L-profil: Kristersson bör få chans att bilda regering

Torkild Sören Strandberg, född 29 juni 1970, är en svensk liberal politiker. Han var riksdagsledamot 2002–2007, 2010, 2014 och 2018 samt är kommunstyrelsens ordförande i Landskrona från 2007. Torkild Strandberg, som har en bakgrund som banktjänsteman, blev invald i riksdagen för Skåne läns västra valkrets vid Folkpartiets segerval 2002. I riksdagen var han bland annat ledamot i justitieutskottet och ersättare i kulturutskottet. Han var särskilt engagerad i rättsfrågor och var pådrivande för satsningar på brottsbekämpning och ökade resurser till bland annat polisen och tullen. Vid valet 2006 blev han återvald till riksdagen, men lämnade posten i början av 2007 efter att det stod klart att han skulle bli utsedd till kommunstyrelseordförande i Landskrona, då Socialdemokraterna gjort ett förlustval samtidigt som Sverigedemokraterna hamnat i vågmästarställning. Torkild Strandberg bildade då en minoritetskoalition bestående av Folkpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet. Koalitionen fortsatte efter valet 2010, som också blev en stor framgång för Folkpartiet lokalt samtidigt som Sverigedemokraterna backade. Torkild Strandberg ställde upp i riksdagsvalet 2010 och blev även invald, men avsade sig posten efter att det stod klart att han skulle kunna fortsätta som kommunstyrelseordförande. Torkild Strandberg har ofta väckt debatt i rätts- och narkotikafrågor, bland annat genom att förespråka slumpmässiga drogtester på högstadie- och gymnasieelever som gett sitt medgivande.I november 2012 undertecknade Strandberg och ett tjugotal skånepolitiker i spetsen ett protestbrev från skånska kommun- och regionföreträdare till Köpenhamns överborgmästare Frank Jensen då denne, som ett led i bekämpningen av de kriminella gäng som försörjer sig på öppen försäljning av hasch, ville prova licensierad cannabisförsäljning i de mest utsatta områdena.I valet 2014 blev Torkild Strandberg åter invald som ledamot av riksdagen men avgick 18 december 2014. Han ersattes av Tina Acketoft. Vid valet 2018 blev han återigen invald i riksdagen men lämnade omedelbart posten och ersattes igen av Acketoft.