Hem
Longyearbyen på Svalbard /Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov. (TT)

Rysslands krav på Norge: Vill ha möte om Svalbard

Ryssland har begärt ett möte med Norge för att diskutera Svalbards framtid, rapporterar NRK. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov skriver i ett brev adresserat till Norges utrikesminister Ine Eriksen Solde att han känner oro kring de restriktioner som finns för Ryssland att använda helikopter i området. Han kritiserar även de ”orimligt omfattande” naturskyddsområdena på Svalbard.

”Ryssland är det enda land förutom Norge som i årtionden har haft ekonomiska intressen på Svalbard och vi har inga planer på att skära ner på vår närvaro där. Vi har i stället långsiktiga planer på förstärkning, diversifiering och modernisering”, heter det i Lavrovs uttalande.

Brevet har skickats med anledning av att det den nionde februari är hundra år sedan som Spetsbergtraktaten slöts.

bakgrund
 
Spetsbergtraktaten
Wikipedia (sv)
Spetsbergtraktaten (eller Svalbardtraktaten) är ett fördrag som ingicks den 9 februari 1920 i Paris. Det reglerar ögruppen Svalbards samt Björnöns politiska och folkrättsliga status. Spetsbergtraktaten tilldelar området till Norge, med vissa begränsningar. Innan fördraget skrevs hade Svalbard betraktats som ingenmansland (terra nullius), där har aldrig funnits någon infödd befolkning. Olika länder hade tidigare bedrivit jakt och fiske utan någon reglering eller skatt. År 1900 började ett företag från USA utvinna kol, och snart av fler länder. Den av tradition fria utvinningen av naturtillgångar ville fördragsländerna fortsätta med, även sedan området tilldelats Norge. Fördraget förhandlades fram i samband med fredsförhandlingarna efter första världskriget. Fördraget undertecknades av 14 stater. Senare har ytterligare 26 stater anslutit sig. Avtalet innebär att Svalbards landområden och territorialhav tillhör Norge, men att de anslutna staternas medborgare har rätt att där bedriva näringsverksamhet samt ägna sig åt jakt och fiske på samma villkor. Norska lagar gäller, men Norge får inte ta ut mer skatt än vad som krävs för Svalbards lokala behov. Enligt avtalet skall Svalbard vara neutralt och vara en permanent demilitariserad zon. Efter Tysklands ockupation av Norge 1940, landsteg allierade styrkor sommaren 1941 och förstörde bland andra radiostationer för att förhindra att dessa utnyttjades av tyskarna. År 1943 svarade tyskarna med att förstöra bosättningar. Mot andra världskrigets slut krävde Sovjetunionen utan framgång att få dela suveräniteten över Svalbard med Norge. Sedan traktaten trädde i kraft, har havsrätten genomgått en omfattande utveckling, vilket lett till konflikter kring tolkningen. Enligt Norge gäller fördraget enbart vad som vid avtalets upprättande utgjorde territorialhavet, nämligen ut till 4 nautiska mil (sjömil). År 1977 inrättade Norge under beteckningen fiskevärnszon ensidigt en ekonomisk zon på 200 sjömil. Norge hävdar även att kontinentalsockeln kring öarna är norskt territorium. Flera stater, framförallt Ryssland, motsäger sig detta och det är en konflikt som ännu väntar på sin lösning.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen