Artikel 7-förfarandet mot Polen avbryts: ”Nytt kapitel”

Ett artikel 7-förfarande är ett förfarande inom Europeiska unionen som kan inledas mot en medlemsstat som ”allvarligt åsidosätter” unionens grundläggande värden (däribland demokrati, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter). Genom förfarandet kan övriga medlemsstater tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som den berörda medlemsstaten har till följd av sitt medlemskap i unionen, inbegripet rösträtten i Europeiska unionens råd. Det finns dock ingen möjlighet att helt utesluta en medlemsstat. Samtliga skyldigheter enligt unionens fördrag fortsätter under alla omständigheter att vara rättsligt bindande för en medlemsstat som är föremål för ett artikel 7-förfarande. Artikel 7-förfarandet inrättades ursprungligen genom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999 och regleras sedan dess av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen, därav dess namn. Det är det mest långtgående förfarande som unionens institutioner kan vidta mot en medlemsstat som bryter mot unionens värden. Förfarandet kallas ibland för ”kärnvapenförfarandet” (efter det amerikanska talesättet nuclear option) på grund av dess långtgående konsekvenser, som gör det politiskt omöjligt att använda utom vid mycket allvarliga politiska kriser. Förfarandet kräver enighet bland alla övriga medlemsstater, vilket gör det svårt att genomföra om en berörd medlemsstat har stöd av åtminstone en annan medlemsstat, eller om två medlemsstater samtidigt åsidosätter unionens värden.