Barnmode på 1950-talet, rosa klänning. (TT)

”Min sexårige son har nu sina klänningar på fritiden”

”När min son var tre år gammal köpte vi hans första klänning”, skriver Alinah Helsing i en debattartikel i Sydsvenskan. Hon beskriver att sonen hade sett hennes klänningar och frågat varför inte han hade någon.
Efter att i flera år ha använt klänningar med ”mallig uppsyn” i kombination med blommiga Dr Martens hände något. Kommentarer från andra barn på förskolan om att han var ”tjej” fick till sist sonen att sluta ha på sig klänningarna mer än på fritiden.
”Det tjej står för, redan i deras ålder, är det svaga könet”, skriver Alinah Helsing och tillägger: ”Jag ser hur han dag för dag formas efter något annat, något han inte begriper, men någonting som han vill tillhöra. Könsrollen”.

Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen