M och FP: Trycket ett hot – inför gränskontroller nu

Schengenområdet, även känt som Schengenländerna eller Schengenzonen, utgörs av de medlemsstater i Europeiska unionen (EU) och andra europeiska stater som deltar i Schengensamarbetet fullt ut och som har avskaffat sina systematiska personkontroller vid de inre gränserna. Schengensamarbetets syfte är att skapa en passunion med öppna inre gränser och förstärkta yttre gränser. Samarbetets rättsliga grund utgörs av Schengenregelverket, som från början inte var en del av Europeiska unionens rätt. Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft 1999, införlivades regelverket inom unionens ramar och utgör numera en integrerad del av unionsrätten som måste antas av varje ny medlemsstat i EU. Även om identitetskontrollerna avskaffats vid de inre gränserna måste resenärer uppfylla regler i besökslandet om giltig resehandling, vilket till exempel ofta kontrolleras av hotell. Pass och nationella identitetskort från EU/EES-länder godkänns, däremot sällan körkort. Schengenområdet har successivt utökats från de ursprungliga fem medlemsstaterna Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland till att omfatta nästan alla EU:s medlemsstater. I Schengenområdet ingår inte enbart de flesta av unionens medlemsstater, utan även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz, som är associerade till Schengensamarbetet och utgör en integrerad del av Schengenområdet. Schengenområdets yttre gräns består av 7 778 km landgräns och 42 673 km havs gräns. År 2008 passerade över 700 miljoner människor den yttre gränsen legalt, varav drygt hälften av passagerna skedde med flyg.