Tidigare Nato-topp: Sverige kan bli medlem på onsdag

R. Nicholas Burns (born January 28, 1956) is a university professor, columnist, lecturer and former American diplomat. He is currently Professor of the Practice of Diplomacy and International Politics at Harvard's John F. Kennedy School of Government and a member of the Board of Directors of the school's Belfer Center for Science and International Affairs. At the Harvard Kennedy School, he is Director of The Future of Diplomacy Project and Faculty Chair for the programs on the Middle East and India and South Asia. He is Director of the Aspen Strategy Group, Senior Counselor at the Cohen Group and serves on the Board of Directors of Entegris, Inc. He writes a biweekly column on foreign affairs for the Boston Globe and is a senior foreign affairs columnist for GlobalPost. He also serves on the Board of Directors of the Council on Foreign Relations, Special Olympics, the Rockefeller Brothers Fund, the Atlantic Council, the Appeal of Conscience Foundation, the Center for the Study of the Presidency and Congress, American Media Abroad, the Gennadius Library and the Richard Lounsberry Foundation. He is Vice Chairman of the American Ditchley Foundation and serves on the Panel of Senior Advisors at Chatham House, the Royal Institute of International Affairs. During his career in the State Department, he was United States Under Secretary of State for Political Affairs within the United States Department of State. Appointed by President George W. Bush, he was confirmed by the U.S. Senate on March 17, 2005 and was sworn into office by Secretary of State Condoleezza Rice. As Under Secretary, he oversaw the bureaus responsible for U.S. policy in each region of the world and served in the senior career Foreign Service position at the Department. He retired on April 30, 2008. He was a Visiting Scholar at the Woodrow Wilson Center in Washington D.C. in summer 2008. In July 2009, Burns joined The Cohen Group, a consulting firm in Washington D.C, as a Senior Counselor.

Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) (engelska: North Atlantic Treaty Organization, förkortat NATO; franska: Organisation du traité de l’Atlantique Nord, förkortat OTAN), även känd som Atlantpakten eller Atlantiska alliansen, är en militär allians som fastställdes genom undertecknandet av det Nordatlantiska fördraget den 4 april 1949. Fördragsorganisationen (igångsatt 1951) utgör ett system med kollektivt försvar där dess medlemsstater är överens om att ömsesidigt försvara varandra mot yttre angrepp. Natos högkvarter är beläget i Bryssel, Belgien. Det operativa befälet har en Supreme Allied Commander Europe som alltid är en amerikansk general eller amiral. Sedan 2009 har amiral James G. Stavridis innehaft posten. Målen som formulerades i Atlantpakten (se nedan) har inte ändrats genom åren då fördraget förblivit oförändrat sedan 1949. Natos uppgifter har dock kommit att ändras genom de förändrade säkerhetspolitiska lägena och de har anpassats därefter. De första åren var den Nordatlantiska fördragsorganisationen inte mycket mer än en politisk sammanslutning, men i och med Koreakriget byggdes den militära strukturen upp. Natos förste generalsekreterare, Lord Ismay, yttrade att organisationens mål var att ”hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere”. Under hela det kalla kriget ebbade och flödade tvivlet över styrkan i förhållandet mellan de europeiska staterna och USA, tillsammans med tvivel över trovärdigheten i Natos försvar mot en eventuell framtida sovjetisk invasion – tvivel som ledde till att Frankrike utvecklade egna kärnvapen. Efter Berlinmurens fall (1989) skapades vänligare relationer till tidigare potentiella fiender i öst, och många gamla öststater och Warszawapaktsmedlemmar blev till och med medlemmar i Nato. Den sammanlagda militära budgeten för alla Natoländer utgör 69 procent av världens försvarsutgifter. USA ensamt står för 35 procent av världens totala försvarsutgifter.