EU-chef: Brexit är inte slutet på ”Projekt Europa”
Om Storbritannien skulle välja att kliva av EU-samarbetet efter folkomröstningen i sommar, innebär det inte något större avbräck för den grundläggande verksamheten inom unionen. Det säger EU-parlamentets viceordförande Alexander Lambsdorff i en intervju med en tysk radiokanal, skriver Reuters.
– Ett EU utan Tyskland eller Frankrike är helt otänkbart, men vi hade ett EU utan Storbritannien från första början. Det kommer inte vara slutet på ”Projekt Europa”.
bakgrund
Folkomröstningen sker den 23 juni
Wikipedia (en)
Withdrawal of the United Kingdom from the European Union, often shortened to Brexit (a portmanteau combining the words "Britain" and "exit"), is a political aim of some advocacy groups, individuals and political parties in the United Kingdom (UK).
The British electorate will address the question again on 23 June 2016 in a referendum on the country's membership, following the passage of the European Union Referendum Act 2015.
In 1975 a referendum was held on the country's membership of the European Economic Community (EEC), a precursor to the European Union (EU). The outcome of the vote was that the country continued to be a member of the EEC.
bakgrund
EU:s företrädare, EG, inkluderade inte Storbritannien
Wikipedia (sv)
Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), ibland felaktigt kallad Europeiska kol- och stålunionen, var en samarbetsorganisation mellan ursprungligen sex länder i västra Europa. Det var den första organisationen som byggde på överstatlighet.
Idén om ett samarbete kring kol och stål, som båda utgör grunden för vapentillverkning, lades genom Schumandeklarationen 1950. Den 18 april 1951 signerades fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG-fördraget) av Frankrike, Italien och Västtyskland samt Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Fördraget trädde i kraft den 23 juli 1952 med en giltighet på 50 år. Följaktligen upphörde fördraget att gälla den 23 juli 2002 och samma dag upplöstes Europeiska kol- och stålgemenskapen.
Det primära syftet med gemenskapen var att neutralisera konflikten om de fransk-tyska gränsområdena och att ställa produktionen och försäljningen av kol och stål under gemensam övervakning. Gemenskapen ersatte Internationella myndigheten för Ruhrområdet.
EKSG var början på det samarbete som senare ledde till bildandet av Europeiska unionen. Fyra institutioner bildades och utgjorde gemenskapens grund: Höga myndigheten, Gemenskapsförsamlingen, Särskilda ministerrådet och domstolen. Dessa institutioner utvecklades successivt till några av dagens institutioner för Europeiska unionen: Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd respektive Europeiska unionens domstol.
Senare under 1950-talet bildades även Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, men dessa var i stor utsträckning egna organisationer med egna institutioner. Det var först genom fusionsfördraget 1967 som de tre gemenskaperna slogs ihop till Europeiska gemenskaperna och institutionerna blev gemensamma.
Antalet medlemsstater utökades för EKSG med början 1973. Då anslöt sig Danmark, Irland och Storbritannien till gemenskapen. Utvidgningen fortsatte med Grekland 1981, Portugal och Spanien 1986 och Finland, Sverige och Österrike 1995.
I takt med att nya medlemsstater anslöt sig till gemenskapen, utökades också institutionerna. Antalet officiella språk utökades från de ursprungliga fyra (franska, italienska, nederländska, tyska) till ytterligare sju (danska, engelska, finska, grekiska, portugisiska, spanska, svenska).
Den 23 juli 2002 upphörde Europeiska kol- och stålgemenskapen i enlighet med det ursprungliga EKSG-fördraget. Dess funktioner, uppgifter och tillgångar överfördes till Europeiska gemenskapen.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen