Analys: May tar bakdörren till EU:s inre marknad

Den inre marknaden, tidigare den gemensamma marknaden, är marknaden inom Europeiska unionen samt, genom EES-avtalet, även Island, Liechtenstein och Norge. Syftet är att skapa en inre marknad där varor och tjänster fritt kan saluföras utan nationella begränsningar, så som tullhinder och olika typgodkännande. Tanken är att både konsumenter och företag gynnas när det blir lättare att utveckla, marknadsföra, sälja och köpa varor och tjänster inom hela den inre marknaden. Detta kan leda till ökad konkurrens, bättre produkter och lägre priser. Tillverkare behöver nu bara uppfylla ett enda typgodkännande för att kunna sälja sin produkt eller tjänst i de 28 medlemsländerna och 3 EES-länderna, något som tidigare kunnat kräva upp till 31 olika nationella typgodkännande. Även andra hinder, så som till exempel tullavgifter mellan medlemsländerna, är borttagna Den inre marknaden har kritiserats för att den kan leda till likriktning och konkurrensfördel för övernationella aktörer, för att kravet på att acceptera de gemensamma spelreglerna gör det svårare att beakta lokala omständigheter, och för att den gemensamma marknaden kan innebära skattekonkurrens som försvårar upprätthållandet av en välfärdsstat av nordisk modell.