”Svärtan” – gåtfull, habil eller bottenlöst humorbefriad?

Det är 80-tal, hormoner i luften och något lurar precis under ytan. Jämförelserna skriver sig själva. På de svenska kultursidorna liknas SVT:s ”Svärtan” vid ”Stranger things”, ”Stand by me” – och självklart en ond och dunkel ”Saltkråkan”.

John Ajvide Lindqvists ”Sommaren 1985” har gått och blivit serie. Ett tonårsgäng i en skärgårdsidyll hittar en vidunderlig sjöjungfru i en klippskreva, och därifrån går det utför.

”Nostalgisk, kuslig, stämningsfull, vemodig, rörande, gåtfull, vacker och förtrollande”, konstaterar Aftonbladets Karolina Fjellborg.

Inte alla är lika trollbundna. Expressens Gunilla Brodrej kallar serien för en ”habil sommarrysare”. I DN skriver Wanda Bendjelloul att den är aningen utdragen och repetitiv, men ”ändå en härlig sommarlovsserie”.

Någon som inte alls haft särskilt kul framför rutan är SvD:s Thomas Engström, som ger serien en sval tvåa. Han hyllar det snygga fotot, det perfekt avvägda monstret – och självfallet Rolf Lassgård. Men han tycker samtidigt att 80-talsdetaljerna är klumpiga och att serien är ”bottenlöst, tröstlöst befriad från varje ansats till komisk elegans”.

”En vacker dag kommer förhoppningsvis scener ur ’Svärtan’ att spelas upp som avskräckande exempel på hur fruktansvärt träiga, sega och förnumstiga dialogerna en gång var i svenskt drama”, skriver han.

Snittbetyget baseras på tre av sex recensioner eftersom alla inte sätter betyg.

Varje helg tipsar Omni-redaktionen om de mest aktuella filmerna, tv-serierna, musiken, böckerna och mycket mer från hela världen. Genre kan variera från vecka till vecka.

Recensionssvepen är en del av Omnis helgsatsning med rekommendationer på läsvärda, aktuella och intressanta recensioner och intervjuer som publiceras varje helg.