Rolling Stones hyllade Dylan: ”Vår Walt Whitman”

Walter Whitman, född 31 maj 1819 i West Hills, Huntington, New York, död 26 mars 1892 i Camden, New Jersey, var en amerikansk diktare och journalist. Endast fyra år efter sin död utropades han av många till "den största av alla amerikanska poeter". Hans verk har översatts till mer än 25 språk. Whitman är bland de viktigaste och mest kontroversiella poeterna i den amerikanska litteraturhistorien. Hans verk beskrivs som en "otrevlig chock" och "det mest debattinbjudande tillskottet till amerikansk litteratur". Han övergav till stor del de versmått och strukturer som återfinns i europeisk poesi. Istället skrev han en expansiv, fri och oregelbunden men "vackert rytmisk" vers. Detta återspeglade även hans filosofiska ståndpunkt - att USA:s öde var att återuppfinna världen och agera som befriare för den mänskliga själen. Whitman var panteist och livsdyrkare, och förespråkade en amerikansk vision om frihet för individen och mänskligt broderskap. Som Whitman skrev i Leaves of Grass (By Blue Ontario's Shore), "Rim och rimmare lämnar oss- . . . Amerika rättfärdigar sig självt, ge det tid . . ." Mest känd är samlingen Leaves of Grass som han utgav i åtta, successivt omarbetade upplagor åren 1855-1891. Den innehåller den symboliska Song of Myself, som är skriven på fri vers och väckte anstöt på grund av sin rättframma hyllning till sexualiteten. Även om många poeter hyllade dikten, fanns det även en skara som satte sig emot den. Sebastian Harisson skrev till exempel dikten song of the others som var en form av satirisk parodi på Whitmans dikt. Som ung man arbetade Whitman som boktryckare, lärare och journalist. 1865 utgav han Drum-Taps, inspirerad av hans arbete som sjukskötare under det amerikanska inbördeskriget. Han skrev även en elegi över Abraham Lincoln, When Lilacs Last in the Dooryard Bloom'd. Detta verk är tonsatt av Steve Dobrogosz (f. 1956), och uruppfördes i november 2005 i Uppsala.