Vladimir Putin. (Mikhail Metzel / AP)

Analys: Som när ett rytande lejon plötsligt börjar gråta

Vladimir Putins krav på löften om säkerhetsgarantier från Nato har tvingat militäralliansen att reagera, men den ryska presidenten är väl medveten om att Nato inte kommer blockera Ukraina från eventuellt medlemskap. Det skriver DN:s Anna-Lena Laurén i en analys.

Hon kallar Putins agerande för ”absurt”, då Ryssland i veckor mobiliserat militär vid gränsen och sedan kräver garantier för sig själva.

”Det är som när ett rytande lejon plötsligt börjar gråta och anklagar lammet för otrevligt bemötande.”

New Yorkers Moskvakorrespondent Joshua Yaffa skriver att ett ukrainskt Nato-medlemskap är ett ”mardrömsscenario” ur den ryske presidentens perspektiv. Yaffa menar dock att Putin har sig själv att skylla.

2014, samma år som Krimhalvön annekterades, hade idén om ukrainskt Natomedlemskap enbart omkring 15–20 procents stöd bland befolkningen. Nu är den siffran över 60 procent, skriver Yaffa.

bakgrund
 
Krimkrisen
Wikipedia (sv)
Krimkrisen (Krimkonflikten) är en frusen konflikt om halvön Krims nationella status. Konflikten trappades upp i slutet av februari 2014, efter att demonstrationer och blodiga kravaller i Ukrainas huvudstad Kiev lett till att den politiska oppositionen tagit över makten. Den rysktalande befolkningsmajoriteten i Krim hade i stora drag varit lojal med den då avsatte presidenten Viktor Janukovytj. I slutet på februari inträffade ett politiskt uppror i autonoma republiken Krim, där de upproriska fått assistans från Ryska federationen som militärt intervenerat – mer eller mindre öppet – i konflikten. Rysk militär (som genom avtal har en flottbas på halvön) har deltagit i militärinsatser över hela Krim, där den ryska svartahavsflottan beslagtog och intog flera militärbaser. Krimregimen har också stoppat de ukrainskspråkiga TV-kanalernas sändningar.Krims parlament deklarerade Autonoma republiken Krims självständighet 11 mars 2014, vilket endast erkändes av Ryssland, varefter man ombildade sig till Republiken Krim (som även inkluderade staden Sevastopol). Republiken Krim och staden Sevastopol blev efter en folkomröstning upptaget i Ryska federationen 18 mars 2014, som två separata enheter. "Västvärlden" menar att folkomröstningen som ligger till grund för detta bryter mot folkrätten. 27 mars röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution där den fördömde Rysslands de facto-annektering av Krim och Sevastopol.Den nya regimen i Kiev försatte Ukrainas försvarsstyrkor i höjd beredskap och har inlett ett närmande till EU. Observatörer från OSSE har sänts till Ukraina men vid ett flertal tillfällen under krisen förvägrats tillträde till Krim. Ukraina har bett om hjälp från Nato, som tillsammans med Sverige under mars 2014 sände spaningsplan till sina östra gränsområden för att "övervaka situationen". Efter belägringar och stormningar av ukrainska militärbaser utrymdes dessa av ukrainsk personal/militär under månadens lopp. Ukrainsk militär blev beskjutna men ska inte ha skjutit tillbaka, i många fall eftersom de saknade aktiv stridsledning från sina överordnade.Slutligen utrymde resten av Ukrainas militära styrkor halvön, medan Ryssland även officiellt tog över kontrollen av Krim och Sevastopol. FN, EU, USA och andra delar av det internationella samfundet har dock fortsatt att betrakta Rysslands övertagande som illegalt enligt internationell rätt. Februari 2015 publicerade den icke-statskontrollerade ryska dagstidningen Novaja Gazeta uppgifter som skulle göra gällande att både Rysslands annektering av Krim och en befarad/möjlig motsvarighet av den ukrainska delen av Donetskbäckenet skulle varit planerad sedan början av januari 2014.

Tidigare (15 december)

Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen