Bernstein: Trumps attacker mer förrädiska än Nixons

Watergateaffären, Watergateskandalen, var en stor politisk skandal som inträffade i USA på 1970-talet som en följd av inbrottet i Democratic National Committees (DNC) högkvarter i Watergate-kontorskomplexet i Washington, D.C. den 17 juni 1972, och Nixon-administrationens försök till mörkläggning av sin inblandning. När komplotten upptäcktes och undersöktes av den amerikanska kongressen ledde Nixon-administrationens motstånd mot dess undersökningar till en konstitutionell kris. Termen Watergate har kommit att omfatta en rad hemliga och ofta olagliga verksamheter som bedrevs av medlemmarna i Nixon-administrationen. I dessa verksamheter ingick bland annat buggning av politiska motståndares kontor och av människor av vilka Nixon eller hans tjänstemän var misstänksamma mot. Nixon och hans närmaste medhjälpare ordnade trakasserier av aktivistgrupper och politiker, med hjälp av Federal Bureau of Investigation (FBI), Central Intelligence Agency (CIA), och Internal Revenue Service (IRS). Skandalen ledde till upptäckten av flera fall maktmissbruk från Nixon-administrationens sida, riksrättsåtal och Richard Nixons avgång som USA:s president den 9 augusti 1974 – den enda amerikanske presidenten som hittills avgått. Skandalen resulterade också i åtal mot 69 personer, där 48 befanns skyldiga och dömdes till fängelse, av vilka många var Nixons högsta förvaltningstjänstemän. Affären började med gripandet av fem män för inbrott i DNC:s högkvarter i Watergate-komplexet den 17 juni 1972. FBI kopplade inbrottstjuvarnas kontanter till en slaskfond som används av kommittén för omval av presidenten (CRP), den officiella organisationen för Nixons kampanj. I juli 1973 avslöjade de bevis som anbringats mot presidentens personal, inklusive vittnesmål från tidigare anställda, i en utredning som genomfördes av Senate Watergate Committee, att president Nixon hade ett bandinspelningssystem i hans kontor och att han hade spelat in många konversationer. Efter en utdragen serie av bittra domstolsstrider, fastslog den amerikanska högsta domstolen enhälligt att presidenten var tvungen att lämna över banden till regeringsutredare, vilket han så småningom gjorde. Inspelningar från dessa band avslöjade att presidenten hade försökt dölja de tvivelaktiga förehavanden som hade ägt rum efter inbrottet. Då Nixon stod inför ett nästan säkert riksrättsåtal i representanthuset och ett lika säkert åtal av senaten, avgick han som president den 9 augusti 1974. Hans efterträdare, Gerald Ford, utfärdade en benådning till honom den 8 september 1974.

Carl Bernstein (/ˈbɜːrnstiːn/ BURN-steen; born February 14, 1944) is an American investigative journalist and author. While a young reporter for The Washington Post in 1972, Bernstein was teamed up with Bob Woodward; the two did much of the original news reporting on the Watergate scandal. These scandals led to numerous government investigations and the eventual resignation of President Richard Nixon. The work of Woodward and Bernstein was called "maybe the single greatest reporting effort of all time" by longtime journalism figure Gene Roberts. Bernstein's career since Watergate has continued to focus on the theme of the use and abuse of power via books and magazine articles. He has also done reporting for television and opinion commentary. He is the author or co-author of six books: All the President's Men, The Final Days, and The Secret Man, with Bob Woodward; His Holiness: John Paul II and the History of Our Time, with Marco Politi; Loyalties; and A Woman in Charge: The Life of Hillary Rodham Clinton. Additionally, he is currently a Visiting Presidential Professor at Stony Brook University, and a regular political commentator on CNN.