(Marcus Ericsson/TT / TT NYHETSBYRÅN)

”Timbros skatterapport är politik – inte ekonomi”

”Om bara skatterna sänktes skulle människor spotta i nävarna, sluta skattefuska, ta sig an hederligt arbeta och bidra till samhället.”
Aftonbladets ledarskribent Ingvar Persson skriver om den, för honom, bakvända idén att sänkta skatter ger högre välfärd.
Idén finns med i Timbros rapport om regeringens skattepolitik och var populärt tankegods i början på 1990-talet, då känd som Lafferkurvan, skriver han.
Persson skriver att tron på denna idé om dynamiska effekter gavs upp på 1990-talet men att skattesänkningspolitiken behölls när Anders Borg var finansminister.
”Exakt vilka effekter jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och lägre momssatser har haft på den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen är inte lätt att svara på. Det vi däremot vet är att statskassan berövats väldigt många miljarder, miljarder som skulle behövas just nu.”

bakgrund
 
Lafferkurvan
Wikipedia (sv)
Lafferkurvan eller Laffer-Khaldunkurvan (efter den arabiske matematikern Ibn Khaldun) är ett begrepp inom nationalekonomi som syftar till att beskriva elasticiteten av beskattningsbar inkomst. Enligt teorin, som Arthur Laffer formulerade, kan staten maximera sin skatteinkomst genom att sätta skattenivån på en optimal nivå. Enligt Laffer minskar skatteintäkterna om man sätter skattenivån högre än denna optimala punkt, trots att skattekvoten ökar. Denna minskning beror på ökade incitament att undvika skatt eller minskade incitament att förvärvsarbeta. Tankegången är inte ny och har formulerats tidigare. Laffer hänvisar själv till Ibn Khaldun, en muslimsk filosof från 1300-talet, och John Maynard Keynes.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen