Dagens Nyheters Wanda Bendjelloul beskriver dokumentären ”Cold Case Hammarskjöld” som rafflande. Samtidigt menar hon att filmaren Mads Brüggers grepp att sätta sig själv i huvudrollen är självmedvetet och ger intryck av ängslighet.

Aftonbladets Jens Peterson är inne på samma linje. Brügger ”tramsar med tropikhjälmar”, tycker han. Filmens teorier om att en hemlig sydafrikansk organisation var inblandad i flygkraschen där Hammarskjöld dog beskriver Peterson som ”sensationella uppgifter utan bevis”.

I Svenska Dagbladet recenseras filmen av historieprofessorn Dick Harrison. Han är mer positivt inställd och ser filmen som en ”skräckinjagande redovisning av hur vita politiker och agenter i Afrikas postkoloniala apartheidsamhälle utnyttjade aidsepidemin till att befästa sin makt”.

”Cold Case Hammarskjöld” hade sin internationella premiär vid Sundancefestivalen tidigare i år. Varietys Owen Gleiberman beskrev den då som sevärd eftersom ”frågorna den väcker är mörka och ger lika stort intryck som svaren den ger”. Daniel Feinberg på The Hollywood Reporter konstaterar att han inte är säker på om filmen innehåller ett stort avslöjande – eller om den är ett intellektuellt spratt.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

SVT:s ”Eagles” har liknats vid ”Skam” – men har inte tillräckligt nytänk eller humor för att axla den rollen. Det skriver Aftonbladets Karolina Fjällborg i en recension av SVT:s nya ungdomsdrama.

”’Eagles’ tar sällan den oväntade vägen, och känns lite för ofta som en aningen själlös produkt av utstuderat målgruppstänk”, skriver hon.

Även Göteborgs-Postens Johanna Hagström avfärdar liknelsen som ”missvisande och orättvis” – och menar att serien snarare kan beskrivas som en mix av “Andra avenyn” och ”One tree hill”. 

Samtidigt är hon positiv till castingen, beskriver valet av okända ansikten i rollerna som smart och hyllar många av de unga skådespelarna som ”sensationellt bra” .

Även Moviezines Jonatan Blomberg – som själv var ett hängivet ”One Tree Hill”-fan i sin ungdom – ser solklara kopplingar mellan serierna.

”Jag känner ändå en viss sorg över att det inte fanns svenska serier av den här klassen när jag själv var i ’rätt’ ålder”, skriver han.

Brie Larson gör en gnistrande insats i Marvels nya storfilm ”Captain Marvel” och bär filmen på sina axlar, skriver The Guardians recensent Peter Bradshaw.

Larson spelar superhjälten Vers som bor i en avlägsen galax. En dag råkar hon och hennes förband landa på den okända planeten Jorden. Där är året 1995 och Nirvana och TLC spelas i högtalarna.

Bradshaw tycker att Larson har en naturlig superhjältekarisma men att hennes komiska tajming slarvas bort.

”Hon kunde ha fått fler av de roliga replikerna”, skriver han.

David Edelstein skriver i Vulture att ”Captain Marvel” är spretig men att filmen blir bättre ju längre tiden går och att Larsons rollprestation gör den sevärd.

SVT:s Kristoffer Viita tycker att filmen är gjord utifrån Marvel-mallen men att actionscenerna har gjorts bättre och mer fantasifullt i tidigare filmer. Moviezines Jonna Vanhatalo är mer positiv och skriver att det var länge sedan hon blev så glad av en film.

”Captain Marvel som kvinna, människa och hjälte kickar röv så det slår härliga till och som film är detta, trots tydligt feministiskt budskap, en film för verkligen ALLA”, skriver hon.

Michael Jackson-dokumentären ”Leaving Neverland” handlar om drömmar som förvandlas till mardrömmar, skriver CNN:s recensent Brian Lowry om den fyra timmar långa filmen.

I dokumentären anklagar James Safechuck, som var åtta när han träffade Jackson, och Wade Robson, som var fem, superstjärnan för övergrepp. Anklagelser som inte bara får Jacksons dödsbo att rasa – utan också fans världen över att ifrågasätta deras berättelser.

”Alla som varit benägna att avfärda dessa anklagelser kan tvingas tänka om”, skriver Brian Lowry.

The Independents recensent Ed Cumming lyfter att dokumentären är ensidig. ”Jag misstänker att idén är att lägga fram så mycket detaljer att vittnesmålen blir utom tvivel. Men den är också helt ensidig, utan röster från Jacksons sida förutom arkivfilmer”, skriver han.

GP:s recensent Johanna Hagström beskriver det som ”en plågsam resa” att se dokumentären. Hon lyfter också att Jackson-sidan inte fått bemöta anklagelserna, men frågar vad de skulle ha bemött då inte ens Jacksons advokater förnekar att han hade pojkarna i sovrummet.

”Nu är han död och pojkarna är vuxna män och det är hög tid att vi lyssnar på dem, hur plågsamt det än är.”

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Philip Zandén gör en fin tolkning i rollen som en psykiskt sjuk far men filmen dras ner av ett övertydligt manus och sentimentalitet, skriver GP:s recensent Maria Domellöf-Wik om regidebutanten Marina Nyströms ”Kungen av Atlantis”.

Filmen handlar om Samuel (Simon Settergren) som hoppar av en utbildning i London för att ta hand om sin schizofrene far.

”Philip Zandén är briljant när han vimsar runt som pappan – ibland glad, ibland förtvivlad, precis på rätt sida gränsen till överspel”, skriver TT:s recensent.

DN:s Wanda Bendjelloul tycker att det är en lovande debut av Marina Nyström men anser att händelseförloppet är alltför repetitivt.

”Den största invändningen är annars att upplägget med pappan som avviker och sonen som rycker ut och räddar honom idisslas några gånger för mycket vilket får filmen att kännas lång.”

Svenska recensenter är inte imponerade av Thomas Vinterbergs ”Kursk”. Filmen handlar om den ryska atomubåten som gick under år 2000 vilket ledde till att alla 118 ombord dog.

Mattias Berg på Kulturnytt i P1 skriver att han älskar ubåtsfilmer men att ”Kursk” har en ”omisskännlig doft” av kalla kriget-propaganda över sig. Han ger filmen en tvåa i betyg och undrar hur ett ryskt skeende fortfarande kan skildras helt på engelska med olika grad av brytning.

En tvåa får ”Kursk” även av SvD:s Jan Söderqvist. Besättningen utgörs av de ”förträffligaste, mest renhåriga och ridderliga hedersmän” och deras fruar ”föder fina barn i rask takt”, skriver han och konstaterar att filmen behänger sig med för många scoutmärken och medaljer.

De svenska recensenternas bild delas inte av The Guardians Benjamin Lee som i höstas delade ut en fyra till ”Kursk” och kallade berättelsen för ”hjärtskärande”.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Draktränaren 3 är den sista delen i Draktränarsviten, och att inte göra fler filmer är ett klokt beslut av Dreamworks, skriver GP:s recensent Mats Johnson. För även om 3D-animationerna är så vrålsnygga att man häpnar märks det att manusidéerna börjar tryta, skriver Johnson.

På Kulturbloggen skriver Rosemari Södergren att filmen är ett kärt återseende för den som följt huvudpersonen Hicke och hans drakar genom de två första filmerna, men att den också fungerar på egen hand.

”Draktränare 3 lär bli årets film under sportlovsveckorna”, skriver hon.

Även TT:s recensent är nöjd och lyfter framför allt finalen som lyfter helheten:

”Där och då föds också en episk känsla för alla som har följt den en gång så valpiga Hicke genom ungdomsåren.”

Läs recensionerna via länkarna nedan.

Duon Björn Stein och Måns Mårlinds film ”Eld & lågor” är snygg och underhållande, skriver Kulturnyheternas recensent Fredrik Sahlin. Däremot kan Sahlin inte blunda för att manuset dras med en del problem.

”Manuset, hur gulligt och livsbejakande det än är, har sina brister, är bitvis lite för tydligt konstruerat, bitvis för forcerat, rollfigurerna lite platta”, skriver han.

Filmen är verklighetsbaserad om förbjuden kärlek i tivolimiljö.

”Det är fantasieggande och vackert, men formen har fått gå före innehållet”, skriver TT:s recensent som också tycker att manuset känns tunt och torftigt även om filmduon använder hela sin arsenal av lekfulla filmgrepp.

Kulturnytts recensent Jenny Teleman är inte eld och lågor inför filmen. Enligt henne är filmen ett sagoslott med en ren rekvisitafest.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Nog för att den utspelar sig på 1500-talet – men ”Mary queen of Scots” upplevs som ”smärtsamt gammaldags”, skriver Emily Yoshida i en recension i Vulture.

Filmens försök att framställa Mary Stuart som en ”medveten underdog-prinsessa” når inte hela vägen fram, skriver hon:

”[...] i stället gör filmen exakt samma saker – hetsar kvinnor mot varandra och fixerar sig vid fertilitet och oskuld – som den beskriver som förtryckande mot filmens hjältinna”, skriver hon.

I stället för att skildra motsättningarna mellan protestanter och katoliker i Skottland och England reduceras konflikten mellan Mary och Elizabeth I till vaginaavund, skriver Sydsvenskan Michael Tapper. Han beskriver filmen som ”en banal flirt med filmer och böcker på ’girl power’-tema”.

Men filmen får inte bara kritik. Sydsvenskans recensent ger den en fyra i betyg och Kulturnyheternas Fredrik Sahlin lovordar Saoirse Ronans insats som Mary Stuart.

Filmen ”Aniara” som bygger på Harry Martinsons diktepos ”undviker skönt nog de stora gesterna och de högspända tilltalen”, skriver DN:s Helena Lindblad i en recension.

Berättelsen om rymdskeppet Aniara som på väg från en ödelagd jord tappar kurs och kastas ut i den okända är aktuell i dagens samhälle, menar Lindblad. ”I dag har klimatlarmet gått för länge sedan. I ett visst mörkt framtidsscenario är vi alla i dag passagerare ombord på sarkofagen Aniara, på väg mot vår undergång”, skriver hon.

Även Expressens recensent Maria Brander imponeras av filmen – och ser en stark koppling till vår nutid. ”Berättelsen är ju både rasande aktuell, och fascinerande i all sin geniala enkelhet”, skriver hon.

Brander tycker också att filmen är ”oväntat snygg” och har en ”perfekt balans mellan sexkulter, lågmäld action och existentiell ångest som kramar hårt om ens januarimörka hjärta”.