Tv-filmen Brexit: The Uncivil War har väckt heta känslor redan innan den kom ut och mottagandet är splittrat. The Guardians recensent Lucy Mangan kallar den för ”oansvarig och ytlig” och menar att filmen driver på det politiska kaoset i Storbritannien.

Peter Crawley på Irish Times kommenterar att HBO-filmens huvudkaraktär, Dominic Cummings – som ledde kampanjen Vote Leave-kampanjen inför folkomröstningen om brexit – nog aldrig vågat föreställa sig att han skulle porträtteras av Benedict Cumberbatch. ”Strunt i filmens inblickar i brittisk politik, den sätter fullkomligt huvudet på spiken när det gäller brittisk humor”, skriver Crawley.

DN:s recensent Nicholas Wennö kallar filmen för en ”fängslande mix av politiskt skräckdrama och sedelärande svart komedi”.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

”Vice” – filmen om den amerikanske vicepresidenten Dick Cheney med svensk biopremiär i dag – får både ris och ros av recensenterna.

Regissören Adam McKay – som hyllades för ”The Big Short” – får det inte riktigt att lyfta denna gång, skriver Kulturnytts Roger Wilson. Aftonbladets Jens Peterson menar dock att McKay lyckats med konststycket att lyckats göra en färgstark och aktuell film om ”en av USA:s tråkigaste politiker”.

En sak tycks recensenterna dock vara överens om: Christian Bale gör en enastående insats i rollen som Dick Cheney. ”Riktigt jävla grym”, skriver Vultures David Edelstein.

Läs recensionerna via länkarna nedan.

Carey Mulligan och Jake Gyllenhaal gör lysande insatser i Paul Danos regidebut ”Under en öppen himmel”, skriver SvD:s recensent Jeanette Gentele.

Filmen baseras på Richard Fords roman ”Wildlife” och utspelar sig i 1960-talets USA. Äktenskapet mellan Jerry (Gyllenhaal) och Jeanette (Mulligan) börjar vittra sönder när Jerry blir arbetslös och tvingas flytta för att få ett nytt jobb.

”Det är ett sant nöje att se deras samspel”, skriver Gentele.

TT:s recensent hyllar också skådespelarinsatserna, särskilt Mulligans, men skriver att filmen inte riktigt lyfter.

”Kanske är det filmskaparnas uppenbara ansträngning att inte döma ut sina huvudpersoner som gör att den känns ’duktig’?”

Unga Astrid, Gräns, Goliat, Den blomstertid nu kommer och The Deminer har alla chans att bli utsedda till Årets film. Men de svenska recensenterna har redan lämnat sina domar.

”Smart, sinnligt och skrämmande sevärt”, skriver DN:s Helena Lindblad om filmen Gräns.

”Man bryr sig om människorna. Habilt skådespeleri. Andra timmen är stundtals riktigt spännande”, skriver Aftonbladets Jan-Olov Andersson om Den blomstertid nu kommer.

”Filmmakarna har varit så måna om att inte fabulera (förutom sexet då) kring nationalikonen Lindgrens liv att resultatet ter sig lite väl mjäkigt”, skriver SVT:s recensent Fredrik Sahlin om Unga Astrid.

Läs alla recensioner nedan.

Den flerfaldigt Golden Globe-nominerade filmen ”Green Book” delar kritikerna. Det är en underhållande film om rasdiskrimineringen på 60-talet som tillfredställer en bred publik, skriver The Guardians recensent Bejamin Lee.

Filmen handlar om bråkmakaren Tony Lip som blir chaufför åt den svarte pianisten Don Shirley efter att ha blivit av med sitt jobb som dörrvakt. I 60-talets USA får han som chaufför en grön bok med tips om hur svarta ska resa i södra USA för att inte få problem. En guide om var han får äta och bo.

Kulturnytts Lisa Bergström skriver att de bra scenerna bärs av Mahershala Ali, som spelar Don Shirley, medan rollfiguren Tony Lip, spelad av Viggo Mortensen, framställs som en tjock matglad italienare, vilket gör att allt faller platt.

Det hade kunnat vara en stark berättelse om rasism och homofobi, skriver hon.

”Tyvärr landar allt i en kletig moralism: familjen är bäst, den rike vresige talangfulle gay-mannen ensam och olycklig egentligen och julen är viktigare än allt annat.”

Läs recensionerna i länkarna nedan.

En av julens stora filmer på bio är Bumblebee och recensenterna beskriver den som ”ET fast med Transformers” – men menar att filmen trots parallellerna står på egna ben.

Bumblebee, en snäll Transformerrobot, kommer till jorden på flykt undan den onda sidan. I en stad utanför San Francisco träffar han 18-åriga Charlie som är duktig på att meka med bilar.

”Det är ljuvligt”, utbrister Vox-skribenten Alissa Wilkinson.

SvD:s Anna Hellsten använder samma ord och tillägger: ”Ett kul och tonsäkert och lagom uppbyggligt stycke familjeunderhållning – dessutom med såpass oblodigt våld att även ganska unga tittare klarar av det.”

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Årets stora juldagspremiär ”Mary Poppins kommer tillbaka” möter blandade reaktioner hos kritikerna.

SvD:s Jeanette Gentele ger betyget 2 av 5. Hon skriver att filmen saknar både charm och humor och att den lilla story som finns ”drunknar i ljudligt och bildligt buller”.

New York Times Manohla Dargis är inne på samma spår. ”Nästan allt ser ut, känns och låter som en säljpitch”, skriver hon, och fortsätter med att konstatera att filmen är ”mer högljudd och aggressivt leende” än sin föregångare.

DN:s Kerstin Gezelius menar att det mesta annars är sig likt originalet.

”Här serveras samma London-som-souvernir och arbetare-som-lustiga-krumelurer som 1967. Det är en riktig Brexit-karamell”, skriver hon.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Guldpalmsvinnaren ”Shoplifters” är ett japanskt familjedrama som inte lämnar någon oberörd, skriver Rolling Stones recensent Peter Travers i en recension.

Familjen liknar vilken som helst förutom att deras främsta inkomstkälla är snatteri, skriver Travers och tillägger att det är bäst att veta så lite som möjligt om filmen innan man ser den då detaljer kommer att avslöjas pö om pö.

”En av årets absolut bästa filmer”, skriver DN:s Eva af Geijerstam om filmen som precis kommit till Sverige. Trots grymma människoöden och hemligheter frossar regissören Hirokazu Kore-eda aldrig i olycka – utan ger människorna en röst.

Enligt af Geijerstam är ”Shoplifters” mer än en film: ”Den inordnar sig bland var och ens personliga och omvälvande livserfarenheter.”

New York Times recensent skriver att Kore-eda är en mästare på att bygga spänning och förmedla känslor.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

”David Hellenius är ingen Hugh Grant”, konstaterar GP:s Karoline Eriksson i sin recension av ”Lyckligare kan ingen vara” – årets svenska julkomedi.

Filmen handlar om taxichauffören Robert (Hellenius) som får känslor för sitt ex Sofia (Helena af Sandeberg) som numera är filmstjärna. Samtidigt får Roberts fru upp ögonen på nytt för sitt ex. Tanken är att filmen ska vara en svensk ”Love actually” men det sätter ett torftigt och ytligt manus stopp för, skriver Eriksson och tillägger att filmen kräver en skämskudde.

SvD:s recensent Jon Asp är lika kritisk:

”Problemet är att det inte finns någon botten, inte en scen eller stämning som etablerar något av värde, absolut ingen personkemi.”

Aftonbladets Jens Peterson är positiv till filmen och tycker manuset är snyggt ihopflätat.

”Manuset låter finurligt människornas yrken bli en del av deras personligheter och intrigen.”

Superhjältefilmen ”Aquaman” innehåller flera ingredienser för att bli en bra film, men trots stornamn och engagerande surrealistiska ögonblick är filmen en besvikelse, skriver The Guardians recensent Peter Bradshaw.

”Ett fullkomligt magplask”, skriver han.

Det är under Aquamans ensamma tonårstid som filmen blir intressant. Men sen när han växer upp och ska ge sig ut på okända, djupa vatten för att bli den hjälte som bryr sig om alla blir den inte lika bra, menar Bradshaw.

SvD:s recensent tycker att regissören James Wan går mot strömmen och att filmen är mer än en ”berg- och dalbana och ett äventyrsbad”.

”Förutom magkittlande fart och fläkt bjuds det på storögd barnkalashumor, grekisk mytologi, Hongkong-action, japansk manga och ecstasyrusig lasershow”, skriver han.

Läs recensionerna i länkarna nedan.