Sorg och desperation på Kyivs tågstation: ”Vill verkligen härifrån”
En otröstlig man gömmer ansiktet i händerna på Kyivs tågstation. En kvinna stirrar med tom blick framför sig. Någon kastar en sista slängkyss från en kupé. Ett litet barn skrattar och vinkar, oförstående om krigets närvaro. I ett videoinslag skildrar Radio Free Europe sorgens många ansikten när människor lämnar Ukrainas huvudstad.
Tusentals människor befarar att det är sista chansen att ta sig ut, skriver The Guardian. De flesta lyckas inte.
Tanja Novgorodskaja, 48, har köpt biljetter till sex olika tåg men inser när hon kommer till stationen att de är värdelösa. Mödrar och barn får gå ombord först, därefter andra kvinnor, sedan gamla människor. Besluten som familjer ställs inför går på en sekund, ska farmor och farfar lämnas kvar på perrongen när barn och barnbarn får en plats?
Tidningen talar med ett medelålders par som inte ens försöker ta sig ombord på det fullpackade 14.07-tåget. I stället står de några meter bakom folkmassan, med en väska, en vattendunk och sin bruna boxerhund. De är långt ner på prioriteringslistan – och allt för artiga för att ha en chans i konkurrensen.
– Jag är rädd för vad som ska hända och jag vill verkligen komma härifrån, säger Yuri.
När tåget rullar ut står Yuri och hans fru kvar.
