Expertpanelen: S dras åt två håll – saknar framtidsvision

Har Stefan Löfven ett ”förbluffande bra läge” framåt – eller saknar partiet helt en vision för framtiden? Åsikterna går isär bland statsvetare som Omni talat med inför partiets halvdag under Almedalsveckan.

Framöver lär partierna högerut vilja fokusera på migrationen och kriminaliteten som inte är S hemmaplan, spår Henrik Ekengren Oscarsson. Men även andra frågor kan vålla problem för Löfven. Statsvetaren Jenny Madestam tror att jobben är en sådan fråga.

Omnis expertpanel reder ut.

Fotnot: Frågorna om Socialdemokraterna besvarades innan Stefan Löfven (S) lämnat besked till talmannen kring sitt sonderingsuppdrag.

Partiets läge är å ena sidan förbluffande bra, å andra sidan var det ett stort avbräck att Stefan Löfven röstades ner i riksdagen. Trots att partier i regeringsställning ofta drabbas av väljarnas frustration ligger opinionssiffrorna stadigt. Januarisamarbetet som sannerligen innehöll ansträngande delar för S fungerade länge väldigt smidigt men har i stort sett fallit. Planen som S hade för budgetsatsningar och annat i höst är nu mycket mer osäker.

Socialdemokraterna mår inte särskilt bra och har så inte gjort under många år. Förklaringen till detta handlar om att partiet under lång tid inte brytt sig om att idéutveckla partiet, och hitta en berättelse om vilka Socialdemokraterna är i dag, i ett postmodernt individualistiskt samhälle. Detta gör att partiet saknar en vision om Sverige i dag och i framtiden, att kommunicera till väljarna. Januarisamarbetet har än mer försvårat för partiet att hitta en egen grund att stå på.

S har ett pedagogiskt problem: Hur kommunicera att det finns en skillnad mellan den faktiskt förda regeringspolitiken – vars tyngdpunkt ligger till höger om mitten just nu – och partiets ideologi. Det finns givetvis alltid en sådan skillnad i ett parlamentariskt flerpartisystem. Januariavtalet är ett exempel på det. Detta avstånd kommer märkas på höstens partikongress.

En öm punkt åt höger är integration/migration/kriminalitet, som högerpartierna gärna lägger i samma korg. Potentiellt måste S samarbeta med partier med öppnare hållning. Motståndarna lär fokusera på att S måste få med partier som skiljer sig åt och S blir då tvunget att kompromissa åt två håll. Balansen mellan höger- och vänsterfrågor kan bli en öm punkt där det för väljarna kan framstå som att S sviker sina ideal, trots att hyresfrågan nu är delvis avfärdad.

Den mest ömma punkten för S just nu är a) att partiet tvingas genomföra politik som det självt inte tror på (om regeringsmakten återfås med hjälp av Centerpartiet), b) kriminaliteten, som alltjämt uppfattas som ett stort problem av väljarna, c) arbetslösheten, som ökat och som Moderaterna vill göra till valets huvudfråga.

Brottsbekämpning och migration är bortaplansfrågor för S. Huvudstrategin här är att försöka nå ”oavgjort” med M. Väljarna ska övertygas om att en politik för hårdare tag och restriktiv migrationspolitik redan är på plats. Samtidigt ska hemmaplansfrågor som välfärd och trygghet lyftas högre på dagordningen. Socialdemokraternas dagordningsmakt är dock mycket svagare idag än för tjugo år sedan. Prata skatter och ekonomi bjuder upp till dans i fördelningspolitiska frågor. Det är inte omöjligt att M har intresse att dansa med.

Opinionsläget är stillsamt men generellt brukar regeringar få svårt vid kriser, så det får räknas som en framgång för S. Pandemin är dock inte som andra kriser. Forskning visar att regeringar som gör stora satsningar för att lindra ekonomiska problem kan belönas. Höga dödstal tycks inte tillmätas så stor vikt av väljarna som ekonomiska stödåtgärder. Om S kan återkomma i regeringsställning och få igenom en S-präglad budget i höst blir det deras största framgång, men om det tillträder en ny regering faller den möjligheten.

Partiet har skördat framgångar i frågan om att behålla regeringsmakten, och att ha lyckats splittra den förra Alliansen. Detta är i nuet ett överordnat mål för S, och är också det som partiet antar ska belönas av väljarna.

Krishanteringen sprider uppmärksamheten på många företrädare och skänker sakpolitisk bredd åt det seniora regeringspartiet. Än så länge tycks det vara övervägande positivt. Läget normaliseras men ännu har regeringspartierna ett opinionsmässigt lyft relativt före pandemin. Med ett drygt år kvar till valet ligger regeringen på cirka 95 procent av sitt ursprungliga väljarstöd. Det är klart bättre än snittet för svenska regeringar.

Under Almedalsveckan låter Omni tre experter kommentera de åtta riksdagspartiernas förutsättningar. Lär känna experterna nedan.

Jonas Hinnfors är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hans forskning berör bland annat partibeteenden och migration, och han deltar ofta i panelsamtal och tv-program om den politiska utvecklingen i Sverige.

Jenny Madestam är statsvetare och universitetslektor vid Södertörns högskola. Hon har bland annat forskat om svenska partier och politiskt ledarskap, och kommenterar återkommande det politiska läget som expert hos Expressen.

Henrik Ekengren Oscarsson är professor i statsvetenskap. Han är särskilt inriktad mot valforskning och leder i dag det svenska Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. Var mellan 2010 och 2017 föreståndare för SOM-institutet.