Pristagaren: ”Finns många frågor kvar att ställa”

Philip James Edwin Peebles, född 25 april 1935 i Winnipeg, Manitoba, Kanada är en amerikansk teoretisk fysiker, prisbelönt kosmolog och läroboksförfattare. Han började studera fysikalisk kosmologi innan ämnet betraktades som en seriös, kvantitativ gren av fysiken och är kanske den som gjort mest för att etablera den som egen respektabel disciplin. Jim Peebles tog sin grundexamen i fysik 1958 vid University of Manitoba. Han fortsatte till Princeton University, där han doktorerade och så småningom fick sin Albert Einstein-professur. Han är numera professor emeritus vid Princeton. Han har lämnat många viktiga bidrag till big bang modellen, när det gäller den kosmiska bakgrundsstrålningen, syntesen av atomkärnor, mörk materia och mörk energi. Han har fortlöpande bidragit till teorin om strukturbildning i kosmos. Det hela dokumenterat i vetenskapliga artiklar och böcker. Hans tegelsten ”Physical cosmology” från 1971 är fortfarande en klassiker för forskarstudenter. Peebles har erhållit ett flertal akademiska utmärkelser, bland andra Eddington-medaljen 1981 från the Royal Astronomical Society, vars guldmedalj han fick 1998. Brucemedaljen 1995 Shawpriset 2004 och delade Crafoordpriset från svenska Kungliga Vetenskapsakademien 2005 med James E. Gunn och Martin Rees.Han har fått asteroiden 18242 Peebles uppkallad efter sig.

Michel Mayor, född 12 januari 1942 i Lausanne, är en schweizisk professor i astronomi vid universitetet i Genève och upptäckare av ett flertal planeter utanför solsystemet. Han doktorerade vid observatoriet i Genève 1971 och har sedan arbetat vid observatorierna i Cambridge, ESO i Chile samt på Hawaii. År 1995 upptäckte en forskargrupp ledd av Mayor den första planeten utanför solsystemet, som kretsade runt en solliknande stjärna, 51 Pegasi. Han utvecklade också nya tekniker för att mäta hastighetsvariationer med mycket hög precision, som så småningom ledde till fantastiska vetenskapliga genombrott. En helt ny generation astronomiska instrument baserad på denna teknik installerades vid observatoriet i Chile och har möjliggjort nära hälften av upptäckterna av de 208 planeter utanför vårt solsystem som är kända idag. De stora skillnader mellan vårt solsystem och andra som blev uppenbara, har också resulterat i omfattande förändringar av teoretiska modeller. Michel Mayor promoverades till hedersdoktor till Carl von Linnés minne vid Uppsala universitets Linnépromotion den 26 maj 2007.

Didier Queloz, född 23 februari 1966, är en schweizisk astronom som är känd för att ha upptäckt många exoplaneter runt andra stjärnor. Han är medarbetare i en forskargrupp ledd av Michel Mayor vid Institutionen för astronomi vid universitetet i Genève. Didier Queloz var doktorand vid universitetet i Genève när han och Michel Mayor upptäckte den första exoplaneten kring en stjärna i huvudserien. Queloz utförde en analys på stjärnan 51 Pegasi och mätte dess radiella hastighet med hjälp av dopplereffekten. Han var förvånad över att hitta en planet med en omloppstid på bara 4,2 dagar. Analysen var en övning som hjälpte honom att finslipa sina färdigheter. Planeten, 51 Pegasi b, är en så kallad het Jupiter som utmanar tidigare accepterade synpunkter om planetbildning. Tillsammans med Michel Mayor mottog Queloz 2011 års BBVA Foundation Frontiers of Knowledge Awards för utvecklingen av nya astronomiska instrument och experimentella tekniker vilka ledde till den första observationen av planeter utanför vårt solsystem.

Nobelpriset i fysik är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom fysikens område har gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning".Pristagare utses i början av oktober varje år av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien, och utdelas 10 december i Stockholms Konserthus då pristagarna får motta priset ur konungens hand. Priset har utdelats sedan 1901. Bland de 209 personer som fram till och med 2018 har mottagit Nobelpriset i fysik har endast tre varit kvinnor. Den senaste är Donna Strickland som 2018 fick Nobelpriset för en metod att generera högintensiva, ultrakorta laserpulser. Den yngsta pristagaren är Lawrence Bragg som var 25 år när han 1915 tilldelades priset tillsammans med sin far för upptäckten av röntgenkristallografi och Braggs lag. Den äldsta pristagaren är Arthur Ashkin som var 96 år när han 2018 tilldelades priset för sin uppfinning av optiska pincetter och deras tillämpning på biologiska system. John Bardeen är den enda som har tilldelats priset två gånger, 1957 och 1972.