Hem
ToppnyheterSenaste nytt
Bli medlem
S-topparnas SD-kritik

Guillou: ”Bemöt SD med siffror – inte ord”

Av Hanna Åkesson
Publicerad

Aftonbladets kolumnist Jan Guillou kallar Magdalena Anderssons (S) och Stefan Löfvens (S) beskrivning av SD som nyfascister för ”föga briljant”. Själv anser han att det idéhistoriskt är fullt möjligt att hitta influenser från 1930-talets olika fascistiska rörelser i Sverigedemokraterna.
­Men det är inte poängen. Som kritik mot SD är det värdelöst, menar han. ”Man kan inte ­föra en intellektuell diskussion med anti-intellektuella, då blir de bara glada och uppiggade och får vatten på sina kvarnar om kulturmarxister, feminister och blattekramare”. I stället bör taktiken, enligt Guillou, vara att skjuta in sig på Sverigedemokraternas två ­största svagheter. Den första är att de visade sina rätta ansikten och inte den tillrättalagda sidan efter valet, skriver han. Den andra handlar om siffror. ”På längre sikt är invandringen en ren vinst. Kostnaderna i början motsvarar bara en bråkdel av Reinfeldts skattesänkningar för de rika”.

Jan Guillou: ”Det är bara att kavla upp ärmarna”
krönika · Aftonbladet
Johan Ehrenberg: ”Invandring är en investering – inte kostnad”
krönika · www.etc.se
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen

Henrik Arnstad: ”Här är fascismen inom SD”

Vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad går vidare i debatten om Sverigedemokraterna och fascismen i ett inlägg på DN debatt. Han skriver att fascistetiketten har blivit ett politiskt minfält i Sverige, som tydligt illustrerar beröringsskräcken inför ordet. Men partiets sätt att exkludera vissa medborgare ur nationen, precis som Björn Söder gjorde i en DN-intervju förra veckan, är typiskt för fascismen, skriver Arnstad. Partiets ideologi har aldrig varit särskilt väl dold, menar han. ”Frågan har snarare varit om betraktaren haft vilja och kunskap att se den”. Arnstad räknar sedan upp exempel där han menar att SD bottnar i fascism. Att nationen är överordnad människan, att vissa medborgare kan exkluderas ur nationen samt idén om nationens pånyttfödelse ur ”kulturradikalernas strypgrepp”, är tydliga exempel, skriver Arnstad.

Boëthius: Journalister lika naiva nu som 1930-talet

I etikettdebatten som började med att Stefan Löfven (S) och Magdalena Andersson (S) kallade Sverigedemokraterna för nyfascister går Politisms Aleksa Lundberg och ETC:s Maria-Pia Boëthius till S-topparnas försvar. I partiprogrammet gör SD skillnad på sexualitet, grundat i vad partiet beskriver är ”naturligt” och inte, skriver Lundberg. Skillnad görs också mellan de biologiska könens egenskaper samt mellan invandrare och infödda svenskar. Lundberg konstaterar: ”rasismens och fascismens kärna är att göra skillnad på människor för att teckna en bild av en folkgrupp som anses vara naturlig, den rätta och acceptabla samt en grupp som inte är acceptabel och därför ska motas bort”. Boëthius uppmärksammar likheter med 1930-talets Tyskland och ser hur journalister går i fällan när de inte kan sin historia. ”Istället särbehandlar de SD och går på exakt samma fascistiska strategi som gällde i Europa på 1930-talet, nämligen att fascisterna, med hjälp av stormedierna tillåts utmåla sig som ständiga offer”, skriver hon. ”När journalister ställer Stefan Löfven eller Magdalena Andersson 'till svars' för att de kallar SD för ett nyfascistiskt parti får jag lust att ställa dessa journalister till svars: Låt mig få höra! Vad är din mediala definition av fascism?”.

S-topparnas SD-kritikJan GuillouOpinionSverigedemokraternaPolitik