I den Netflixproducerade humorserien ”Space Force” har en general fått i uppdrag att tillsammans med en excentrisk vetenskapsman göra den amerikanska rymdstyrkan redo för avfärd. Men skämten faller platt och serien vill aldrig lyfta, skriver flera kritiker.

Alan Sepinwall skriver i The Rolling Stone att man i bästa fall känner ”olust” av att se serien, trots att manusförfattaren Greg Daniels och skådespelaren Steve Carell har succén The Office i bagaget.

”Även om serien skulle vara välbalanserad i övrigt så blir det outhärdligt att sträckkolla serien med tanke på rollkaraktären Nairds hårda, destruktiva beteende.”

Vultures kritiker Jen Chaney skriver att serien har influerats av verkliga händelser, men den fungerar inte som satir och den framkallar heller inga skratt.

Jerry Seinfeld levererar en ny stand up-special: ”23 hours to kill”, denna gång på Netflix.

The Guardians recensent beskriver akten som ”sublim, säker och glittrande” och lyfter första hälften som speciellt träffsäker.

Även nöjessajten NME:s skribent hyllar första delen och Seinfelds träffsäkerhet. Däremot dippar showen i sin andra hälft när komikern ”försöker sparka liv i uttjatade spaningar om den kvinnliga hjärnan”, skriver NME.

I ett segment bedömer Seinfeld saker och ting utifrån en binär skala: om något suger eller är bra. Vultures recensent tycker att detta även ramar in showen:

”Är det bra? Ja. Suger det? Ja.”

Läs recensionerna i länkarna nedan.

När Ricky Gervais återvänder till rollen som den bittre nyblivne änkemannen Tony, i Netflixs ”After life”, så har han enligt flera recensenter tappat något av sin karaktäristiska svarta humor.

TT skriver att han blir för mänsklig när ämnen som död, uppbrott och förlust genomsyrar.

I serien uteblir The Office-skratten och den ”har en vana att använda svordomar där skämt borde vara”, skriver The Independents Ed Cumming.

Samtidigt lyfts Gervais skådespeleri fram av flera. NME:s Beth Webb kallar till och med säsongen för hans mest rörande verk hittills. Hon menar att Gervais visar prov på sin förmåga att skildra sorg och att skapa utanför komedin.

Säsong två av ”After life” har premiär på Netflix i dag, fredag.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Ett brutalt terrordåd. Det kretsar den danska thrillerserien ”When the dust settles” kring, som får fina betyg av recensenterna.

Det är ett relationsdrama, en thriller och samhällskritik i ett, skriver nyhetsbyrån TT:s recensent. Visst finns det några skavanker, men överlag är det en genomarbetad produktion.

”Det här är på många sätt en lysande serie”, skriver nyhetsbyrån.

Även de danska recensenterna verkar nöjda. I magasinet Ekko Film skriver Nikki Bruun att den spänstiga dynamiken hela tiden håller liv i serien, och gör att tittaren vill veta vad som ska hända karaktärerna.

Politikens film- och tv-expert Joakim Grundahl skrev sin recension redan efter första avsnittet tidigare i vår. Han var något oroad över att de parallella berättelserna skulle skapa en distans till karaktärerna, men såg ”starkt skådespel, trovärdiga repliker och utmärkt kameraarbete”.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Cate Blanchett har huvudrollen i ”Mrs. America” som har premiär på HBO Nordic den 15 april. Stjärnan får lovord av recensenterna för sin roll som Phyllis Schlafly, högljudd motståndare till kvinnorättsrörelsen i USA på 1970-talet.

TT:s Björn Berglund tycker att Blanchett briljerar i sin tolkning av hemmafrun från St Louis och BBC:s Caryn James, som ger serien en fyra i betyg, anser att det är en smart berättelse om en antifeministisk ikon. Att den kommer mitt i världens coronakris är en behövlig och välkommen distraktion för tv-tittarna.

”Den erbjuder en uppslukande flykt in i ett verkligt förflutet, fullt av drama och närkamper och med en rad livliga karaktärer på båda sidor om konflikten”, skriver James.

Feministiska ikoner som Gloria Steinem och Betty Friedan är de som Schlafly kämpar emot när de försöker få igenom tillägget om jämställdhet mellan könen i den amerikanska konstitutionen. Indiewires Kristen Lopez kallar den nio avsnitt långa serien för ett måste att se och menar att serien lyckas med att vara komplex.

Nya dokumentärserien ”Tiger king: Mord, kaos och galenskap” på Netflix är omöjlig att motstå, skriver Expressens recensent Mattias Bergqvist. Han ger serien en fyra.

Den sju avsnitt långa dokumentärserien handlar om Joseph ”Joe Exotic” Maldonado-Passage som driver en privat djurpark i Oklahoma, USA. Men så en dag anklagas han för att ha betalt pengar för att få en kvinna mördad.

CNN:s Brian Lowry tycker att serien är precis den typ av distraktion som behövs just nu i coronakrisen. Han menar att förutom ovan nämnda mordkomplott är polygami och Joe Exotics färgstarka medarbetare några av ingredienserna som gör att dokumentären är lätt att fasta i.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Nya HBO-serien ”The Plot against America” bygger på Philip Roths roman ”Konspirationen mot Amerika” från 2004. Den handlar om en alternativ verklighet där flygaren och Hitlersympatiserande Charles Lindbergh vinner presidentvalet mot Franklin D. Roosevelt.

Johan Lindqvist ger serien en fyra i betyg.

”Skådespelarna är genomgående fullständigt briljanta. Miljöerna är fantastiska, närmast trollbindande detaljrika”, skriver han.

Kristoffer Viita skriver i ETC att det är ”en vältajmad men lite förutsägbar serie” och nöjer sig med att ge den en tvåa.

Även om ”The Plot against America” utspelar sig på 1940-talet finns många paralleller till vad som händer i världen nu, skriver Alan Sepinwall i Rolling Stone. Han menar att vad som skulle vara en alternativ historia blev en ”fasansfull allegori”.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Netflix nya tonårsserie ”I am not okay with this” har en övernaturlig tvist och kan enligt Expressens Mattias Bergqvist beskrivas ligga mellan ”Sex education” och ”Stranger things”.

Serien baseras på Charles Forsmans serieroman vars berättelse ”The End of the f***ing world” också blivit ungdomsserie på Netflix. Bergqvist tycker inte att de två serierna kan mäta sig med varandra och anser att ”I am not okay with this” tappar i tempo och fallerar i berättelseteknik.

Han gillar dock huvudrollsinnehavaren Sophia Lillis insats som 17-åriga Sydney. Det gör också The Guardians Lucy Mangan.

Flera recensenter gör paralleller till Stephen Kings ”Carrie” som hämnas på sina mobbare i filmen från 80-talet.

Vultures Jen Cheney skriver att ett problem med serien är att den förstärker för tittarna att det är normbrytande att vara gay eller bisexuell. ”Budskapet är dolt under ytan, men det finns där.”

Amazon Primes nya prestigeserie ”Hunters” med Al Pacino och Lena Olin passar sig bäst som ”rafflande hämndfantasi”, menar SvD:s kritiker Sebastian Lindvall och ger svala 3/6 av i betyg.

Lindvall anser att serien, som kretsar kring en omaka skara rollfigurer som jagar nazister i 1970-talets New York, är på samma gång oseriös och segdragen.

Inte heller New York Times recensent Mike Hale är särskilt imponerad.

Hale tycker förvisso att skådespelarna gör ett hyfsat jobb och att produktionen är kompetent genomförd men konstaterar också att helheten blir mindre än summan av delarna.

Aftonbladets Karolina Fjellborg är desto mer positiv och ger ”Hunters ”fyra plus av fem möjliga.

”Fingertoppskänslan är kanske inte på topp, men den har definitivt en egen och stor personlighet”, skriver Fjellborg.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

SVT:s nya miniserie ”Tsunami” handlar egentligen inte om de 543 svenskar som dog i naturkatastrofen, skriver DN:s Jacob Lundström som ger dramat en tvåa i betyg.

”Tsunami” utspelar sig i Stockholm veckorna före händelsen i december 2004.

”Det här är nordic noir enligt den gamla definitionen: fullt av förstummade varelser som pulsar omkring i Björn Runge-mörker”, skriver Lundström.

Anna Hellsten skriver i SvD att det är ”så mycket nordic noir att det gränsar till nordic hell, men det är i alla fall delvis en både intressant och välskriven serie”.

Manusförfattaren har använt Tsunamin som katalysator för att ”blottlägga mänskliga predikament”, skriver Hellsten och anser att Louise Petergoffs och Liv Mjönes rollfigurer känns genomtänkta.

”En miniserie som känns och som har känslorna utanpå” skriver Mattias Bergqvist i Expressen och tillägger att serien inte skäms för att ta i.