En solklar tvåa. Det är kritikerna överens om efter att ha sett den amerikanska remaken av Ruben Östlunds Cannesvinnare ”Turist”: ”Downhill”.

Det finns uppenbara problem, skriver SVT:s filmkritiker Fredrik Sahlin. Han nämner bland annat dåligt regi, brister i Will Ferrells insatser samt att Julia Louis-Dreyfus agerar drama medan Ferell spelar komedi.

”Men mest skada gör ändå övertydligheten. Där Östlunds film finmejslar fram ett för familjen stort drama, klampar Rash & Faxon (regissörerna, reds.anm.) fram med storpjäxorna på.”

Handlingen är densamma som i ”Turist”: En familj är på skidsemester i Alperna när en lavin ser ut att komma. Pappan springer därifrån, men lavinen hinner inte fram och han tvingas gå tillbaka berövad på sin pondus.

The Guardians Benjamin Lee kallar filmen en ”onödig engelsk remake på en vild äktenskapskomedi från 2014” och ifrågasätter varför filmen överhuvudtaget behöver finnas.

The New York Times A.O. Scott skriver att Östlunds version är en skarp, obarmhärtig satir över manlig osäkerhet medan ”Downhill” är slarvig, timid och osäker på sin ton. ”Det är inte störande, bara irriterande.”

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Den franska filmen ”Livets bästa år” är en uppföljare till filmen ”En man och en kvinna” från 1966 – och recensenterna har helt olika uppfattningar om slutresultatet.

Mycket bra, full pott, fem av fem, tycker SvD:s recensent Jan Söderqvist. Han konstaterar att filmens skådespelare är nära 90 år när de möts igen i en film om ljuv kärlek.

”Upplägget är elegant konstruerat och utfört med stor finess”, skriver han.

Nej, livets bästa år är nog förbi för både filmens huvudpersoner och filmens regissör, tycker SVT:s Caroline Hainer, som ger filmen en trea. I DN får filmen bara en tvåa.

”Det blir tråkigt, och lite beklämmande”, skriver recensenten Mårten Blomqvist.

En känslostark återträff som berör, tycker Aftonbladets recensent, som ger filmen tre plus. GP:s recensent slår till med en fyra, med motiveringen att ”det är en kärleksfilm där allt blir rätt”.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Den sydkoreanska filmen ”Peninsula” är underhållande men har ett ojämnt tempo och relativt ointressanta rollfigurer, skriver Nöjesguidens recensent Daniel Hånberg Alonso.

Filmen är en fristående uppföljare till regissören Yeon Sang-Hos zombiefilm ”Train to Busan”. Den når inte riktigt upp till samma nivå som föregångaren, skriver SR Kulturnytts Björn Jansson i sin recension.

”Men det är underhållande och biljakterna i filmen är kanske årets bästa”, tillägger han.

SvD:s Sebastian Lindvall är ljummet inställd till ”Peninsula”, mycket på grund av en ”olidligt tråkig hjältefigur” som drar ner tempot. Som bäst är filmen när den skruvar upp tempot till max.

”Glättiga discofärger, kolsvart humor, en våghalsig flickduo – excentriska inslag som ger bränsle till fartgalen underhållning”, skriver Lindvall.

Den uppdaterade filmen om Bert, ”Berts dagbok”, är en Guldbagge-kandidat och aktuell för internationella festivaler, skriver SvD:s recensent Jon Asp.

Asp skriver att skådespeleriet är bättre än det brukar vara vid svenska ungdomsfilmer, och nämner bland andra Hugo Krajcik i rollen som Bert och Julia Pirzadehs insats som Amira.

”Ändå är det Frank Dorsin som i birollen som Åke framstår som det stora ämnet”, tillägger han.

Filmen är regisserad av Michael Lindgren, känd från bland annat Grotesco. Han gör en lyckad satsning på sketcher och en ”strid ström av pinsamheter”, skriver GP:s recensent Mats Johnson som kallar filmen ”stundtals rolig på riktigt”.

DN:s Eva af Geijerstam är mer skeptisk och hävdar att filmen bygger på en ytlig idé om ungdomars inre liv. Hon tillägger att ”Berts dagbok” kan rädda den svenska biosäsongen i vissa avseenden.

”Säkert kan den hjälpa upp popcornförsäljningen och filmens omsorgsfullt produktplacerade läskedryck.”

”Unhinged” är en våldsam film, inte så mycket mer. Det tycks kritikerkåren så gott som vara överens om.

Rachel, en stressad ensamstående mamma, kör sin tonåring Kyle till skolan när bilen framför henne står stilla trots grönt ljus. I bilen framför står den onde namnlöse karaktären spelad av Russel Crowe. Ett bråk utlöser en oändlig katt och råtta-lek mellan Crowe och mamman.

”Unhinged är utan tvekan en våldsam film, en förarlös bil som kör in i en återvändsgränd”, skriver The Guardians recensent Peter Bradshaw.

Filmen saknar både nyanser och fördjupning, skriver SR:s recensent Björn Jansson som framhåller att man direkt fattar allting, men att allt ändå måste påpekas om och om igen.

”Unhinged är bara en dum film där en kvinnohatande ultravåldsverkare ska jaga en mamma och hennes son i en timme och trettio minuter och sen få sitt våldsamma straff.”

Läs recensionerna i länkarna nedan.