Erin stärks snabbt – kopplas till klimatförändringarna

Saffir–Simpsons orkanskala (SSHS) är en skala för att mäta storleken på de tropiska cykloner i västra Atlanten och Stilla havet öster om datumgränsen som uppnår orkanstyrka. För orkaner i andra delar av världen används andra skalor. Skalan är uppkallad efter ingenjören Herbert Saffir och meteorologen Bob Simpson, som tillsammans utvecklade den 1971, då Simpson var chef för USA:s National Hurricane Center. Skalan började tillämpas av USA:s National Weather Service 1973. Angivna vindstyrkor i Saffir–Simpsonskalan avser 1-minutsmedelvärden enligt nuvarande USA-standard. Kortvarigt (några sekunder) uppträder i regel vindbyar med betydligt högre vindhastighet, upp till 25 % över medelvärdet. Många uppgifter i litteraturen avser 10-minutersmedelvärden, som ger lägre siffror än om samma storm beskrivits med 1-minutmedelvärden. Däremot avviker enstaka toppar (vindstötar) mer från medelvärdet i 10-minuterfallet än vid 1-minutfallet. De senaste decennierna har man noterat en ökad frekvens av riktigt kraftiga tropiska cykloner. Även om säkra bevis saknas tyder ett flertal studier på att den ökade frekvensen av "monsteroväder" har ett samband med att klimatet på jorden blir varmare (se global uppvärmning) och att vi även i framtiden får förvänta oss allt intensivare oväder. Allt fler forskare tror nu att det bara är en tidsfåga innan man registrerar oväder med medelvindhastigheter på 90 m/s (324 km/h) eller ännu mer. Därför anser en del meteorologer att man borde utöka skalan med en kategori 6. Gränsen för kategori 6 anser man borde gå vid medelvindhastgheter på 78-80 m/s (281-288 km/h). Bevisligen har man bara under tidsspannet av 3-4 år registrerat flera tropiska cykloner med så våldsamma vindar att de skulle klassas i den hypotetiska "kategori 6" (till exempel Orkanen Wilma, Orkanen Rita och Cyklonen Monica). Hittills har emellertid endast ett litet antal tropiska cykloner nått land med en kraft som skulle placera dem i "kategori 6". I Atlanten endast Orkanen Camille (1969) och Labour day hurricane (1935), i båda fallen med en enorm förödelse i de drabbade områdena. Lyckligtvis träffade de ingen storstad men forskare bävar för följderna om en cyklon med medelvindhastigheter på 90 m/s drabbar till exempel Miami-Fort Lauderdale området i södra Florida eller, ännu värre, det oerhört tättbefolkade Bangladesh/Västbengalen i Asien. Regionen är på grund av den stora befolkningstätheten, fattigdomen och den låglänta terrängen troligen det mest sårbara området i världen för tropiska cykloner. Andra forskare är emellertid skeptiska till idén att utöka orkanskalan. Bland dem finns Robert Simpson, en av upphovsmännen till Saffir-Simpsons orkanskala. Enligt honom finns det inget behov av att införa kategori 6, helt enkelt därför att syftet med skalan är att ge allmänheten en bra indikation om cyklonens förstörelsepotential. Och när den varaktiga vindhastigheten överstiger gränsen för kategori 5 kommer kraften i vinden att vara så stark att endast konstruktioner i armerad betong kommer att stå kvar någorlunda intakta och alla byggnader belägna inom 400-500 meter från stranden kommer, hur välbyggda de än är, att skadas svårt av stormfloden eller helt enkelt sköljas bort. Även riktigt välbyggda hus kommer, enligt Simpson att få stora skador om den utsätts för kategori 5-vindar i bara 6 sekunder.