Fem länder uppges diskutera mini-Schengen

Schengensamarbetet är Europeiska unionens gränskontrollsamarbete. Samarbetet innebär att de systematiska personkontrollerna vid de inre gränserna inom Schengenområdet har avskaffats, att tullkontrollerna vid de inre gränserna är harmoniserade och förenklade, att de yttre gränserna har förstärkts för att förhindra gränsöverskridande illegal verksamhet samt att medlemsstaterna inom Schengenområdet har ett fördjupat polissamarbete. Samarbetet regleras genom Schengenregelverket. Schengenområdet utgörs av alla Europeiska unionens medlemsstater utom Irland och Storbritannien, som står permanent utanför större delen av Schengensamarbetet, samt Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien, som ännu inte har genomfört regelverket fullt ut. Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz har genom associeringsavtal anslutit sig till Schengenområdet trots att de inte är medlemmar av unionen. Schengensamarbetet förhindrar inte en medlemsstat från att utföra personkontroller vid de inre gränserna om det till exempel föreligger brottsmisstanke eller om den allmänna säkerheten kräver det. Samarbetet påverkar inte heller tullkontroller eller inre utlänningskontroller. Samarbetet påverkar inte alls vilka personer som har rätt att nyttja den fria rörligheten för personer eller vilka resehandlingar som är nödvändiga för att använda sig av den fria rörligheten; detta är istället reglerat av rörlighetsdirektivet, som omfattar hela Europeiska unionen, även de medlemsstater som inte ingår i Schengenområdet. Tredjeländers medborgare som innehar ett uppehållstillstånd i ett av Schengenländerna åtnjuter i regel även friheten att resa till andra Schengenländer under en period av upp till tre månader.