Filmen ”Midsommar”, som handlar om en grupp amerikanska ungdomar som blir medbjudna på ett midsommarfirande i Hälsingland kantat av mystiska hedniska ritualer, är en skicklig uppvisning av svensk folkskräck. Det skriver TimeOuts recensent Joshua Rothkopf som imponeras av regissören Ari Asters arbete.

Andrew Barker skriver i en recension i Variety att filmen är långsamt berättad och djärvt gjord, men att det är svårt att tränga förbi den ljust bildsatta kavalkaden av hemskheter.

Vox-recensenten Alissa Wilkinson kallar filmen för en brutal mardröm som utspelar sig i dagsljus. ”Det här är en skräckfilm som syftar till att sätta skräck i oss. Och det finns inget mer skräckinjagande än själva existensen”, skriver hon i recensionen.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Det går inte att sluta titta på den tyska monstersatsningen ”Babylon Berlin” som SVT visar i sommar, skriver Aftonbladets recensent Karolina Fjellborg.

Tv-serien från 2017 handlar om det vilda och dekadenta Berlin 1929 och utgår från Volker Kutschers romanserie. Flera svenska recensenter håller med Fjellborg om att serien är en mäktig upplevelse i sin skildring av smutsen, glamouren, fattigdomen och den politiska instabiliteten i staden.

SvD:s Jan Söderqvist anser att serien är ”ett stycke urtjusigt och njutbart stämningsmåleri”. Att det är den dyraste tyska tv-serien någonsin både syns och märks på miljöerna, skriver DN:s recensent Johan Croneman.

Kulturnytts Gunnar Bolin tycker däremot att det syns för tydligt att ”Babylon Berlin” är högbudget och klagar på att det förstärker hans tinnitus. ”Och jodå, det är lite spännande men mer på serietidningsnivå än på kvalificerad tv nivå”, skriver han.

Skådespelaren Olivia Wilde har lyckats väl med sin regidebut menar kritikerkåren. ”Som Lady Bird men råare”, skriver BBC:s recensent Caryn James.

Grundhistorien är vanlig för en amerikansk high school-film, påpekar flera recensenter: Töntarna som ska försöka ta sig in på avslutningsfesten.

The Guardians Simran Hans drar paralleller mellan Wildes ”Booksmart” och 00-tals klassikern ”Superbad” och det är hon inte ensam om. Beanie Feldstein som spelar Molly är dessutom Jonah Hills lillasyster.

Det är de obekväma men verklighetstrogna karaktärerna som är filmens styrka menar Joakim Silverdal, Kulturnytt, och när allvaret skiner igenom är filmen som bäst.

August Klittmar på Filmtopp.se ger ett något svalare betyg, men berömmer filmen för dess ärlighet. DN:s Helena Lindblad instämmer i att historien berättats många gånger förr, men i grunden ligger en drastisk och driftig vänskapsskildring berättad av en regissör med ”en imponerande känsla för tonfall, rytm och tajming”.

Den animerade äventyrsfilmen ”Mysteriet om herr Länk” är tekniskt snygg, men storyn, som utspelar sig på 1800-talet, känns otidsenlig och som hämtad ur den tidens koloniala äventyrsberättelser, skriver Sydsvenskans recensent Michael Tapper.

Även DN:s Wanda Benjelloul konstaterar att storyn känns kolonial, men skriver också att berättelsen som sådan är fartfylld och underhållande ”även om man efter tag börjar undra om det är barn eller vuxna som är målgruppen för detta nybyggaräventyr”.

GP:s recensent Mats Johansson skriver att filmen är produktionsbolaget Laikas försök att på allvar ta upp kampen med Disney, men att detta misslyckas totalt.

”Herr Länk är pladdrig, humorbefriad och långtråkig. Figurerna som står i centrum är fullständigt ointressanta. Då hjälper det inte att mixen av gammaldags och ny animeringsteknik håller toppklass”, skriver han och delar ut en etta i betyg.

The Guardians Simran Hans är betydligt mer nöjd och ger filmen fyra av fem i betyg. Hon skriver att filmen är en ”fyndig och smidig nedmonteringen av den brittiska kolonialismen”.

Kalla ”Rocketman” för Elton Johns ”Bohemian Rhapsody” med mer sex, droger och en enorm prestation av Taron Egerton, skriver Rolling Stones Peter Travers i en recension.

Filmen, som handlar om legendaren Elton Johns liv från tiden som underbarn till hans senare framgångar, splittrar kritikerkåren – men The Guardians Mark Kermode ger filmen högsta betyg.

Till skillnad från den problematiska kronologin i ”Bohemian Rhapsody” så har låtarna i ”Rocketman” valts för att passa stämningen snarare än tidslinjen. Dessutom gör Egerton en jätteinsats som dels sjunger allt själv och dels lyckas fånga allt som gjorde Elton John till glamrockens mest intressanta och sårbara figurer.

SVT:s Fredrik Sahlin är däremot inte lika imponerad. Han menar att filmen är precis som ”Bohemian Rhapsody”: ”En jukebox-film, en frejdig sing-a-long för 60-talister”.

Enligt Sahlin är filmen, som berör Johns omtumlande barndom och hans liv som missbrukare, i stort sett en hyllande runa till en levande man.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Filmen om den norska konståkaren och Hollywoodstjärnan Sonja Henie är sevärd men ”förmår inte att ge storyn den komplexitet som den skulle ha behövt”. Det skriver SvD:s Anna Hellsten. Däremot hyllar hon skådespelaren Ine Marie Wilmanns gestaltning av Henie.

”En lika hyperbegåvad som krass opportunist som glatt manipulerar och domderar sin omgivning”, skriver Hellsten.

Men GP:s kritiker Mats Johnson tycker snarare att det inte är någon smickrande bild alls som ges av den norska isprinsessan. Han tycker även att filmen saknar bakgrund.

”I dag är det inte så många som hört talas om Sonja Henie, men regissör Sewitsky utgår från att den som går och tittar på filmen är rejält påläst vilket leder fram till en film som är märkligt disponerad”, skriver han.

HBO-serien ”Chernobyls” skildring av den historiska kärnkraftsolyckan tycks ha lämnat få recensenter oberörda.

”En skickligt uppbyggd serie som perfekt fångar ett murrigt och kalt 1980-tal”, skriver SvD:s Elias Björkman. Han beskriver scenerna som omtumlande och mardrömslika: ”Effekterna av strålningen skildras med en närmast Cronenbergsk köttighet”.

”Stålsätt dig, för Chernobyl är fasansfull tittning, inleder Karolina Fjellborg sin recension för att sedan konstatera att serien är fantastiskt bra.

”Mer frustrerande än jag kan beskriva”, skriver Varietys Caroline Framke och uppger att hon hade ont i käkarna efter att ha tryckt ihop dem medan hon tittade.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Ulf Lundells uppföljning på hyllade ”Vardagar” – ”Vardagar 2” – handlar just om det – en vardagslunk. Ett koncept som enligt Aftonbladets Carsten Palmær inte behöver var mindre dramatiskt än andra berättelse – ”men Ulf Lundells uppföljning blir en glamorös persons triviala dagsrutiner: äta, sova, skita, köra bil, glo på tv”.

”Dramatiken, de stora känslorna, de djupa relationerna är knappt synliga i berättelsen”, skriver han och säger att boken likt många uppföljare är svag.

DN:s recensent Jens Christian Brandt håller dock inte med utan skriver att ”ändå rör sig texten framåt, även när den till synes går på tomgång, och så småningom utkristalliserar sig en parallellhistoria som med lågmäld intensitet och suggestiv skärpa berättar om världen innan den avförtrollades”.

Läs recensionerna i länkarna nedan.

Den tidigare flickfavoriten Zac Efron gör sin största prestation i karriären i rollen som seriemördaren Ted Bundy i Netflixfilmen ”Extremely Wicked, Shockingly Evil, and Vile”. Det skriver Aftonbladets recensent Stefan Hedmark.

”Den forna ’High school musical’-stjärnan är helt övertygande i sina envisa försök att manipulera alla i hans liv – ett vackert skal, men med iskalla, mörka ögon”, skriver han.

The Guardians Peter Bradshaw är också imponerad av Efron men inte lika förtjust i filmen som handlar om Bundys liv vid sidan av morden. Regissören Joe Berlinger undviker obekväma frågor, menar Bradshaw.

”Det är inte förrän i slutet, och då sker det i förbifarten, som filmen visar de psykotiska och brutala handlingar som Bundy har ägnat sig åt under många år”, skriver han.

Filmen ”Avengers Endgame” som gick upp på svenska biografer i veckan är den senaste i Marvels superhjältevärld. I filmen ska superhjältarna som överlevt i ”Infinity war” resa till tillbaka till nyckelhändelserna från det förflutna för att ställa allt till rätta.

Den viktigaste delen i filmen är inte innehållet, skriver Ann Hornaday i Washington Post. I stället pekar hon på att det vackra i filmen är att det inte finns några extrascener eller hintar om vad som ska komma härnäst. I stället bjuder filmen på ett tillfredställande avslut, menar flera recensenter. Exempelvis kallar Vanity Fair slutet för rikt och givande.

Filmen hyllas också för att blanda allvar och humor med bra balans, bland annat i The Guardians recension. Tidningen belönar filmen med full pott och beskriver filmen som ett ”sockerrus av exaltering i en stor final”.

Läs recensionerna i länkarna nedan.