Tackar du ja eller nej till att svälja odödlighetspillret?

Vill du verkligen leva för evigt? Alphavilles klassiska låt ”Forever young” basunerar ut frågan gång på gång. Men trots att det var längesedan 80-talsdängan skrevs är frågeställningen fortfarande högintressant.
Runtom i världen försöker forskare bromsa eller till och med stoppa mänskligt åldrande. Om man lyckas uppstår svåra filosofiska frågor. Skulle du ta odödlighetspillret om du fick chansen? skriver exempelvis filosofen Iddo Landau i en krönika i Psychology Today. Landau menar att han han frågat cirka 1 000 personer, och hela 70 procent tackade nej.

Nej-sägarna motiverade sina val på olika sätt. Vissa sa nej för att beslutet är oåterkalleligt, en del oroade sig för att livet skulle bli väldigt tråkigt och andra ville slippa se sina nära och kära dö.

I The Conversation funderar filosofen Mackenzie Graham på en liknande fråga: Blir vi lyckligare om vi lever till 150? Ett svar är att den totala lyckan ökar för varje år, så länge året i fråga innehåller mer njutning än smärta, resonerar Graham. Livskvaliteten kan visserligen sjunka i takt med att åldersrelaterade besvär uppstår, men det finns ändå anledning att tro att balansräkningen blir positiv.

Andra filosofiska teorier säger att människans drömmar och mål är vad som skänker livet mening. Och lever vi tillräckligt länge hinner vi uppfylla allt. ”Vi står sedan inför ett återstående liv av betungande tristess”, skriver Graham.
Medan filosoferna vrider och vänder på frågan fortsätter arbetet. Ki-forskaren Christian Riedel, som själv försöker bromsa mänskligt åldrande, tycker att det viktigaste är att hälsospannet förlängs – inte att människor får längre liv.

– Om det händer så är det toppen. Men det är ännu viktigare att människor får behålla sin hälsa.