Italienska skilsmässodramat ”Från Neapel till Rom”, som invigde Venedigfestivalen 2020, skildrar händelser från 1980-talet och fram till nutid.

Aftonbladets Jan-Olov Andersson beskriver den som ”Scener ur ett äktenskap” på italienska men som inte går ”riktigt lika djupt i de inblandades känslor”.

Sydsvenskans Camilla Larsson anser att filmen i vissa scener kan vara briljant ”men när det stora dramat och de stora utspelen tar över blir det i stället platt och lite tråkigt”.

DN:s Kerstin Gezelius anser att filmen visar hur snabbt fattade beslut som i stunden kan verka oviktiga faktiskt kan avgöra ens liv.

”Inte i romantisk tragedibemärkelse utan mer som en insikt som smyger sig på: jaså det var därför det blev så här. En välriktad känga mot alla de (oss) som valt att tro att livslögner blir sannare för att de sträcks ut över tid”, konstaterar hon.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Tre av fem poäng. Det betyget får den nya dramakomedin ”Suedi” när recensenterna säger sitt. GP:s recensent Caroline Hainer konstaterar att stora delar av Sveriges humorelit får visa vad den går för.

Men filmens handling är inte unik och den hamnar i samma generöst fyllda fack som exempelvis ”Mrs. Doubtfire” och ”Ombytta roller”.

”Men att utmana svenskheten på detta vis är någonting nytt – och mycket lyckat. Under all komedi finns en längtan efter att höra hemma”, skriver hon.

DN:s Wanda Bendjelloul skriver att regissören och manusförfattaren Manuel Concha får fram all humor han kan uppbåda ur sina egna erfarenheter av längtan efter innanförskap och att filmen har en ”smittande energi” från start.

”Suedi rusar fram i yster berättarlusta och driver med allt och alla, inklusive klassresenärens desperata längtan efter kärlek och acceptans”, skriver hon.

Aftonbladets Karolina Fjellborg beskriver det som ”lite snurrigt, men charmigt rappt och föredömligt fritt från dötid”.

”Suedi” har premiär på Viaplay den 1 oktober. Läs recensionerna i länkarna nedan.

Daniel Craig ger rollfiguren James Bond ett värdigt farväl i ”No time to die”, skriver SVT:s recensent Fredrik Sahlin. Varietys Owen Gleiberman håller med och beskriver filmen som en ”oförskämt konventionell Bond-film, gjord med hög finess och precis rätt mängd själ”.

Både The Guardian och BBC ger filmen fem av fem i betyg.

”Det finns Bond-filmer och så finns det Bond-filmer. ’No time to die’ är definitivt det senare”, skriver BBC:s Nicholas Barber. Förutom att avrunda Craig-eran lyckas filmen på något sätt foga samman element från alla tidigare filmer som gjorts om agenten, skriver han.

DN:s Kerstin Gezelius är inte lika imponerad. Filmen inleds svajigt, för att sedan landa nästan för välbekant, menar hon. Jan Söderqvist är inte heller helt övertygad i SvD. Filmen är tidvis rolig för ögat, men inte ”en bra film”för hjärnan, skriver han.

Dessutom är filmens två timmar och 43 minuter lite i längsta laget, tycker Söderqvist: ”Vi har inte all tid i världen och en gång ska vi alla dö”.

Läs alla recensioner i länkarna nedan.

En av årets bästa filmer. Så lyder domen kring den nya filmen ”Pig”, i alla fall av Kulturnytts recensent Joakim Silverdal, som ger fem av fem i betyg. Filmen handlar om en trasig man som söker efter sin kidnappade gris – och Silverdal imponeras av Nicolas Cages prestation.

– Här är han så nedtonad att hans sorgsna viskningar sakta börjar bryta ner alla mina försvar, säger han i sin recension.

Hans kollegor är något mer återhållsamma, men de flesta recensenter gillar vad de ser, och flera lyfter fram Cages insats. The Independents skribent Clarisse Loughrey imponeras av närvaron i skådisens blick.

”Det är en kvalitet som sällan har utnyttjats sedan hans tidiga dagar”, skriver hon.

Ingen kan ha sett det här komma, menar NME:s recensent Lou Thomas. Särskilt med tanke på att filmen är regissören Michael Sarnoskis filmdebut.

”Men den har säkerheten och kvaliteten från en van hand.”

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Den bioaktuella sci-fi-filmen ”Dune”, regisserad av Denis Villeneuve, imponerar på många sätt, enligt recensenterna.

Sydsvenskans Mattias Oscarsson förstår varför tidigare filmversioner av Frank Herberts romansuccé från 1965 stött på problem då författarens fiktiva värld är så komplex.

Villenueves tolkning är ”en pampig, mysisk och vacker rymdopera [...] Men också lite seg och omständligt berättad”, tycker han.

Att Villeneuve lyckas, till skillnad från sina föregångare, beror bland annat på att han har lagom mycket fantasi, anser DN:s Kerstin Gezelius.

”Och kanske också att han är renons på humor.”

Aftonbladets recensent Jan-Olov Andersson beskriver filmatiseringen som ett på många sätt lyckat försök – men att den i slutändan imponerar mer än vad den engagerar.

SVT:s Fredrik Sahlin kallar filmen för en ”estetisk fest” som absolut bör avnjutas i biograf.

”Mest rörande är Stellan Skarsgård som med köttig ’fat suit’ gör ärkeskurken Baron Vladimir Harkonnen till en slemmig och lite ömklig heffaklump”.

Skräckfilmen Candyman, regisserad av Nia DaCosta och med manus av bland andra Jordan Peele, når inte hela vägen fram till recensenternas hjärtan.

”Viljan att förena berättelsen om Candyman med den rasism vi diskuterar i dag är förståelig, men det är allt annat än subtilt utfört”, skriver Aftonbladets Stefan Hedmark i en recension och ger filmen en trea i betyg.

Att teman som rasistiskt våld och historiska trauman tar plats i en skräckfilm var djärvt 1992 när originalets ”Candyman” kom ut – men år 2021 är det snarare regel än undantag att sociala problem tas upp i genren, skriver Slates Dana Stevens. På ett sätt är den nya filmen ett försök av filmskaparna att ta tillbaka berättelsen om den fiktiva karaktären och slavättlingen Daniel Robitaille från originalets vita filmberättare, menar Stevens.

Flera rejält positiva tongångar hörs samtidigt. The New Yorkers Richard Brody skriver att den nya filmen går djupare än originalet, och Wall Street Journals Joe Morgenstern skriver: ”Se den, se den, se den.” Han menar att filmen angriper teman som etnicitet, konst och gentrifiering på ett smart sätt.

Läs recensionerna i länkarna nedan.