within the Executive Board he is responsible for Economics and for Monetary Analysis and is often referred to as the "chief economist" of the ECB, although this is not his official title.
Stark grew up in Rhineland-Palatinate. His father owned a vineyard in Gau-Odernheim in the Rheinhessen wine region. Stark, the second son, considered continuing in the family business. He studied economics at the University of Hohenheim and Eberhard Karls University of Tübingen, both near Stuttgart, from 1968 to 1973. During that time, he told an interviewer he participated in protests including against the Vietnam War: “We all, more or less at one point or time or another, had revolutionary ideas about what was just. But this was an episode that came to an end with the end of my studies. Then I became more serious.”
He received a doctorate in 1975. From 1978 to 1998 he held economic policy positions in the German Federal Government. From September 1998 to May 2006 he served two consecutive terms as Vice President of the Bundesbank, acting as President of the bank in 2004.
On 9 September 2011, it was reported that Stark would leave the ECB due to disagreement with the bank's controversial bond-buying programme, according to Reuters, while the ECB officially announced his resignation as being for "personal reasons". Stark's term had been set to expire in May 2014. Although he has officially resigned, he will continue to discharge the duties of his post until a successor is appointed, before the end of 2011. Current deputy finance minister of Germany, Jörg Asmussen, has been nominated as Stark's successor. In December, Stark spoke out against the idea of the International Monetary Fund becoming a major participant in broader efforts to address the European sovereign debt crisis. He envisioned instead, in an interview with the Sueddeutsche Zeitung, "an informal board of experts, which carefully checks the budgets of member states ... [, as] the nucleus for a future European finance ministry."
Stark "and his wife, Christine, whom he married in 1973, have a retirement house on the Baltic sea. They have two children. ... [H]e is on the board of Frankfurt’s Senckenberg natural history museum, reflecting his interest in palaeontology", it was reported in 2009.
bakgrund
Penningpolitisk styrning
Wikipedia (sv)
Monetary targeting är styrning av inflation med hjälp av tillväxten i penningmängd som ett intermediärt mål. Strategin grundar sig på att inflationen enligt kvantitetsteorin kan uttryckas som penningmängdstillväxten plus tillväxten i omloppshastighet minus tillväxten i real BNP. Eftersom de två sistnämnda storheterna kan uppskattas genom prognoser kan penningmängden anpassas så att ett visst inflationsmål kan uppnås. Europeiska centralbanken använder sig av denna metod, vilket är ett arv från den tyska centralbanken Deutsche Bundesbank.
Fördelen med att låta en centralbank verka för ett intermediärt mål rörande penningmängdstillväxten istället för att direkt försöka kontrollera inflationen är att centralbanken verkligen kontrollerar penningmängden och därför kan hållas ansvarig för sin politik, medan avvikelser från ett inflationsmål kan förklaras med olyckliga omständigheter.
Tidigare artiklar
bakgrund
Kvantitativ lättnad (QE)
Wikipedia (sv)
Kvantitativ lättnad (en försvenskning av engelskans Quantitative easing, QE) är en okonventionell metod med vilken centralbanker stimulerar den nationella ekonomin. Metoden används i praktiken framför allt när konventionella metoder blivit ineffektiva.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen