Jättegrotta ökar hopp om koloni på månen

En måne, naturlig satellit eller drabant är en himlakropp som kretsar kring en planet eller en asteroid i ett solsystem. Ordet i bestämd form – månen – avser planeten jordens måne. Det finns inte i något fall belagt att någon måne har egna månar. De flesta stora månar i solsystemet är bundna i synkron rotation med en och samma sida vänd mot planeten. Ett exempel på en måne som inte beter sig på detta vis, är Hyperion som kaotiskt roterar kring Saturnus. En asteroidmåne är en måne som kretsar kring en asteroid. En måne kan ha bildats samtidigt som moderplaneten eller senare infångats av planetens gravitationskraft. I vårt eget solsystem känner vi i nuläget till 173 månar runt sex av de åtta planeterna: Jorden – månen Mars – Phobos och Deimos Jupiter – Ganymedes (som är solsystemets största måne), Io, Europa, Callisto och 59 andra kända månar Saturnus – Titan (den enda månen i solsystemet som har en tät atmosfär), Rhea, Enceladus, Dione, Tethys, Hyperion, Japetus och 55 andra kända månar Uranus – Titania, Oberon, Ariel, Umbriel, Miranda och 22 andra kända månar Neptunus – Triton och 12 andra kända månar Runt dvärgplaneten Pluto känner man till fem månar, Charon, Nix, Hydra, S/2011 P 1 (P4) och S/2012 (134340) 1 (P5). Charon och Pluto kallas ibland för dubbel-dvärgplanet, Charon visar alltid samma sida mot Pluto och Pluto visar alltid samma sida mot Charon Även asteroider har månar. Sonden Galileo tog 1993 de första bilderna på Dactyl som är en måne till asteroiden 243 Ida. Astronomerna känner till ett 80-tal månar som kretsar kring asteroider.