Experter om Vänsterns ömma punkt: ”Relationen till C är hyperintressant”

Vänsterpartiet skördar frukten av att Socialdemokraterna tvingats kliva högerut genom januarisamarbetet, vilket ger Nooshi Dadgostar närmast fritt spelrum på vänsterflanken. Det säger flera statsvetare i premiären av Omnis expertsvep under Almedalsveckan, som inleds i dag.

Men det är också V:s ömma punkt, eftersom Dadgostar lär tvingas stödja en regering som står längre högerut än partiet självt, säger statsvetaren Jonas Hinnfors till Omni.

– Den kritiken lär dock knappast komma från vare sig partierna till höger eller mitten-vänster utan främst inifrån de egna leden.

Omnis expertpanel reder ut.

V tycks må alldeles utmärkt. Partiledarskiftet var för svenska förhållanden ovanligt harmoniskt och föregicks inte av några interna slitningar kring vare sig person eller politik. Dessutom har V mer och mer börjat fokusera på mer klassisk vänster-högerpolitik och har något tonat ned opinionsbildningen kring identitetsfrågor. Att Dadgostar vågade sätta ned foten mot S i hyresfrågan tyder på att hon har partiet bakom sig.

Partiledaren Nooshi Dadgostar tog över ett parti i fin form av Jonas Sjöstedt. Partiet har vunnit på att vara i tydlig opposition och har lyckats vinna vänsterväljare som är besvikna på Socialdemokraterna i och med frågan om marknadshyror. Å andra sidan kan just partiets hårdnackade hållning, vilken bidrog till regeringskrisen, retat upp vissa väljare.

Bra. Stora delar av det ideologiska landskapet till vänster ligger obrukat eftersom Socialdemokraterna är fullt upptagna med att administrera en regeringspolitik med tyngdpunkt längre åt höger. En växande irritation inom partiet var en viktig förklaring till partiets agerande vid Midsommarkrisen 2021.

Den ömma punkten ligger inte så mycket i någon sakfråga utan snarare i V:s position på flanken. Den kan leda till att partiledningen efter att högljutt ha kritiserat partierna till vänster om mitten för ”högervridning” inte har så mycket val annat än att till exempel stödja såväl regeringsbildare som budget (om det skulle finnas vänstermajoritet). V har sagt att man accepterar det mesta i januariavtalet utom hyresfrågan, och på sikt skulle det kunna skapa missmod inom partiet om det kommer förslag från partiledningen som ligger åt höger.

Akilleshälen för V handlar om att ha bidragit till regeringskris, och tillsammans med bland andra Sverigedemokraterna ha fällt en Socialdemokratiskt ledd regering. En ytterligare akilleshäl handlar om att stötta Löfven som statsminister utan att eventuellt få något som helst sakpolitiskt inflytande.

Relationen mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet är hyperintressant. Ser man till ideologiska avstånd mellan partierna är de mycket stora. Men jämfört med avståndet C-SD så är avståndet V-C faktiskt något kortare i väljarnas ögon. Vänsterpartiet kan ha ett strategiskt intresse att tona ner kritiken av nyliberala inslag i Centerpartiets politik. Centerpartiet å andra sidan behöver visa att de är en motkraft mot socialismen. Denna asymmetri kan bli svårhanterlig och öppna för kritik.

V har lyft en del i opinionen och potentialen hos partiet ligger i att locka över besvikna S-väljare plus en och annan MP-väljare. Om det lyckas får förbli osagt, men partiledningen har blåst nytt liv i motståndet kring LAS och fri hyressättning. Båda två är symbolfrågor där det också finns intern S-kritik.

Partiet vinner på att vara det tydligaste partiet till vänster. Frågor om marknadshyror, sänkta skatter och försämringar i arbetsrätten är exempel på frågor där partiet kan stärka sin profil. Men även integrationsfrågan, med fokus på sociala aspekter, är något som kan gynna V, eftersom den ytan är tämligen tom då de flesta partier koncentrerar sig på tuffare tag.

Två valrörelser i rad har V försökt utnyttja sin fördelaktiga flankposition i frågan om vinstutdelning, men har inte lyckats. Väljarna vill värna valfrihet och begränsa vinster på samma gång. Det parti som blir först med att utveckla politik som kan förena dessa till synes oförenliga målsättningar har möjlighet att ta initiativet i en viktig fråga om välfärd och välfärdsfinansiering.

Under Almedalsveckan låter Omni tre experter kommentera de åtta riksdagspartiernas förutsättningar. Lär känna experterna nedan.

Jonas Hinnfors är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hans forskning berör bland annat partibeteenden och migration, och han deltar ofta i panelsamtal och tv-program om den politiska utvecklingen i Sverige.

Jenny Madestam är statsvetare och universitetslektor vid Södertörns högskola. Hon har bland annat forskat om svenska partier och politiskt ledarskap, och kommenterar återkommande det politiska läget som expert hos Expressen.

Henrik Ekengren Oscarsson är professor i statsvetenskap. Han är särskilt inriktad mot valforskning och leder i dag det svenska Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. Han var mellan 2010 och 2017 föreståndare för SOM-institutet.