Experter: Stenevi ger glans – men MP belönas inte

Miljöpartiet dansar kring riksdagsspärren och mår sådär just nu – bland annat eftersom man har svårt att vinna väljarnas förtroende i sina egna hjärtefrågor. Den bedömningen gör flera statsvetare som Omni talat med.

Trots det har partiet gott självförtroende efter många år i regering, säger Jenny Madestam.

– Den ömma punkten är att partiet bitvis framstår som att det har förhandlat bort betydande delar av partiets själ till förmån för regeringsinnehavet.

Omnis expertpanel reder ut.

Fotnot: Frågorna om Miljöpartiet besvarades innan Stefan Löfven (S) lämnat besked till talmannen kring sitt sonderingsuppdrag.

MP mår väl sådär. I och för sig har nya språkröret Stenevi kommit in med glans och med henne har partiet tagit upp en vidare palett frågor i opinionsbildningen förutom miljö och klimat. Ett dilemma för MP är att trots att klimatfrågan diskuteras ganska allmänt så har partiet svårt att få trovärdighet hos väljarkåren. Samtidigt har partiet nu snart åtta års regeringserfarenhet och kan visa att man förmått kompromissa och ta ansvar, men opinionssiffrorna är usla. Trots det tycks partiet stå internt enigt.

Miljöpartiet mår bra på så vis att det visat sig kapabelt att sitta i regering, ett inte oviktigt betyg att visa upp för väljarna. Regeringspositionen har givit MP gott självförtroende. Å andra sidan ligger partiet nära fyraprocentsspärren i opinionsmätningar vilket så klart oroar internt. Regeringens tuffare migrationspolitik har varit svår att motivera för partiets väljare.

Sådär. Att vara junior regeringspartner är inte hälsosamt för resultaten i efterföljande vaI. Partiet dansar kring fyra procent. I omvärlden äger det rum klimatval (Danmark) och vi ser stora framgångar för miljöpartier (Tyskland). Men i Sverige är det trögt. Miljöpartiet har svårt att få belöning på väljarmarknaden för vunna segrar på miljöområdet.

Även om det nog inte ska överdrivas kan fortfarande motsättningen mellan realister och fundamentalister till viss del finnas kvar i MP (men efter sju år i regeringen har ju de pragmatiska realisterna kommit att dominera) och kritik (direkt och indirekt) från V om att MP går för långt i pragmatism skall nog inte helt underskattas.

Den ömma punkten är att partiet bitvis framstår som att det har förhandlat bort betydande delar av partiets själ till förmån för regeringsinnehavet. Det är oklart för somliga väljare vad MP vill och står för. Miljö- och klimatfrågan är högaktuell men MP har inte lyckats fånga in dessa strömningar, vilket är ett bekymmer för partiet. Historiskt sett har partiet framstått som varken ett vänster- eller högerparti, vilket gynnat dem i förhandling med andra. Nu betraktas partiet som ett vänsterparti vilket begränsar handlingsutrymmet.

Efter två mandatperioder i regeringsställning är det svårt för MP att slå sig fri från Socialdemokraterna. Det pragmatiska ansvarstagande partiet har fått kompromissa både kring miljön och migrationen. Miljöpartiet kan precis som sist kallt räkna med stödröster från S-sympatisörer om det skulle bli nödvändigt, men det bygger ju på att MP först deklarerar att man vill fortsätta.

MP skördar inte några större framgångar. Tvärtom, väljarunderlaget är skört kring fyra procent och har parkerat sig där under lång tid. Miljöfrågan oroar allmänt sett många svenskar men partiet får skral utdelning av det – och flertalet konkurrenter har också delvis liknande fokus.

MP kan vinna på att prata miljö och klimat, samtidigt har de haft problem att förklara för väljarna vad de åstadkommit på detta område. De kan även vinna på ett liberalt perspektiv i migrations- och integrationsfrågan, men detta är samtidig svårt i och med regeringssamarbetet.

Miljöpartiet har på sistone tappat i väljarnas förtroende på sitt eget hjärteområde. Det är svårt för partiet att på egen hand få miljöfrågorna att klättra på dagordningen, och eventuell draghjälp från Centerpartiet öppnar omedelbart för direkt konkurrens om väljare. Om sakfrågeägarskapet i miljöfrågorna vårdas finns en potential att göra väljarvinster under förutsättning att miljön blir en av valets viktigaste frågor.

Under Almedalsveckan låter Omni tre experter kommentera de åtta riksdagspartiernas förutsättningar. Lär känna experterna nedan.

Jonas Hinnfors är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hans forskning berör bland annat partibeteenden och migration, och han deltar ofta i panelsamtal och tv-program om den politiska utvecklingen i Sverige.

Jenny Madestam är statsvetare och universitetslektor vid Södertörns högskola. Hon har bland annat forskat om svenska partier och politiskt ledarskap, och kommenterar återkommande det politiska läget som expert hos Expressen.

Henrik Ekengren Oscarsson är professor i statsvetenskap. Han är särskilt inriktad mot valforskning och leder i dag det svenska Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. Var mellan 2010 och 2017 föreståndare för SOM-institutet.