Censur eller avgörande – svenska politiker är oense

Copyrightdirektivet, eller upphovsrättsdirektivet, fullständigt namn Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (2016/0280(COD)), är ett förslag till europeiskt direktiv. Dess syfte är att harmonisera och modernisera bestämmelser om upphovsrätt för den digitala eran inom Europeiska unionen, att minska intäktsgapet mellan monopolliknande internetföretag och europeiska innehållsproducenter samt att främja en digital inre marknad inom EU. Förslaget till direktiv antogs av Europaparlamentets utskott i juni 2018, men avslogs den 5 juli samma år av parlamentet i plenum. Ett omarbetat lagförslag godtogs av parlamentet den 12 september 2018. EU:s trilogmöten resulterade i en preliminär uppgörelse mellan EU:s olika lagstiftare i februari 2019. Om det godkänns i parlamentet mellan den 25 och 28 mars 2019, måste varje EU-medlemsland anta lagar inom 24 månader för att implementera direktivet. Förslaget utökar krav på webbplattformar (exempelvis sökmotorer, sociala medier, video- och fotodelningssajter och nyhetsaggregatorer såsom Facebook och Google Youtube) som länkar till och förhandsvisar webbplatsers innehåll (med så kallade HTML snippets), eller som kan användas för att sprida upphovsrättsskyddat material. Förslaget innebär att webbplattformarna: antingen (enligt artikel 11) måste dela med sig av sina reklamintäkter genom att betala licensavgifter till dem som innehar upphovsrätten till uppladdat och förhandsvisat material (exempelvis nyhetsmedier, nöjesbranschen, sportarrangörer och organisationer som representerar konstnärer) och som inte avstår från licensavgifter, eller (enligt artikel 13) använda uppladdningsfilter som automatiskt upptäcker och blockerar upphovsrättsligt skyddat material.Om webbplattformen inte betalar licensavgift till rättighetsinnehavaren får endast mycket korta citat visas i anslutning till en webblänk till en nyhetssajt, så att användaren måste gå in på nyhetssajten för att kunna se bilder, filmer och längre texter, och att nyhetssajten därmed kan få egna reklam- eller abonnemangsintäkter. Kravet på uppladdningsfilter innebär att ansvaret för att söka efter upphovsrättsintrång bland användargenererat innehåll förs över från rättighetsinnehavaren till de stora webbplattformarna. Små och nystartade som privata och ickekommersiella webbplattformar, exempelvis Wikipedia, undantas från kraven i artikel 13, men inte i artikel 11.Kritiker av förslaget beskriver licensavgifterna i artikel 11 som en "länkskatt", som inte webbplattformarna alltid kommer att vara beredda att betala. De menar att den automatiserade blockeringen i artikel 13 kan bli inexakt och därmed fungera som censur som hindrar spridande av internetfenomen, även lagliga parodier på upphovsrättskyddat material. Filtren kan i praktiken upphäva undantaget för panoramafrihet genom att automatiskt blockera bilder där permanent placerad offentlig konst och upphovsrättsligt skyddad arkitektur finns i bakgrunden. Filtren kommer att stoppa längre citat ur media och kan därmed hindra fri debatt. Direktivet förespråkas av jurister som företräder europeisk mediebransch och av Europakommissionen, som avvisar dessa argument som desinformation. Förespråkarna menar att ett parodiundantag är reglerat i EU:s tidigare copyrightdirektiv och kan upprätthållas genom att användare anonymt ska kunna begära att webbplattformarna manuellt omprövar felaktig automatblockering, och genom att blockeringsbeslut ska kunna överklagas till annan instans. Förespråkarna menar att webbplattformarna bör kunna komma överens med upphovsrättsinnehavarnas företrädare så att blockering i många fall kan undvikas.