Kim Jong-Un kan starta gruvor på Svalbard

Spetsbergtraktaten (eller Svalbardtraktaten) är ett fördrag som ingicks 9 februari 1920 i Paris. Det reglerar den norska ögruppen Svalbards samt Björnöns politiska och folkrättsliga status. Det tilldelar området till Norge, med vissa begränsningar. Innan fördraget skrevs hade Svalbard betraktats som ingenmansland (terra nullius), där har aldrig funnits någon infödd befolkning. Olika länder hade tidigare bedrivit jakt och fiske utan någon reglering eller skatt. År 1900 började ett företag från USA utvinna kol, och snart av fler länder. Den av tradition fria utvinningen av naturtillgångar ville fördragsländerna fortsätta med, även sedan området tilldelats Norge. Fördraget förhandlades fram i samband med fredsförhandlingarna efter första världskriget (se vidare Versaillesfreden). Fördraget undertecknades av 14 stater. Senare har ytterligare 26 stater anslutit sig. Avtalet innebär att Svalbards landområden och territorialhav tillhör Norge, men att de anslutna staternas medborgare har rätt att där bedriva näringsverksamhet samt ägna sig åt jakt och fiske på samma villkor. Norska lagar gäller, men Norge får inte ta ut mer skatt än vad som krävs för Svalbards lokala behov. Enligt avtalet skall Svalbard vara neutralt och en permanent demilitariserad zon. Efter Tysklands ockupation av Norge 1940 landsteg allierade styrkor sommaren 1941 och förstörde bl a radiostationer för att förhindra att dessa utnyttjades av tyskarna. 1943 svarade tyskarna med att förstöra en meteorologisk station m m. Mot andra världskrigets slut krävde Sovjetunionen förgäves att få dela suveräniteten över Svalbard med Norge. Sedan traktaten trädde i kraft har havsrätten genomgått en omfattande utveckling, vilket lett till konflikter kring tolkningen. Enligt Norge gäller fördraget enbart vad som vid avtalets upprättande utgjorde territorialhavet, nämligen ut till 4 nautiska mil (sjömil). 1977 inrättade man under beteckningen fiskevärnszon, ensidigt en ekonomisk zon på 200 sjömil. Norge hävdar även att kontinentalsockeln kring öarna är norskt territorium. Flera stater, framförallt Ryssland, motsäger sig detta och det är en konflikt som ännu väntar på sin lösning.

Svalbard globale frøhvelv (även känt under den engelska beteckningen Svalbard Global Seed Vault) är en anläggning på Svalbard som används som genbank för växter. Anläggningen ligger 125 meter in i urberget och kyls av ständig permafrost. Det består av två lagerrum och ett kontor som avskiljs med lufttäta slussar. Denna anläggning som finansieras av den norska staten har tidigare brukats under namnet NordGen som bland annat samarbetar med genbanken i Alnarp. Genbanken innehåller ca 830000 olika arter från hela världen. Initiativet till denna anläggning togs av norska staten för att på så sätt försöka förhindra försvinnandet av fler arter som när till exempel motsvarande anläggningar i Irak, Afghanistan, Burundi, Rwanda och Filippinerna på kort tid förstörts under väpnade konflikter eller naturkatastrofer. Anläggningen invigdes den 26 februari 2008 under närvaro av Norges statsminister Jens Stoltenberg och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Melinda och Bill Gates fond har skänkt pengar till forskning med syftet att förbättra konserveringstekniker för de olika grödorna som avses förvaras i denna genbank. Anläggningen har även benämnts Domedagsvalvet eller Domedagsbunkern i media.