”Andersson rycker på axlarna åt isolerade barn”
”Det ska krävas mycket för att inte känna ett hugg i hjärtat av tanken på en nioåring som sitter fängslad i en isoleringscell”, skriver Kawa Zolfagary i en text på vänsterorienterade Politism om SR Ekots granskning av de statliga ungdomshemmen.
Zolfagary reagerar därför på Widar Anderssons ledare i fristående socialdemokratiska Folkbladet. Andersson skrev bland annat att flera av de barn som isoleras redan är djupt kriminella och att ”vi gnäller på SiS för att en nioåring fått lugna ner sig någon timme i ett låst rum.”
”Han anser att vi borde blunda för att barn fängslas i isoleringsceller, kallar det gnäll, för att barn är i missförhållanden även i andra situationer”, skriver Zolfagary.
När ledarskribenten anser att utanförskapet är den verkliga faran svarar Zolfagary att den argumentationen visar brist på empati och förmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
”Ett nioårigt barn börjar precis fundera över livets stora frågor, hen undrar över livet och döden, om tillit och svek. En isoleringscell ger ett barn svar på de frågorna, i form av ärr som kanske aldrig läker.”
