”Victoria for president – men först ska hon bli vald”

Statschef eller statsöverhuvud är den högsta företrädaren för en suverän stat. I en republik har statschefen vanligen titeln president eller ordförande, medan den i en monarki oftast kallas kung (maskulinum) eller drottning (femininum). Andra förekommande monarkiska titlar är kejsare, furste, storhertig, emir och sultan. Funktionen som statschef behöver dock inte med nödvändighet vara ett ämbete som består av endast en person, utan kan utövas kollektivt, exempelvis Schweiz förbundsråd. En statschefs maktbefogenheter varierar från stat till stat och kan vara alltifrån en maktlös nationalsymbol till en autokratisk diktator. De flesta moderna demokratier har ofta en skriven grundlag som begränsar statschefen och andra offentliga organs kompetenser. Ofta kan statschefens relativa ställning mätas utfrån förhållandet till landets lagstiftande församling (jämför parlamentarism, semipresidentialism och presidentialism) samt om det rör sig om en enhetsstat eller en förbundsstat. En uppgift som enligt folkrättslig sedvänja alltid ankommer på statschefer är att ackreditera främmande staters ambassadörer och sändebud liksom att utfärda kreditivbrev för den egna statens ambassadörer. En statschef företar statsbesök till andra länder på inbjudan av värdlandets statschef samt bjuder in och agerar värd för inkommande statsbesök i sitt land. Statschefen brukar i regel också tillsätta och entlediga regeringschefen, andra ministrar, domare, samt högre civila och militära ämbetsmän. Andra vanligt förekommande ämbetsuppgifter är också att ingå och ratificera fördrag med främmande stater och mellanstatliga organisationer samt att promulgera lag. Statschefen är normalt också stormästare för statens ordnar, om sådana finns, liksom högste befälhavare för landets militär. Statschefen kan också vara samtidigt regeringschef, men det är vanligare att de båda rollerna är åtskilda.