Putins Ryssland mår inte bra – därför är det en kris och en möjlighet för Europa
Ekonomin haltar. Det är bränslekris. Rykten om en ny mobilisering får tiotusentals att fly landet.
I helgen intervjuades Estlands underrättelsechef Kaupo Rosin av The Telegraph och gav sin syn på vad som pågår i Ryssland just nu.
Kort sammanfattat: Landet mår inte bra.
Här är tecknen på en rysk kris som innebär både möjligheter och risker för Europa.
1. Ekonomin
Ryssland blöder pengar och går i år mot ett underskott som motsvarar halva försvarsbudgeten.
Ett av skälen är att Ukraina har gjort den ryska oljeindustrin, landets största intäktsström, till måltavla. Attacker mot raffinaderier, depåer och terminaler har bidragit till att Rysslands produktion minskat med en fjärdedel.
I augusti hade blott 63 procent av landets bensinstationer tillgång till drivmedel, sammanfattar tidningen Izvestia.
Vanliga ryssar, anonyma, berättar för Deutsche Welle om att det ofta är hundra bilar i kö till bensinpumparna.
– Om det finns bensin får man vänta i två-tre timmar.
2. Folkligt missnöje
Inom alla samhällsskikt skymtas en stegrande misstro mot Vladimir Putin och hans politiska projekt.
Bensinbristen är en del, den tröga ekonomin i allmänhet en annan. Kriget i Ukraina är en tredje.
Ryska soldater dör i snabbare takt än de nya rekryterna hinner få på sig uniformen. Detta trots att man nu, med militäranalytikern Jörgen Elfvings ord, är ”nere på bottenskrapet”.
– Det förekommer uppgifter om tvångsrekrytering och liknande, att man haffar folk på gatan och tvingar dem skriva på ett kontrakt, säger han till SvD.
Därför är det kanske inte så konstigt att det spekuleras att landet inom kort kommer att meddela en ny mobilisering. Kreml förnekar uppgifterna, men många vågar inte chansa.
Bara förra veckan tog sig över 100 000 ryska medborgare över gränsen till Georgien, rapporterar Politico.
”Det är inte guds bästa barn man rekryterat med den metoden, det har varit många med medicinska problem och alkohol- och drogproblem.”
3. Eliten vill ha en utväg
Oligarkerna och deras barn behöver inte ge sig ut på slagfältet. Men Ukrainakriget är en bromskloss mot såväl företagsinvesteringar som deras personliga frihet och konsumtion.
Kriget är inne på sitt femte år och inget tyder på att Putins segerlöfte är på väg att infrias snart.
– I de här kretsarna pratar ingen längre om en fullständig seger. Man diskuterar olika scenarion, och framför allt hur man ska avsluta kriget på mest lämpliga sätt, säger Kaupo Rosin.
Så, vilka är Rysslands alternativ?
Det ryska systemet kan tolerera våld, men inte svaghet. Så skriver The Economist i en analys om den alltmer pressade Vladimir Putins nästa steg.
Tidningen drar därför slutsatsen att Putin planerar att eskalera Ukrainakriget till en ny fas.
Under sommaren har det kommit flera ledtrådar om hur det ska gå till: Kriget ska tas ut i Europa.
Det mest uppenbara exemplet är drönarattacken mot ett ukrainskt militärplan på flygplatsen i tyska Halle i början av augusti. Några veckor senare sänkte Rumänien en rysk drönare på sitt territorialvatten.
Sådana här hybridattacker har flera funktioner. En av de främsta är att avskräcka Europa från fortsatt stöd till Ukraina, skriver Wall Street Journals utrikeskommentator Yaroslav Trofimov.
Syftet är att tippa den strategiska vågskålen i en annan riktning. Kreml kan inte längre acceptera att Natoländer finansierar attacker mot Rysslands ekonomi och militära förmåga utan att betala något större pris, skriver Trofimov.
Liknande tongångar hörs från Ryssland. BBC:s Moskvakorrespondent Steve Rosenberg refererar en ledare i Nezavisimaja Gazeta som argumenterar för att den gamla världsordningen är dödsdömd.
Vad som kommer i dess ställe vet ingen, fortsätter skribenten, och tillägger sedan att han hoppas att en ny ordning ”inte ritas i kärnvapenaska”.
”Det vore för banalt, vulgärt och vansinnigt. En sak är klar: vi måste förbereda oss på allt.”
Vilka är Europas alternativ?
I ljuset av detta blir CIA-chefen John Ratcliffes blixtvisit i Moskva förra veckan än mer allvarstyngd.
Ratcliffes ärende har ännu inte kommunicerats, men enligt vissa källor ska amerikanen ha avrått Ryssland från att attackera ett annat Natoland.
Vad händer om Putin inte lyssnar? The Economist har källor nära Putin som hävdar att den ryske presidenten såg besöket som ett svaghetstecken. Samma bedömning gjorde Putin, enligt källan, när Ratcliffes föregångare William Burns avrådde honom från att invadera Ukraina, tre månader före 24 februari 2022.
Hur ska Europa hantera den här situationen? I en kolumn på sajten Unherd, grundad av den konservativa aktivisten Tim Montgomery, argumenterar journalisten Wolfgang Münchau för att det är hög tid att försöka gjuta olja på vågorna. Europa måste återuppliva de diplomatiska relationerna med Ryssland och göra allt man kan för att undvika ett storkrig.
”Ett krig är inte i någons intresse, allra minst Europas.”
På andra sidan står den polske utrikesministern Radek Sikorski, som i The Economist lägger fram tesen att ryska hot om eskalering inte är ett skäl att vika ner sig. Det är en välkänd rysk taktik som grundar sig i tron att demokratiska länder saknar motståndskraft.
”Den bistra sanningen är att Europa måste ta större risker kortsiktigt för att undvika större faror i framtiden. Vårt mål kan inte bara vara att undvika eskalering. Det är att övertyga Putin och hans medarbetare att eskalering inte leder någonvart, och att vi är beredda att offra mer än pengar för att försvara oss själva.”
