Biljättar börjar använda stål på nytt

Aluminium är ett metalliskt grundämne med atomnummer 13. Aluminium är en lättmetall. Det är den vanligaste metallen i jordskorpan.

För efternamnet Stål/Ståhl och personer som bär detta namn, se Ståhl. Stål (latinskt namn: chalybs eller aciarium) är en smidbar legering huvudsakligen bestående av järn. Kol är det viktigaste legeringsämnet och ingår alltid i varierande mängd i stål. Forskning pågår dock för att ta bort kol som legeringsämne. Moderna stålsorter innehåller även många andra ämnen (exempelvis krom, molybden och vanadin), vilket ger stålet olika egenskaper. Stål med små mängder legeringsämnen utöver kol kallas olegerade stål eller kolstål. Stål som innehåller högre halt legeringsämnen utöver kol kallas legerade stål. Kolstål är magnetiskt, men austenitiskt stål är det inte. Dock avtar magnetismen med ökad temperatur för att upphöra vid 769 °C. Kolhalten är högre än 0,4 procent (men lägre än cirka 2 procent). Detta gör smidesgodset härdbart, och det kan göras hårdare genom avkylning i vatten eller olja. Järn har antingen lägre eller betydligt högre halt av kol; gjutjärn och tackjärn har dock mycket högt kolhalt, vilket gör det omöjligt att smida. Kolet är ett så vanligt och viktigt legeringsämne att stål tidigare definierades som en järn-kol-legering. Några av fördelarna med stål är att det går att forma plastiskt i både kallt och varmt tillstånd, att det kan härdas på ett flertal sätt, att legeringsämnen kan förändra stålets egenskaper samt att det går att materialåtervinna.