Den nya svenska serien ”Tunna blå linjen” som har premiär i helgen är en polisserie ”utöver det vanliga”. Det skriver Aftonbladets Karolina Fjellborg i en recension. Hon kallar skildringen av polisstyrkan i Malmö för ”en urban samtidsberättelse”, som på många sätt sticker ut från många tidigare svenska polisserier.

”En stark start på det svenska tv-dramaåret.”

Sydsvenskans Malin Krutmeijer menar även hon att tittarna bjuds på en hel del bra. Manuset är välskrivet, dialogerna är mycket bra och Malmö är vackert filmat trots att det ”skildras ur några polisers dystra synvinkel”.

Helhetsintrycket är däremot att det är ”väldigt synd om polisen”, skriver hon.

”Allmänheten framställs som en enda stor klagokör, och om polisen gör fel är det på regeringens dumma uppdrag eller för att de pressats för hårt.”

Superproducenten Shonda Rhimes gör Netflix-debut med Familjen Bridgerton, en serie som baseras på Julia Quinns böcker och utspelar sig bland Londons elit i början av 1800-talet.

Aftonbladets Karolina Fjellborg skriver att det är som att Jane Austen möter ”Gossip girl” – småfånigt, ojämnt men också sexigt och underhållande. Hon ger serien en trea i betyg.

Lucy Mangan skriver i en recension i The Guardian att Familjen Bridgerton är Netflix svar på Downtown Abbey. Mangan tycker att serien är full av orimligheter och klichéer men konstaterar att den ändå ger henne mersmak.

Även NPR:s Linda Holmes har svårt att slita blicken, trots en del svagheter, men kastar in en varning: Var försiktig med att samla familjen under de innevarande högtiderna kring den här serien om du tycker att det är pinsamt med sexscener.

Schackserien ”The queens gambit”, kärlekshistorien ”Normala människor” och ”Unorthodox” som handlar om en ung kvinna som flyr sin judisk ortodoxa familj i New York är alla med när Kulturnytt i P1:s och tidningen Cafés recensenter listar årets bästa tv-serier.

”Även om serien har fått viss kritik för hur den porträtterar en ung kvinnas psykiska ohälsa så tar det inte ifrån att ’The queens gambit’ är ett fantastiskt fängslande och underhållande porträtt av 60-talets USA”, skriver Café som utser Netflixserien till årets allra bästa.

Etta på Kulturnytts lista är HBO:s ”I may destroy you” som också finns med på New York Times topplista. Även den franska spionserien ”Falsk identitet” listas som en av de bästa av både Kulturnytt och New York Times.

Förutom de redan nämnda lyfter Vulture serier som ”I’ll be gone in the dark” och Star Wars-serien ”The mandalorian” som enligt tidningen är en av de bästa verken som släppts under Star Wars-namnet.

”Vår tid är nu” har aldrig varit bättre än under julspecialen, som består av fyra avsnitt, som har premiär på juldagen, skriver Expressens Mattias Bergqvist i en recension.

I julspecialen får vi små lärdomar om kärlek, hopp, tragedi och emellanåt även skratta – och det är det som enligt Bergqvist gör att serien avslutas på topp. Detta även om han ibland anser att den är lite för uppenbar och efterlyser fler överraskningar.

”’Vår tid är nu – 1951’ fångar mixen av humor och värme och vemod och sorg på ett fullödigt vis.”

SvD:s kritiker Jeanette Gentele tycker att avsnitten är ”en glädjekick i decembermörkret” även om hon tycker att kärlekshistorien mellan Nina och Calle är aningen tunn. Starkast är Peter Dalle och Suzanne Reuter som det långvariga kärleksparet Backe och Helga, skriver hon.

”En väl så synlig parallell till paret Calle och Nina.”

Läs recensionerna i länkarna nedan.

De norska kritikerna är inte imponerade över andra säsongen av förra årets Netflix-succé ”Hem till jul”, som har premiär i dag.

Dagbladets Marie Kleve riktar sig direkt till streamingjätten och frågar sig om detta är det bästa de kan bjuda på i tider av inställda julbord och hemmajobb – då vi mer än någonsin behöver en bra julromantisk komedi.

Hon beskriver den andra säsongen som ”ännu slappare” än den första, fylld med påklistrade norska julreferenser och ”scener och samtal vi sett och hört förut”.

VG:s Morten Ståle Nilsen skriver att huvudrollsinnehavaren Ida Elise Broch fortsätter leverera – men att serien som helhet varken är ”särskilt rörande som romantisk serie eller särskilt kul som komedi”.

Från svenskt håll är kritiken dock inte lika svidande. Ljud och Bilds Tor Aavatsmark tycker inte att det är så farligt att den nya säsongen påminner om den förra, eller att upplägget överlag följer mallen.

“Originell eller oförutsägbar är inte direkt etiketter vi vill klistra på Home for Christmas, men manusförfattarna kommer undan tack vare mycket charm, lekfullhet och bra skådespelare, plus karaktärer vi bryr oss om och situationer som vi alla har upplevt”, skriver han.