Andra säsongen av den hyllade serien ”Big little lies” har haft premiär på HBO. Flera kulturskribenter skriver att showen nu har tagits över av skådespelaren Meryl Streep, som spelar Mary Louise Wright, Nicole Kidmans karaktär Celestes svärmor. ”Det är Meryl Streeps show nu”, skriver The Guardians Lucy Mangan.

”Den andra säsongen av ”Big little lies” saknar ett mordmysterium – men har å andra sidan Meryl Streep. Vad kan gå fel?”, skriver Aftonbladets Karolina Fjellborg.

Och Expressens Mattias Bergqvist drar samma slutsats. Han anser att serien är lika vass som förut, men att Streep stjäl showen från Nicole Kidman, Reese Witherspoon och Laura Dern, som alla är suveräna.

Men även serien i sig hyllas – trots att mystiken är borta.

”Det är ändå märkligt nog nästan lika beroendeframkallande att återvända till den bohemchica kaliforniska strandremsan även denna gång för att se katastrofens effekter sakta veckla ut sig”, skriver DN:s Helena Lindblad.

Orkar man se den tredje säsongen av Handmaid’s tale efter den andra som närmast kunde betraktas som ”misärpornografi”? Ja, svarar USA Todays recensent Kelly Lawler och får medhåll av flera andra kritiker om att brutaliteten har skruvats ner. Även om serien inte når upp till den första säsongens höjder så hittar den fotfästet genom att slå in på en ny väg, skriver Lawler.

Huvudkaraktären June får inte rollen som martyr eller hjälte efter att hon oväntat bestämt sig för att stanna i Gilead – i stället ligger fokus på konsekvenserna av det dåliga beslutet. Och frossandet i förfärligheter får mindre utrymme, skriver Lawler.

Hollywood Reporters Daniel Fienberg håller inte med om att tv-serien lyckas förnya sig. Enligt honom lämnar den en känsla av att det inte finns något nytt att säga.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Denna text innehåller spoilers. Har du inte sett det senaste avsnittet av ”Game of thrones” och inte vill veta vad som händer bör du inte läsa den här texten.

Det var inte världens bästa avslut på ”Game of thrones”, vars sista avsnitt sändes i natt, men det var inte heller ett ovärdigt avslut, skriver CNN:s Brian Lowry i en recension.

Jon Snow hade inget annat val än att välja mellan kärlek och moralen – men det viktigaste och starkaste ögonblicket kom precis före när Tyrion redogjorde för all ondska Daenerys Targaryen stått för, menar han och tillägger att allt därefter var mindre imponerande.

”Det är synd att tv-serien inte kunde avsluta på ett bra sätt. Men när du flyger så högt, är lite turbulens kanske oundvikligt.”

Hollywood Reporters recensent Tim Goodman skriver att ”avsnittet slutade precis så bra ett tungrott, spretigt och komplicerat epos kan” och att skaparna hade en otacksam uppgift.

IGN:s recensent Laura Prudom tycker däremot att det var positivt och uppfriskande hoppfullt att så många överlevde.

SVT:s filmkritiker Kristoffer Viita sågar avsnittet och menar att skaparna D B Weiss och David Benioff lyckats med en sak: Att göra alla besvikna.

HBO-serien ”Chernobyls” skildring av den historiska kärnkraftsolyckan tycks ha lämnat få recensenter oberörda.

”En skickligt uppbyggd serie som perfekt fångar ett murrigt och kalt 1980-tal”, skriver SvD:s Elias Björkman. Han beskriver scenerna som omtumlande och mardrömslika: ”Effekterna av strålningen skildras med en närmast Cronenbergsk köttighet”.

”Stålsätt dig, för Chernobyl är fasansfull tittning, inleder Karolina Fjellborg sin recension för att sedan konstatera att serien är fantastiskt bra.

”Mer frustrerande än jag kan beskriva”, skriver Varietys Caroline Framke och uppger att hon hade ont i käkarna efter att ha tryckt ihop dem medan hon tittade.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Det andra avsnittet av Game of thrones sista säsong, ”The things we do for love”, visar att serien är som bäst när man vågar sänka tempot, skriver NBC News Ani Bundel i en recension.

Fansen får en chans att fördjupa sig i rollfigurernas interaktioner och utveckling, menar hon. I avsnitt två vigs exempelvis en scen helt åt att karaktärerna sitter runt en brasa och dricker. ”Självförtroendet gör avsnittet till ett av de bästa de senaste åren”, skriver Bundel.

Forbes Erik Kain skriver att serien än en gång visar sig från sin bästa sida men att avsnittets stjärna är norrmannen Kristofer Hivju som spelar Tormund Giantsbane. Alla hans kommentarer är roliga, men särskilt utläggningen om hur han fått smeknamnet Giantsbane, enligt Kain.

Netflix första svenska originalserie ”Störst av allt” är förträfflig, skriver Aftonbladets recensent Karolina Fjellborg.

Serien, som är baserad på Malin Persson Giolitos roman, handlar om en skolskjutning i Djursholm. Tittarna släpps mitt i händelsen – det hörs skrik, vi ser blod – och sedan får vi följa efterspelet.

Fjellborg lyfter framför allt hur berättelsen utspelar sig på två olika tidsplan: ett där vi får följa förhören, gå på begravning, vara med i häktet och ett annat där vi får se vad som hände före dådet.

”Bland det absolut bästa med fokus på unga människor som streamingjätten har satt sitt namn på hittills.”

DN:s recensent Helena Lindblad skriver att den sex timmar långa serien med hjälp av starka skådespelare och en stram form lyckas hitta rätt mellan att vara en thrillerunderhållning och ett allvarligt ämne.

”’Störst av allt’ lodar inte i några psykologiska bråddjup direkt, men är tillräckligt skarp, otäck och välkonstruerad och skickligt skriven för att man inte ska kunna sluta titta.”

SvD:s Elias Björkman låter sig däremot inte övertygas: ”Plågsamt övertydlig dialog och klumpiga personporträtt”, skriver han.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

De tredje säsongen av SVT-serien ”Bonusfamiljen” hyllas av kritikerna. Göteborgs-Postens recensent Johanna Hagström skriver att alla seriens karaktärer fördjupas och utvecklas i den nya säsongen, men konstaterar samtidigt att ganska mycket av humorn har gått förlorad på vägen.

Aftonbladets Karolina Fjellborg kallar ”Bonusfamiljen” för ett imponerade tv-hantverk men konstaterar likt Hagström att ”humorn bitvis är farligt nära att gå förlorad bland vemod och ångestframkallande krångel”.

Den tredje säsongen blir seriens sista och Expressens recensent Mattias Bergqvist konstaterar att den som tittar därför bör passa på att njuta.

”Det som väntar är sista säsongen för en av de bästa svenska tv-serierna någonsin och det är tveksamt om, och i så fall när, något liknande kommer sändas igen”, skriver han.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Marie Kondo blev världskänd med sin bok ”Konsten att städa”. När tv-serien om hur hon hjälper amerikaner att rensa ut och strukturera sina hem har premiär på Netflix är recensionerna ljumma.

Det bästa med serien är att se hur husägarnas relationer förbättras – när Kondo inte är i bild. Det anser The Guardians Jack Seale i sin recension. ”Kondo är ingen bluff – hon är genuint bra på att städa och hon har tips – men det är svårt att se den livsomvälvande magin i, till exempel, att lägga mindre boxar i en större låda”, skriver han.

Sydsvenskan Kulturs Maria G Francke skriver att hon gärna vill skratta åt Marie Kondo och hennes perfekta ordning men inte klarar det: Kondo är charmerande och vill säkert väl, menar hon. ”Tidying up with Marie Kondo ställer några väl valda frågor om allt vi konsumerar och omger oss med och det är samtidigt ett effektfullt gör om mig-program. Att titta på det i terapeutiskt syfte lär inte skada.”

Läs recensionerna i länkarna nedan.

De svenska kritikerna är mycket imponerade av tv-serien ”The little drummer girl”, vars första två avsnitt släpptes på C More på torsdagen.

Den åtta avsnitt långa serien – baserad på John le Carrés roman med samma namn – beskrivs av DN:s Helena Lindblad som ett snyggt spiondrama med ”ofta magiskt bra skådespeleri”.

”Alexander Skarsgård gör en av sina bästa insatser i karriären”, slår en enig Mattias Bergqvist fast i Expressen.

Även SVT:s Fredrik Sahlin berömmer skådespelarnas insatser: Skarsgård, Florence Pugh och inte minst Michael Shannon, som drar blickar till sig ”likt en Sara Danius på Nobelfesten”. I övrigt beskriver Sahlin serien som snygg och tekniskt briljant – och presenterar mycket få invändningar.

”En lyxig, nästan perfekt tv-upplevelse”, sammanfattar SvD:s Elias Björkman.

Dramatens uppsättning av pjäsen ”Mary Page Marlowe” får ett svalt mottagande av kritikerna. Upphovsmannen Tracy Letts är Pulitzerprisbelönad som dramatiker. I Sverige är han mest känd som skådespelare, för sin roll som politikern Andrew Lockhart i tv-serien ”Homeland”.

I pjäsen skildras titelrollens liv genom olika scener ur hennes liv. Åtta skådespelare gestaltar henne, alla för olika skeden i livet.

”Det finns inget sätt att linda in det här, det här var verkligen, verkligen tråkigt”, menar Jenny Teleman, Kulturnyheterna i P1.

Regissören Alexander Mørk Eidem ”verkar inte ha några idéer denna gång”, konstaterar hon. Som ljuspunkter nämner Teleman att barnskådespelarna – som fått ”komplicerade biroller” – är mycket bra.

Expressens Maria Edström lovordar de ”fula detaljerna” i scenografin men skriver att de välskrivna dialogerna ”hade tålt att klappas lite mer mothårs”. Dessutom hade tempot kunnat vara högre, menar hon.

Läs recensionerna i länkarna nedan.