Ukrainas militär vill ha hjälp av Sverige

Konflikten i östra Ukraina 2014–2016, ibland benämnd Ryska våren (ryska: Русская весна ukrainska: Російська весна) eller Proryska upproret i Ukraina, rör demonstrationer, ockupationer och strider i delar av östra och sydöstra Ukraina under 2014. De inleddes i samband med att Euromajdan i februari ledde till att president Viktor Janukovytj avsattes från sin post. Därefter har (främst) ett stort antal etniska ryssar i östra och sydöstra delarna av landet ifrågasatt den nya regimens legitimitet och återkommande demonstrerat. I Donetsk och Luhansk oblast utropades i april separatistiska "folkrepubliker", samtidigt som man genomförde omdiskuterade folkomröstningar om oblastens status. Lokala miliser tog samtidigt över den militära (och till stor del även civila) kontrollen över området; dessa och senare väpnade strider i området betecknas ibland som kriget i östra Ukraina eller kriget i Donbass (kriget i Donetsbäckenet). Efter att Petro Porosjenko 25 maj valts till ny president, inledde han åtgärder för att med olika medel återta kontrollen över de båda oblasten i öster. Porosjenko gjorde utfästelser om ryska som regionalt språk (men inte som ett andra officiellt språk i Ukraina) och större regional makt över skattemedel (men inte en federalisering av landet). Diplomatiska initiativ har fram till juli 2014 endast lett till en kortare vapenvila, samtidigt som striderna hårdnat mellan på den ena sidan ukrainsk militär och frivilliga paramilitära förband med visst inslag av utländska legosoldater och på andra sidan lokala proryska miliser, som enligt många rapporter får militärt stöd från Ryska federationen. Ukrainas armé och de frivilliga förbanden har fram till mitten av juli månad återtagit drygt hälften av oblastens territorium. Civila i stridsområdena har utsatts för mord, tortyr och kidnappningar av båda sidor. Under våren skedde proryska demonstrationer i hela östra och sydöstra Ukraina, medan stadshusockupationerna skedde i öst samt på Krim. Sedan Krim annekterats av Ryssland och det väpnade upproret tagit fart i Donetsbäckenet har demonstrationerna i övriga delen av landet avtagit eller upphört. I början av augusti 2014 rensades också en del av Självständighetstorget i Kiev från resterna av vinterns "Euromajdan-läger". Sedan augusti 2014 har proryska styrkor (med enligt många bedömare omfattande stöd från Ryska federationen) på nytt intagit alla områden söder om en linje Luhansk–Horlivka–Donetsk samt fram till ett par mil öster om Mariupol. En rad eldupphör och utlysts och brutits, och internationella förhandlingar om vapenvila i Minsk, med statscheferna för Ryssland, Ukraina, Tyskland, Frankrike samt ledarna för folkrepublikerna Donetsk och Luhansk i februari 2015 ledde inte till något definitivt resultat. Samma månad publicerade den ryska oberoende dagstidningen Novaja Gazeta uppgifter som skulle göra gällande att både Rysslands annektering av Krim och en befarad/möjlig motsvarighet av den ukrainska delen av Donetskbäckenet skulle varit planerad sedan början av januari 2014.

Krimkrisen (Krimkonflikten) är en frusen konflikt om halvön Krims nationella status. Konflikten trappades upp i slutet av februari 2014, efter att demonstrationer och blodiga kravaller i Ukrainas huvudstad Kiev lett till att den politiska oppositionen tagit över makten. Den rysktalande befolkningsmajoriteten i Krim hade i stora drag varit lojal med den då avsatte presidenten Viktor Janukovytj. I slutet på februari inträffade ett politiskt uppror i autonoma republiken Krim, där de upproriska fått assistans från Ryska federationen som militärt intervenerat – mer eller mindre öppet – i konflikten. Rysk militär (som genom avtal har en flottbas på halvön) har deltagit i militärinsatser över hela Krim, där den ryska svartahavsflottan beslagtog och intog flera militärbaser. Krimregimen har också stoppat de ukrainskspråkiga TV-kanalernas sändningar. Krims parlament deklarerade Autonoma republiken Krims självständighet 11 mars 2014, vilket endast erkändes av Ryssland, varefter man ombildade sig till Republiken Krim (som även inkluderade staden Sevastopol). Republiken Krim och staden Sevastopol blev efter en folkomröstning upptaget i Ryska federationen 18 mars 2014, som två separata enheter. "Västvärlden" menar att folkomröstningen som ligger till grund för detta bryter mot folkrätten. 27 mars röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution där den fördömde Rysslands de facto-annektering av Krim och Sevastopol. Den nya regimen i Kiev försatte Ukrainas försvarsstyrkor i höjd beredskap och har inlett ett närmande till EU. Observatörer från OSSE har sänts till Ukraina men vid ett flertal tillfällen under krisen förvägrats tillträde till Krim. Ukraina har bett om hjälp från Nato, som tillsammans med Sverige under mars 2014 sände spaningsplan till sina östra gränsområden för att "övervaka situationen". Efter belägringar och stormingar av ukrainska militärbaser utrymdes dessa av ukrainsk personal/militär under månadens lopp. Ukrainsk militär blev beskjutna men ska inte ha skjutit tillbaka, i många fall eftersom de saknade aktiv stridsledning från sina överordnade. Slutligen utrymde resten av Ukrainas militära styrkor halvön, medan Ryssland även officiellt tog över kontrollen av Krim och Sevastopol. FN, EU, USA och andra delar av det internationella samfundet har dock fortsatt att betrakta Rysslands övertagande som illegalt enligt internationell rätt. Februari 2015 publicerade den icke-statskontrollerade ryska dagstidningen Novaja Gazeta uppgifter som skulle göra gällande att både Rysslands annektering av Krim och en befarad/möjlig motsvarighet av den ukrainska delen av Donetskbäckenet skulle varit planerad sedan början av januari 2014.